Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Kategori: tröst&hopp

Så många barn som dör…

7 oktober, 2008 (19:11) | allmänt, död, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Vad många det är som har förlorat ett barn. Jag hade verkligen inte någon aning om hur vanligt detta var när jag inte själv var i denna situation. Man pratar ju inte om det särskilt mycket. Man är rädd, vet inte hur man ska förhålla sig. Jag tycker att det är bra när media tar […]

Oktober…

1 oktober, 2008 (12:05) | acceptans, allmänt, livet, Mindfulness, psykiatri, självmord, sjukvård, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Det är höst nu. Det är liksom odiskutabelt när det är oktober. Jag har svårt för hösten. Allt dör… vissnar… Sorligt! Mörker. Kyla. Människorna drar sig inom sitt skal och stänger dörrarna. Går i ide. Man vet att det tar lång tid innan det blir vår. Jag reflekterar över var jag är någonstans. Just nu […]

Our deepest fear

30 september, 2008 (10:59) | acceptans, allmänt, tröst&hopp | av: Ludmilla

Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? Your playing small does not serve […]

Nytt liv

28 september, 2008 (10:23) | allmänt, livet, tröst&hopp | av: Ludmilla

Igår åkte jag och pojkarna och hälsade på en liten flicka, 1 vecka gammal. Allt sätts på sin spets. Liv och död. Hon var med inne i magen på Linnéas begravning. Här har ett nytt liv börjat sin bana i vår värld. Förväntan. Så ny, så oförstörd. Mammans glittrande ögon, lycklig, stolthet över sin förstfödda […]

Att hitta balansen…

23 september, 2008 (22:11) | psykiatri, självmord, sjukvård, tröst&hopp | av: Ludmilla

Det känns ändå som att smärtan är något mindre skarp just nu. Lite mindre brännande, skärande, intensiv. En skön paus i själen. Just nu. Jag tror att en del av anledningen till att det känns lite lättare är att jag förstår lite mer. Frågan Varför börjar få svar. Pusslet är mer helt. Varför tar en […]

Metamorfos

15 september, 2008 (8:12) | livet, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Ännu en måndag… och jag stannar upp… Jag förstår att jag aldrig kommer att bli densamma igen. Kanske blir jag någon mycket bättre. Kanske blir jag bara en spillra av mitt forna jag? Hur ska jag veta? Jag känner hur jag har blivit en puppa. Inuti håller hela jag på att lösas upp av starka […]

Är jag tillbaka? Har det vänt? Lite..?

18 augusti, 2008 (22:36) | allmänt, livet, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Jag är otroligt förvånad, imponerad, smickrad, glad, generad… över allt stöd som jag får av er som läser det jag skriver. Tänk att det är så otroligt många som läser det jag skriver. För mig hjälper det att dela. Och om det jag skriver dessutom hjälper någon annan, så är det ju otroligt bra. Jag […]

Fjärilar…

7 augusti, 2008 (10:04) | död, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Vi besökte kusinerna på vägen hem. Lilla blyga kusinen som aldrig gjort något annat än att titta på mig under lugg kom fram till mig direkt och gav mig något. Det var en fjäril utklippt i papper. Jag känner hur hjärtat stannar en sekund. Hur kommer det sig att denna lilla tjej lämnar en fjäril […]

Att förstå livet…

3 augusti, 2008 (21:59) | död, livet, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Man trodde att man visste när man var yngre. Om man bara gjorde si, så skulle det bli så. Det perfekta livet… Men så plötsligt tar det sig ett knyck åt ena hållet… eller åt andra hållet… och så helt plötsligt far man ner så att tarmarna vänds utochin… och så går det upp igen… […]

Att göra skillnad

24 juli, 2008 (13:42) | självmord, tröst&hopp | av: Ludmilla

Häromdagen fick jag en kommentar på ett av mina inlägg enligt nedan. Jag ryser. Jag ryser för att det känns otroligt bra att kunna göra skillnad. Jag ryser också för att det känns svindlande att vi kan påverka varandra på det sättet. För mig gör det hela skillnaden om det jag gör faktiskt gör skillnad. […]