Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Kyrkogården ligger vit. Endast vid några gravar lyser ljus. På en av dem lyser det. Det är Linnéas.
Så många hjärtan, blommor och små saker som ligger där. Så många som saknar henne…
Hon ser på mig. Hon är glad. Hon är lugn. Hon har det bra nu…
Men jag…
Jag blir arg.
Jag är arg för att jag tvingas träffa min dotter på en kyrkogård.
Jag blir arg för att jag ständigt måste köpa gravljus och se till att jag har tändstickor i bilen.
Jag är arg för att jag inte kan krama henne. Smeka hennes kind. Stryka över hennes hår.
Jo, jag kan smeka hennes kind och stryka över hennes hår – på gravstenen. Och det är ju bra.
Jag faller ned på knä. Låter min förtvivlan komma ut. Skriker ut.
Jag vill inte att detta ska vara mitt liv.
Jag tittar upp på gravstenen igen.
Det står verkligen mitt barns namn där.
Men det kan inte vara sant. Det är över 7 månader sedan. Men så svårt att förstå.
Jag tänder ytterligare ett ljus. Och går gråtandes därifrån.
Mot min verklighet.
Utan Linnéa.
Ska lämna in bilen på verkstad.
Ska till kontoret. Ska tänka på här och nu och framåt.
Inte bakåt…
Spotify hade från början tänkt att bara ha en gratissite, men sedan var det också många som efterfrågade en betalvariant skriver SvD idag.
Varfördå? Frågar jag mig.
De ville köpa sig fria från reklamen. De allra flesta flesta har i alla fall gratisvarianten.
Man insåg tidigt att folk vill ha tillgång till musik men inte behöver äga den för det. Trots att de är relativt nystartade (April 2007) så är de 70 anställda.
Heja Spotify! Och jag har inviter kvar att skänka!
(Och nej… jag är inte köpt. Jag som musikälskare är bara väldigt nöjd med Spotify!)
Pojkarna börjar skolan imorgon. Min man har börjat jobba idag.
Jag ska jobba 75% från och med nu. Och det drar igång med full fart.
Kick-off för instruktörerna i helgen. Vi ska utvärdera det nya nivåupplägget och även diskutera simmärkens vara eller icke vara.
Morgonen började med att jag såg om den stackars mannen som ramlade ur liften men blev hängandes upp och ned med rumpan bar… i 15 min innan någon fick ned honom. Många tog kort och nyheten är ute över hela världen. Stackars… och kallt måste det ha varit.
Vi har hunnit med att slänga ut granen. Den barrade nästan inget alls faktiskt. Kungsgran kan rekommenderas.
På måndag begravs min bloggvän Alter Ego. Helene från Norrköping. Jag hann aldrig träffa henne IRL men uppskattade mycket den kontakt vi hade. En rivig kvinna som inte var rädd att säga ifrån. I like.
Tonårsmorsan som var som en syster för Helene skriver idag om alla som hedrat hennes minne. Om man vill kan man sätta in en slant på Cancerfonden:
För er som nu vill hedra Helene får gärna sätta in några kronor på Cancerfonden. Sätt in pengar på Cancerfonden Norrköping, Fonus Öst (klickbar länk) och märk talongen Heléne Almgren 12 Januari 2009.
Helene hjälpte mig också att göra den här bloggen. Nu måste jag leta efter någon ny att fråga frågor som:
-Ska jag uppdatera till 2.7?
-Hur lägger man in film i en WP-blogg?
Men det är ju bara trivialiteter.
Det är ju inte det som är livet.
Vad tänker du göra idag som gör att du lever i nuet?
