Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Jag läser bloggar som mammor till barn som dött skriver och jag har kontakt med många andra som förlorat sina barn. De allra flesta skriver endast gott om dem, som om barnet vore fullständigt felfritt. Det är inte fel. Tvärtom så är det fullständigt naturligt eftersom det är så vi fungerar vi föräldrar. Vi minns […]
För ett och ett halvt år sedan blev vår familj inbjuden till en släktträff i Tyskland. Min pappa kom ursprungligen från Tyskland så det är den sidan av släkten som finns där nere. Linnéa såg fram emot träffen. Hon höll kontakt med ett par av sina sysslingar sedan förra träffen för 6 år sedan och såg […]
När jag tänker på Linnéa nu, tänker jag mer på hennes som hon var innan hon blev sjuk än hur hon var de sista månaderna. Det har faktiskt gått längre tid efter hennes död nu än den tid hon var sjuk. När jag tänker på Linnéa nu så ser jag den glada, positiva och entusiastiska […]
Jag utbildar babysiminstruktörer som kommer från hela Sverige till Uppsala där jag bor. Det har jag gjort sedan 1997. Jag utbildar i Linnéas namn, Linnéas Simskola. Just nu pågår en sådan utbildning. Den är tre dagar. Det är den första sedan Linnéa dog. Jag har alltid en personlig presentation av mig och min familj och […]
Idag kan vi läsa på Aftonbladet att läkaren som en kvinna som sökt på vårdcentralen några veckor innan hon tog sitt liv blir varnad. Det är bra att man drar åt tumskruvarna lite nu. Jag tror säkert att läkaren gjorde vad han/hon kunde under de omständigheterna som är, så det är inte min kollega jag […]
Idag har Johan inte väckt Linnéa kl 6.30. Han har inte heller dukat frukost till 5 utan till 4. Jag har inte krockat med Linnéa i tvättstugan när vi letar efter rena kläder. Jag har inte småpratat med henne vid frukostbordet, och hon är inte heller så där surmulen som hon brukar vara på morgonen. […]
103 dagar har jag varit utan min dotter. 103 dagar har jag vaknat upp med skräcken, tomheten, smärtan. 103 dagar har jag klätt på mig (nja… en dag gick jag faktiskt inte upp ur sängen), 103 dagar har jag ätit frukost, lunch, middag (någon dag har jag nog hoppat över något…), 103 dagar har jag […]
Idag är det tre långa månader sedan som Linnéa hoppade framför tåget. Igår kväll när jag skulle somna var det ju fredag kväll och tänkte igenom återigen hur det var den där fredagen när hon dog. Undrar hur många gånger man ska vända och vrida på allt. Alla händelser, rörelser, ord… Ifrågasätter. Undrar. Våndas. De […]
Vi skrev ofta små lappar till varandra. Denna fick jag och Johan för ca 2 år sedan: ”Jag tycker oändligt mycket om er även fast jag har svårt att visa det. Den tiden kommer nog den med tids nog… : ) //Er dotter” Läs även andra bloggares åsikter om Linnéa, sorg, saknad
Detta är den sista bilden på min älskade, fina dotter Linnéa. En vecka innan hon skulle fylla 15 år. För 2 månader sedan idag. På halsen syns ärret efter det senaste självmordsförsöket 2 veckor tidigare. Hennes ögon ser inte levande ut. Leendet är påklistrat. Hon visste redan att hon skulle dö samma dag. Hon hade […]
