Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Linnéa skrev en lapp till sin lärare i skolan: Magdansuppvisning snart, så måste träna. Allt hemma. Hinna med att åka till pappa som blir besviken om man inte arbetar bra i skolan men också om man gör läxor hos honom. Hinna träffa min syster, som typ blir arg om man inte har tid. Orka med […]
Kommer man någonsin över att man har förlorat ett barn??? Tanken på att aldrig mer få krama, lukta, känna, leva med Linnéa är så smärtsam, så smärtsam… Jag hittade igår ett brev som hon skrev till mig på flyget hem från Florida den 7 nov 2007. Det fick mig att tänka på den resan igen. […]
Idag är det 16 månader sedan Linnéa ställde sig framför tåget. 487 dagar har jag genomlevt utan mitt barn. Hur är det möjligt? Saknaden efter Linnéa är oändligt stor. Men var har min saknad sin plats. Jag saknar i ensamhet. Vi kan dela minnen av Linnéa, men det tillkommer inget nytt. Saknaden är ibland bunden […]
Här finns ett klipp från SVT från idag… (Dra fram till 3.28) Här är den delen av utlåtandet som avser bedömningen av professorn och överläkaren som varit Linnéas patientansvarige läkare (här kallad X): Ansvarsnämnden gör följande bedömning: Av utredningen framgår att X under behandlingstiden stod som behandlingsansvarig läkare för Linnéa. Vid granskning av dokumentationen är […]
Idag är det precis 15 månader sedan. Det känns ännu mer overkligt nu än någonsin. Smärtan blir svårare och svårare att hantera. Man tror ju att man ska vänja sig. Ja, jag har vant mig vid att hon inte sitter på sin stol vid matbordet, att hon inte sitter vid flygeln när jag kommer hem […]
På Lisas blogg finns nu ett inlägg om Linnéa. Det kan du läsa här… Lisa har som jag förlorat en dotter i självmord. Hon ligger lite före mig i sorgen eftersom det skiljer 8 månader mellan Linnéas och Jessicas dödsdagar. För mig har det varit väldigt fint att ha Lisa att bolla med eftersom hon […]
Strax före middagen ringer det i hemtelefonen: -Ja hejsan, jag heter X och ringer från tidningen Y. Hoppas jag inte ringer och stör. -Nej, det är ingen fara. -Jag ser här att din dotter har provat vår tidning och jag undrar om hon skulle vara intresserad av att prova igen. I detta ögonblick scannar jag […]
Förra veckan när vi var hemma och packade om så var jag vid Linnéas grav. Först så tänkte jag skriva ”hos Linnéa”, men det känns inte rätt att skriva det även om det är där det som är kvar av henne finns. Hon finns ju överallt. Hon finns inom mig. Hon omsluter mig. Hon finns […]
Det är inte tungt på samma sätt som för ett år sedan. Men det är som att dra ur proppen. Jag är trött. Trött. Trött. Jag förstår att det beror på att det har varit mycket med boken och bröllopet och så. Jag förstår att mina marginaler aldrig mer kommer att vara vad de en […]
Måndagen den 16 juni 2008 hade vi Linnéas begravning. Det känns märkligt att tänka på att det var ett år sedan. I och med att tiden stannade den 30 maj 2008 så är tiden helt ur led. Begravningen känns på ett sätt längre sedan än själva dödsdagen. Allt är upp och ned. Begravningen hade vi […]
