Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Choriocarcinom

1 januari 2010 (22:42) | Cancern, Efter förlossningen, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Flaskmåltid

Ja, så heter min diagnos.
I samband med graviditeten har moderkaksceller flippat ur och blivit elakartade cancerceller.
De finns i livmodern och har även spridit sig till lungorna.

Ja, du läser rätt.

Jag har fått en cancerdiagnos.

Den här typen är väldigt aggressiv eftersom moderkaksceller har till uppgift att växa in mot blodkärl. Barnets blod ska ju komma så nära mammans blod som möjligt för att ett utbyte av syre och näring ska kunna ske.

Sjukdomen drabbar en på 100 000 graviditeter, dvs EN person om året.

Man upptäckte detta eftersom jag inte slutade blöda, fick upprepade störtblödningar och att S-HCG (graviditetshormonet) inte sjönk efter att jag skrapades.

S-HCG är det blodprov som talar om för mig hur pass allvarlig sjukdomen är. För en vecka sedan var det ca 16 000 sedan höjdes det till 21 000, 22 000, 26 000, 28 000 och idag 32 000.

Jag blev idag förflyttad till Karolinska sjukhuset för att inom kort påbörja en cellgiftsbehandling. Den kommer att bli tuff. Håret tappas osv. Jag har idag slutat att amma.

Jag mår lite upp och ned men idag har jag varit lite piggare igen. Jag ligger dock framför allt i sängen. Orkar inget. Igår mådde jag väldigt illa och var väldigt slö och trött. Jag har lite mensont och blöder lite, men annars märker jag ännu inte så mycket.

Det är många tankar nu. Allt från panikkänslor till att jag känner mig stridslysten och redo att ta mig an det som väntar.

Det som är bra är att det är god prognos. Behandlingen är tuff men nästan alla överlever och blir helt friska.

Mycket handlar nu om att dag för dag få logistiken kring mig, bebisen och pojkarna att fungera. Jag vill gärna ha någon hos mig på natten eftersom jag både behöver stöd och hjälp med bebisen. Johan behöver finnas för pojkarna också och kan inte sova hos mig varje natt. På dagarna är vi samlade allesammans.

Jag kommer att blogga om min resa i den mån jag kommer att orka och jag hoppas att du vill följa mig och skicka mig styrka och kraft att komma igenom det här.

Jag vill INTE dö.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Tonårsmorsa / Fatou
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (22:47)

Kära, söta du! Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är att du måste gå igenom det här. Också!

Skickar dig massor av styrkekramar och hoppas att allt blir bra i slutänden och att vägen dit inte blir allt för svår! ♥♥♥
.-= Tonårsmorsa / Fatou´s last blog ..Gott Nytt 2010 =-.

Kommentar från Harriet
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (22:51)

Du kommer att vinna över cancern, Ludmilla! Du är stark och som du själv skriver så är prognosen god. Du behövs för så många här på jorden. Stor kram och styrketankar!
Kan jag göra något för dig?
/Harriet
.-= Harriet´s last blog ..Gott Nytt År =-.

Kommentar från Trebarnsmamman
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (22:53)

Finner inga ord, bara gråter för din och er skull. Kram!!!! Finns här för dig!!!!!!!
.-= Trebarnsmamman´s last blog ..Gott Nytt År! =-.

Kommentar från Lisa
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (22:55)

Jag finner inga ord! Men vill ändå gärna skicka en kram över nätet!

Kommentar från Gunilla
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:00)

Kära vän, jag blir så ledsen för din skull! Du ska klara det här Ludmilla!
Styrkekramar från Gunilla
.-= Gunilla´s last blog ..Arbetsdagen är äntligen över =-.

Kommentar från Mia
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:03)

Svårt att förstå att detta drabbar dig! Du är stark, har kämpat med din sorg och gått vidare. Visst fixar du även detta, men vägen kan bli knagglig. Önskar er alla allt gott och styrka i det som väntar er.
.-= Mia´s last blog ..Nyårsdagen =-.

Kommentar från Margaretha
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:03)

Vad säger man Alla ord man vill trösta med Jag säger bara Ludmilla, du fixar det här också MÅNGA STORA TRÖSTEKRAMAR till dig från mig.

Kommentar från Karin Johansson
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:17)

Jag vill bara säga att jag önskar dig all styrka i världen så att du orkar ta dig igenom det här nu! Läste om diagnosen och ser att prognosen är mycket god. Du har ju en hel del att kämpa för också, din familj med det nya lilla stjärnskottet!
Styrkekramar till dig Ludmilla!<3

Kommentar från Minna Eriksson
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:17)

Nej Ludmilla, jag trór inte det är sant det jag läser!
Finns det ingen j-la rättvisa alls i världen?
Massor med styrkekramar till dig/er
Kram Minna

Kommentar från linea
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:20)

Jag har ägnat hela kvällen åt att läsa din blogg, mest om linnea då. Jag hade hört talas om henne rätt mycket iochmed att jag är lika gammal och bor i samma stad så jag tyckte det skulle vara intressant att läsa, och det var det verkligen! Det är inte lätt att hitta rätta orden för det, men alltihop är bara rent hemskt. Under timmarna jag har läst nu har 1000 frågor kommit upp som jag tänkte kommentera, men eftersom jag var väldigt angelägen om att få svar så gick jag tillbaks till första sidan på bloggen så kommentaren med mina frågor skulle komma på ett nyskrivet inlägg så du skulle se den, men så såg jag det här. Om din sjukdom. Och jag blev så sjukt upprörd. Och samtidigt känner jag mig så självisk för att ens tänka tanken att det är synd om mig och att jag har det jobbigt, för om de problem jag har kallas jobbigt så vettefan (ursäkta ..) vad du har, beyooooond jobbigt! men den här raden ”Behandlingen är tuff men nästan alla överlever och blir helt friska.” gjorde mig ändå så glad på något sätt, du verkar så hoppfull, DET verkar så hoppfullT. Eftersom att du har klarat dig igenom en bit av sorgen så tror jag du är så stark så du klarar det här också. Visserligen var klarandet av sorgen självmant och du kunde styra det på ett annat sätt, men jag önskar dig all lycka till med det här och jag kommer defenitivt följa dig! (Ursäkta för en grymt lång kommentar med inte så mycket till mening men jag ville ha det sagt.)

Kommentar från Sara
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:26)

Jag finner inga ord, känner mig så oerhört maktlös som står utanför. Önskar så att det fanns något jag kunde göra för dig.. Mina varmaste tankar går till dig och din familj nu och i det tuffa som väntar er. Du klarar det här min vän. Det här också.

Stor, varm kram!

Kommentar från Karin
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:34)

Massor av styrka, ja allt jag bara kan ge. Mina tankar är hos er och det ni går igenom.
Varm kram från Karin – Johannas mamma

Kommentar från Kina
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:38)

Åh, nej. Det är verkligen en fruktansvärd nyhet. Varmaste tankar till er. Hoppas innerligt att alla som finns i er närhet tar hand om och bryr sig om er familj nu, så att du- och ni- kan koncentrera alla krafter på att göra allt sådant som får en att må lite bättre om inte annat så i stunden. Massor av styrkeingivande, varma och goda tankar och tummar som hålls.

Kommentar från Hanna
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:39)

finner inga ord, men vill i allafall skicka en tanke. Min mamma har i aug också fått en cancer diagnos, i lunga med metastaser i hjärna, skuldra och höft, dålig prognos, hon har dock mha Terceva blivit bättre, om så tillfälligt, cancern i sig är obotlig. detta har tagit mig jätte hårt och jag kan inte nog föreställa hur du känner efter allt. Bara kämpa på, se det positiva i att prognosen är god så ska du se att ni fixar detta också.

kram
Hanna

Kommentar från eucham
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:46)

Ludmilla, du är en stark kvinna och KOMMER att klara detta också. Visst, det är en tuff period du/ni har framför er men tänk på att Linnea kommer att hjälpa dig därifrån hon befinner sig just nu…Massor av styrkekramar till er alla!

Kommentar från S a r a
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:47)

Styrkekramar! Detta fixar du!

Kommentar från Kristina
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:50)

Det måste vara någon sorts nyårsskämt , var min första tanke. Detta kam helt omöjligt oxå drabba er familj.Sen varsefter jag läser så förstår jag .Hur kan livet vara så oerhört orättvist mot en del.Jag beundrar dej så oerhört mycket Ludmilla- du ger oss läsare alltid och jag menar alltisd så mycket hopp. Nu ska vi se till att du varje dag är full av hopp och postiva tankar -detta klarar jag !
Med önskan om en god fortsättning på det nya året. Vad idiotiskt det låter men jag önskar er verkligen en god fortsättning.

Kommentar från karibien
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:51)

Å jäklar! Räcker det inte med elände du måste ta dig igenom, var min första tanke

Men det finns förstås inget rimligt svar. Det är inte rimligt att du ska behöva gå igenom även detta. Det är inte rättvist.

Det enda jag säkert vet är att man orkar mer än man tror. Man går igenom för att man måste, och man orkar för att man måste. Man orkar för sina barns skull. För sin egen skull.

Be om och acceptera hjälp. Ge dig själv tillåtelse att både vara ledsen och förbannad och att glädjas åt de goda stunderna. Du kommer att orka, och det går så mycket lättare med nära och kära intill sig.

Jag önskar dig vila och ro och många varma kramar

/k
.-= karibien´s last blog ..Inga ord =-.

Kommentar från Emelie
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:52)

Ludmilla, jag blir ordlös när jag läser det du skriver. Mina tankar går till dig och din familj ikväll. Ni finns också med i bönerna till den Gud jag tror på, att be kan ju inte skada tänker jag och hoppas att du tycker att det känns ok att jag ber för dig.
.-= Emelie´s last blog ..Säg inte att du är för ung… =-.

Kommentar från Catarina
1 januari, 2010 kl 1 januari 2010 (23:56)

Jag finner verkligen inte orden när jag läst detta inlägg? Varför? Efter allt du gått igenom, varför ska det inte räcka nu? Ja jag vet inte vad jag ska skriva? Är så ledsen för din skull att du ska behöva genomlida även detta det är inte rättvist.

Massor av kramar till dig mitt i detta eländes elände och självklart vinner du över detta.

Kommentar från Sara
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (0:09)

Instämmer med ovanstående; finner inga ord för detta!!

Kommentar från sara
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (0:10)

världen är verkligen inte rättvis men ni kan klara även detta! Ta fasta på den goda prognosen och ta hjälp så att ni kan fokusera på varandra och behandlingen. Liksom så många andra tänker jag på dig och din familj!

Kommentar från Ingrid
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (0:14)

Tänker så otroligt mycket på dig nu. Känner mig så utan ord. Pratade med min syster igår som också berättade att hennes cancer spritt sig till lungorna från bröst och lymfkärl. Jag blir så rädd. Samtidigt lugnar dina ord Ludmilla. Din stora inre styrka.
Kramar Ingrid
.-= Ingrid´s last blog ..Gott Nytt År! =-.

Kommentar från Innie
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (0:23)

Nej, det här är verkligen inte okej! Jag har inga ord och blir både arg, ledsen och uppgiven samtidigt. Finns det ingen gräns för vad en människa ska behöva stå ut med? Har du inte upplevt nog av obehag, helvete och vemod nu? Usch, tårarna bara rinner här.

Jag tänker på dej Ludmilla, och precis som Emelie gör så ber jag för dej till den Gud jag visserligen tror på men just nu är inte så dåligt förbannad på! Men ändå – att be är det enda jag kan göra.
Försök att hålla fast vid att behandlingen må vara tuff, men att utgången ändå ser ljus ut. Efter att ha arbetat på canceravdelningar har jag sett så oerhört tydligt hur mycket viljan att överleva faktiskt påverkar sjukdomens utveckling, och jag är övertygad om att du kommer klara det här. Du kommer att överleva.

Varma kramar till dej
.-= Innie´s last blog ..Det nya årets första dag =-.

Kommentar från Eva
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (0:38)

Hittar inga ord… skickar en kram istället. Och en tanke… Jag tror på dig!

Kommentar från Gisela
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (0:45)

Efter ha gått in en massa gånger idag för att titta om du skrivit ngt i bloggen om hur du mår, ser jag nu detta hemska. Jag blir så arg och ledsen för din och er skull. Önskar det fanns något jag kunde göra för att hjälpa dig och er…..
Sänder dig massa kraft genom tankar!

Kommentar från Pamela
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (0:52)

Jag hittar inte heller några ord… skickar ett dussin kramar istället. Många tankar väcks. Jag tror på dig !

Kommentar från Maxime
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (0:57)

Jag finner inga ord. Varför ska detta drabba dig? Du har haft det tufft nog. Men det måste finnas någon meing med det. Det finns det med allt tror jag. Du är en väldigt stark människa som kommer klara det här. Jag tror på dig och vill sända dig så mycket styrka och kraft jag bara kan. Jag tänker på dig och sänder dig massor av kramar och tankar.

Kommentar från carolinhe med H
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (2:42)

jag bara undrar, hur mkt ska en människa behöva gå igenom.
jag önskar dig all lycka till igenom detta. du är så otroligt stark <3
.-= carolinhe med H´s last blog ..jahapp.. =-.

Pingback från Deppig start på 2:a januari…
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (2:53)

[…] det visar sig att min bloggkompis och själsfrände när det gäller simundervisning till barn – Ludmilla – denna första dag på året fått cancerbesked och nu förflyttats till Stockholmssjukhus för […]

Kommentar från Markus
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (6:19)

Fruktansvärt!

Men du är en stark kvinna som klarar sig ur det här.

Många kramar

Kommentar från Eva
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (8:03)

”Det kan inte vara sant och nu får det väl i alla fall vara nog” var det första jag tänkte när jag läste.
Att du, ni och din familj ska behöva gå igenom det här också.

Men som så många före mig har skrivit.
Kämpa på Ludmilla.
Sparka det sjuka i sitt fula tryne och gör det med de vassaste stilettklackarna på.

Många goda tankar tänker jag om dig och de dina idag.
.-= Eva´s last blog ..Mitt 2009 del II =-.

Kommentar från Tootenator
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (9:24)

Käraaa Ludmilla 🙁 Jag har skrivit och suddat, skrivit och suddat ett flertal gånger….Jag hoppas att du tar dig igenom det här, jag vet dock att du klarar det för såna personer som du finns inte många utav. Du har en otrolig drivkraft som kommer hjälpa dig igenom detta.

Kommentar från Camilla
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (9:26)

Ludmilla neeeeeeeeeeeeeej inte de här också….förlåt att jag kanske inte skriver tröstord men jag tror jag tappar förståndet när jag läser detta!!!!!!!!!!!Käraste goa medmänniska och cybervän jag önskar av hela mitt hjärta att du klarar dig igenom det här också <3 <3

Kommentar från Hilde
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (9:43)

Jag har inga ord Ludmilla, vad ska man säga, vilka ord passar in efter allt ni har gått igenom,Man kan tycka livet är orätvist. Min mamma säger alltid, ”man får inte mera i sin ryggsäck en det man klarar av att bära” Då måste du vara en otrolig stark kvinna.
Jag har följd din blogg i flera månader, dels för att få verktyg om hur man ska hanskas med suicid alla dina tankar.
jag kommer att följa dig vidare Ludmilla ”tar av mig hatten för dig” detta kommer du att fixa kämpa kämpa.
Varm styrke kram från Hilde i Timrå

Kommentar från Tuija
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (10:03)

Åh nej Ludmilla! Fina du, du kommer att klara detta. Finner just inga ord, men i tankarna är jag hos dig. Du får gärna slå en signal om och när du känner för det, dagarna kan bli lååånga på sjukhus.

Kram Tuija
.-= Tuija´s last blog ..Gott nytt år till er alla! =-.

Kommentar från Saga Elgenstierna (jag gick i nian på glunten Montessori i våras)
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (10:06)

Herregud. Jag vet inte vad jag ska säga. Att du av alla drabbas är ofattbart. Jag är chockad. Mina tankar finns hos dig och din familj.

Kommentar från Ann
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (10:11)

Det gör fruktansvärt ont att läsa att du drabbats av cancer,önskar av hela mitt hjärta att du klarar det någorlunda smidigt.FÖR FRISK BLIR DU!Inte för att det hjälper,men vi är många som tänker på dig och din familj.Mina varmaste och största kramar till dig.Ann

Kommentar från Jennie
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (10:15)

Du är en kämpe Ludmilla. Du kommer klara detta!!!! Tänker på dig!
.-= Jennie´s last blog ..Sista dagen 2009 =-.

Kommentar från tiger
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (10:17)

Kämpa på! Jag håller mina tummar för att det blir bra snart. Tänker på dig och din familj! / Tiger
.-= tiger´s last blog ..Tiger II =-.

Kommentar från Lena
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (10:33)

Har följt din blogg några ett tag och fastnat för ditt öde. Jag önskar verkligen att du ska klara även detta. Du verkar stark och envis, så det ska nog gå bra. Tänker på dig och sänder styrkekramar genom etern.

Kommentar från Karolin
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (10:43)

Jag sitter här med hjärtat i halsgropen och tårar som svider i ögonen när jag läser detta inlägg. Jag är så hemskt ledsen för din och din familjs skull. Jag håller tummarna för dig och skickar så många styrkekramar jag kan. /Karolin
.-= Karolin´s last blog ..Borde sluta blogga =-.

Kommentar från Precioso.se
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (10:49)

Skickar massor av tankar och kramar till dej!!! Inte ska du behöva gå igenom detta oxå! 🙁 Stackare..läst din blogg länge nu….om din dotter…

Ta gärna en titt på min nyöppnade blogg där jag till stor del bloggar om min bearbetning efter att jag blev våldtagen, misshandlad och mobbad som tonåring. Som ledde till det ena och det andra.
Kram

Kommentar från Jessica
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (11:04)

Men söta lilla du, herrejösses. Vad han prövar dig där uppe, vad du får gå igenom mycket,
Näe du kommer klara det här, skönt att det är så pass bra prognos. Jag kommer tänka på dig massor.
Många varma kramar Jessica

Kommentar från Helena
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (11:09)

Kära du, hur mycket ska du genom lida, stackaras er. Du kommer att bli frisk och kunna njuta av dina barn och den familj, allt gått till er. Många kramar

Kommentar från Andreas
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (11:25)

Tårarna kom när jag läst blogginlägget. Du som är så glad över att ha blivit mamma igen och sen händer det här. Du kommer att klara det. Tänker på dig och din familj. Jag får också dåligt samvete över att jag har belastat dig med mina problem. Många varma kramar! /Andreas

Kommentar från Mia
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (11:29)

Håller alla Tummar jag kan för att allt ska gå bra. våren 2008 fick jag malingt lymfom och genom gick en cellgiftsbehandling, med hår avfall, illamående och allt va det innebär.. de va Tufft, men du har haft en tuffare tid så du kommer klara det här för din familjs skull…. stort lycka till… tänker på dig och håller tummarna.

Kommentar från grodolina
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (11:43)

jag blir alldeles tårögd av att läsa detta…………. så otroligt orättvist, allt du har behövt gå igenom och nu det här……. jag ber för dig att du ska bli frisk igen och för din lilla dotter..och hela din familj. jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att allt går vägen.. må lyckan vara med er!

Kommentar från Lotta
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (11:46)

Ibland undrar man varför allt ska drabba vissa. Detta är verkligen en av de här gångerna. Vi är många som tänker på dig och jag hoppas du kommer att orka skriva av dig här så vi får ta del av ditt liv som ju nästan känns som en del av våra. Många kramar till dig och din familj.

Kommentar från Lena
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (11:56)

Hej på er.
Min första tanke när jag läste om Din sjukdom var. Skall det aldrig ta slut för Er. Ska Ni aldrig få börja njuta av Er tillvaro. Ert nya liv, ska Ni aldrig få sluta kämpa. Jag vet att Ni kommer att klara det .
Många varma hälsningar till Er
från Lena

Kommentar från Anki
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (12:23)

Jag blir så jäkla förbannad, hur mycket ska en och samma familj behöva gä genom? Min familj är ju också väldigt hårt drabbad och har frågat mig själv många gånger om det finns en gud varför gör hab då så här mot oss? Men under årensgång har jag kommit på att sånt här drabbar inte människor som är svaga utan det är dom starka som gång på gång drabbas. Så därför är jag fullkomligt säker på att du Ludmilla m familj kommer att klara er genom detta hemska som nu har inträffat i er familj. Det kommer att bli en tuff resa men du/ni kommer att klara er genom det. Jag är övertygad.
Massor av kramar från Anki

Kommentar från Hellie
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (12:29)

Jag håller allting som finns i min makt för att du ska klara av detta!
Vilket jag verkligen tror att du kommer att göra!
Jag ska be änglarna att vaka över dig och hjälpa dig när det blir som jobbigaste.

Kommentar från Moa
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (12:35)

Alltså HERREGUD! Som om ni inte varit med om tillräckligt. Många styrkekramar till er, du klarar det här!
.-= Moa´s last blog ..torsdag 31/12 =-.

Kommentar från malin
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (12:38)

du är en fighter, detta klarar du!!
många kramar malin möller

Kommentar från Ida
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (12:46)

Detta var ju verkligen inte vad man önskar dig och er. Efter allt ni har varit med om.. Men det kändes skönt att läsa att nästan alla som fått diagnosen överlever. Det kommer du också att göra! Kämpa på! Många kramar
.-= Ida´s last blog ..2009 =-.

Kommentar från B
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (13:17)

Jag säger som alla andra; fattade först inte vad jag läste, sedan ett enda stort NEJ.

Ludmilla, livet prövar dig/er å det yttersta.
Det är bedrövligt och orättvist, mycket, mycket orättvist.

Håll i.
Håll om.
Håll ut.

Bli frisk.

Många tankar till er.

/Bodil

Kommentar från Lena B
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (13:45)

Det är som att få ett knytnävsslag i magen samtidigt som håret på armarna reser sig och klumpen i halsen blir större och större och helt plötsligt börjar tårarna att rinna.
Ludmilla, jag blir alldeles mållös och orden räcker inte till. Jag blir riktigt, riktigt ledsen. Som om det inte varit nog med sorg och elände för dig/er och som nu skulle bytas ut till glädje och lycka, med Lilla söt. Jodå, lyckan finns med henne men att den grumlas lite just nu, förstår jag så väl.
Du är i säkra händer och förmodligen den snyggaste patienten på hela sjukhuset oavsett hår på huvudet eller inte! Du är förmodligen den bästa mamman, med den bästa bloggen med de bästa besökarna och du är förmodligen den mamman med yngsta och sötaste barnet på världens alla sjukhus. Du har så mycket att kämpa för och elaka cellerna har givit sig på fel person.
Det kommer förmodligen bli en tuff tid framöver, med mycket tankar, känslor och dåligt mående, men med allt du har runt omkring dig så kommer det finnas lika mycket fina och bra stunder, och det är dem du ska fokusera på. Men det är okey att tillåta sig att få må dåligt och be om både hjälp och stöd. Gör det. Det är bara du som vet vad du behöver.
Din hejarklack här på bloggen, sviker dig inte!

Massor av styrkekramar till dig och hela din familj.

Kommentar från Pernilla Sellergren
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (13:46)

Kära, fina Ludmilla!

Finner inga ord för hur mycket du ska behöva gå igenom. Blir lite lättad när jag läser att det är god prognos. Mina tankar är hos dig och familjen. Kan jag göra något för dig så vet du var jag finns.

Varma änglamammekramar från Pernilla Christians änglamamma

Kommentar från Maria
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (13:53)

Du kommer självklart att klara dig ur det här, men jag är ledsen för din skull att du har en jobbigt tid nu framför dig med cellgiftsbehandling..
Du är stark och jag vet att man inte har nåt annat val än att vara det i jobbiga livshändelser (jag vet själv) men du kommer att klara dig ur det här och komma ut i slutändan som en ännu starkare människa!
Du har ju din egen lilla skyddängel som kommer hjälpa dig i de jobbigaste stunderna, din lilla Linnea!

Många Kramar Maria

Kommentar från Marie-anne Thörnström
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (14:07)

Kära Ludmilla. Läser med fasa det du nu ska gå igenom. herre gud räcker det inte med att förlora sitt barn. Ibland undrar jag varför så många av oss som mister våra barn får gå igenom flera jävliga saker. Har vi inte fått nog. Jag blev också sjuk för tre år sedan och gick igenom en tuff behandling, och tappade mitt långa vackra hår. Men jag blev helt frisk. Nu var det inte cancer . Jag önskar dig all styrka och jag säger som jag alltid sagt till mina barn , och som jag efter Marcus död alltid hörde honom säga till mig. ” GE ALDRIG UPP ”. Mina varmaste tankar och böner till dig. kram från Marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
.-= Marie-anne Thörnström´s last blog ..En lugn och fin nyårsafton =-.

Kommentar från Eve
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (14:12)

när ska lyckan vända så ni får den?
Tänker på dig och din familj
/ 16 år

Kommentar från Anna
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (14:16)

Jag sitter mållös och med tårar i ögonen. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag tänker på dig och på din familj.

Varma kramar.

Kommentar från L-8
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (14:33)

(((((styrkekramar))))). Följer din blogg och beundrar din underbara och ödmjuka personlighet. Började läsa när min dotter var suicidal. Du har gett mig så mycket.
KRAM
.-= L-8´s last blog ..Vill bara förklara… =-.

Kommentar från Natalie
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (14:40)

Tänker ofta på dig och din familj. Förstår inte att världen kan vara så orättvis att du råkar utför detta med. Men jag tror att du klarar det här 🙂 Massa kramar från Natalie.

Kommentar från chatrin
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (14:42)

Livet är verkligen märkligt! Ibland blir livet inte som man har tänkt sig. Du kommer ha en tuff tid framför dig, vägen kommer säkert att både ha upp och ned försbackar. Men den Ludmilla som jag känner ger Aldrig upp. Du har en fin familj , vänner och kollegor som kommer att hjälpa dig HELA vägen fram. Jag förtsår att det känns som en evighet dit, men tillsammans är ni starka. Det viktigaste är nu att du prioriterar dig själv nu, det är bara du som kan göra det. Det är också en mycket viktig del i till frisknandet.Resten hjälps vi åt med ( du vet vad). Många, många styrke kramar till er , ni finns i våra ♥

Kommentar från Linda
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (14:43)

Finns inga ord…
Men du har ju redan genomgått det värsta, och överlevt, så du kommer att klara detta med. Säger som någon av det tidigare skribenterna, var inte rädd för att be om hjälp. Du har många omkring dig att luta dig mot när dagen känns för tung, och många som bryr sig och och vill hjälpa.
Ni finns i våra tankar!

Kommentar från Li
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (15:30)

Livet är så orrättvist. Kämpa på. Allt går nog bra

Kramar Li

Kommentar från Susanne
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (15:33)

Med tårar som rinner och skymmer synen skriver jag till dig men vet inte vad ska jag skriva! Finns det ord som kan visa djupet av de kännslor som man får efter beskedet?!
Älskade Ludmilla! Du klarar av detta krig också! Och i den långa vägen som du har framför dig är du inte alls ensamt. Du med din älskvärda personlighet har många människor som finns runtomkring dig. Du har många vänner och inte minst din familj och dina bran som ger dig styka och kraft, såsom vdi Linneás bortgång. Den kämpe som du har i dig övervinner denna hemska sjukdom också!
Jag ville bara säga att jag älskar dig och känner för dig!

Stor kram med massor av kärlek
Susanne M

Kommentar från Susanne
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (15:44)

Mängder med STYRKEKRAMAR från mig!

Kommentar från Jessica
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (16:15)

Jag är helt övertygad om att är det någon som kommer att klara av det är så är det DU! Du är liksom SuperWoman! Och så kommer man väldigt långt med Viljestyrkan. Och den har du. Finns här för dig som du funnits för mig!
Kram från Jessica/Yeksian

Kommentar från Monica
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (16:38)

Kära Ludmilla!

Jag trodde inte mina ögon när jag läste ditt blogginlägg, men jag hoppas att du ska klara av denna resan.

Tänker på dej och din familj!

Kramar Monica
.-= Monica´s last blog ..Massor av snö =-.

Kommentar från Tizzel
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (16:41)

Jag blev alldeles mållös när jag tittade in här idag och fick se vad du har skrivit – vad som har hänt dig! Är det alltså det här som har spökat så för dig i din kropp?
Jag kommer fortsätta titta in här – och jag kommer tänka miljoner goda tankar för dig! Det SKA bli bra i slutändan! Det SKA det!!!!!
Kramar i massor!!!!!
.-= Tizzel´s last blog ..Ännu ett år… =-.

Kommentar från Kicki Karlsson
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (16:42)

Hej
Varför kan detta hända????
Jag hittar inga ord.
Mång styrkekramar till dig och din familj
från Kicki en Änglamamma

Kommentar från Helene
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (17:03)

Snälla fina du…
Jag blir så berörd av allt du skriver…
Jag sänder dig all styrka och tänker på dig…
Fast jag inte känner dig så berör du mig så mycket
och nu vill jag ge tillbaka till dig…
KRAM Helene.

Kommentar från Kristina
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (17:10)

kom av en slump in på din blogg fast det var nog meningen. Blev så ledsen när jag läste vad som drabbat dig och din familj. Att förlora ett älskat barn kan man nog aldrig som bredvidstående förstå till fullo, kan bara säga att jag delar din sorg, vet av erfarenhet i familjen hur svår tonåren kan vara. Att sen få ett älskat barn och i den glädjen få en svår sjukdom, ja jag har inga ord. Har gråtit när jag läst din blogg. Jag är själv drabbad av bröstcancer för andra gången på två år så jag kan förstå dina tankar inför cancern och att tappa håret mm. <Jag håller på med cellgiftet. Jag har en blogg där jag delar mina tankar kring hur det är att leva med cancer. Titta gärna in där. ruach.blogg.se.
Var rädd om dig . Varma styrkekramar från Kristina
Tycker at bloggen hjälpt mig att överleva. Jag vill ta dig och e dina med i mina böner.

Kommentar från Ingrid
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (17:11)

Men va f****n!!! Tårarna bara rinner, varför?
Hur är det här möjligt? 1 på 100 000, 1 om året som drabbas av detta och så får du detta elände. Oddsen att just du ska få detta är ju näst intill microskopiska. F***n blir så ledsen, det är nog nu! Klart jag följer med dig här på bloggen. Är det något du vill att jag ska göra irl, så får du säga till!

Skickar massor av Bamsekramar med styrka och värme.
.-= Ingrid´s last blog ..GOTT NYTT ÅR!!! Mat, pannstopp och målarsoda… =-.

Kommentar från Carina Friberg
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (17:15)

Hur mycket ska du och din familj behöva stå ut med egentligen. Skickar dig massor med kramar, är det någon som klarar det här så är det du. Kram från Carina <3

Kommentar från Marie
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (17:21)

Ohhh…Ludmilla….när skall du få lugn och ro och bara få vara…
Tänker på dig och familjen
Varmaste styrkekramen
Marie med familj

Kommentar från Anna-Carin
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (17:28)

Hittar inga ord, alla ord känns så tomma…så obetydliga…
Skickar istället massor med kramar.
Självklart kommer vi finnas här för att stötta dig, tittar in lite då och då för att se hur det går för dig och din familj. Finns här, alltid!
Kram kram och lycka till med allt, krama alla dina familjemedlemmar!

Kommentar från Lotta
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (17:49)

Kära, fina Ludmilla…orden stockar sig. Kommer inte på något vettigt alla att skriva. Har vi inte varit med om tillräckligt? Det värsta har vi redan varit med om så det här fixar du!!!
Massor, massor av styrkekramar till dig.
Lotta

Kommentar från catarinaH
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (18:13)

jag måste erkänna att jag blev helt mållös när jag intet ont anande surfade in på din blogg för att läsa hur det var med er o om ni hållt er ifrån magsjukan o om Lilla Söt fått något namn än.. så läste jag vad du skrivit..2 ggr innan det gick in! oj, oj detta var inte roligt! Förstår att du är omtumlad! Det hoppfulla är att du nu fått en snabb diagnos o att det går att behandla! Hoppas att du får allt stöd o hjälp du behöver nu för att få vardagen att funka o får kraft att ta dig igenom dag för dag. Hoppas oxå du kommer ha orken att skriva av dig. Känn våra, dina nät-vänners, stöd! En varm cyberkram till dig!

Kommentar från Bella
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (18:29)

Du skojar va? Shit jag har följt dig ända sen du startade bloggen och nu läser jag detta. Fan vad hemskt! Jag har inga ord, men du finns i mina tankar…<3
.-= Bella´s last blog ..bild från nyår 2008 =-.

Kommentar från Edwina
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (18:38)

Hej vackra Ludmilla, gick in på din blogg idag för att jag hoppades att du nu mådde bättre och att du nu var hemma efter din pers på sjukhuset och så får ja läsa att så inte var fallet 🙁 jag hoppas och tror att du ska klara det här..min stilla fråga är bara VARFÖR??? räckte det inte nu? Massor med kramar till dej

Kommentar från Nina
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (19:04)

Skickar all styrka till dig, du kommer klara det här! Massor med kärlek till er alla!

Kommentar från Ingela jakob isabelle
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (19:04)

våra tankar går till dig ludmilla, din man och dina barn.

Kommentar från O
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (19:28)

Blev tårögd när jag gick in och läste detta inlägg idag på morgonen. Jag kan bara hoppas att allt kommer att bli bra snart.
STYRKEKRAMAR <3

Kommentar från Priscilla
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (19:38)

Vill ge dig en stor och varm kram..
Jag beundrar verkligen din styrka..
Krya på dig!!

Kommentar från Monika
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (19:48)

Bamsekramar!

Kommentar från Anette
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (19:48)

Gode tid. Inte det också! Finns det inga gränser för vad en människa skall behöva utstå? Men, du kommer klara detta. God prognos. Allt att kämpa för.
Varm kram till dig.

Kommentar från Marie-Anne
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (20:07)

Kram, kram, kram och massor av styrka ger jag till dig.

Kommentar från Sofie
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (20:36)

Jag önskar så att jag kunde göra något för er? Finns där något du vill ha hjälp med så tveka inte. Önskar du kunde fått vara kvar i lyckobubblan som en bebis ger, men nu är det dags att kämpa igen och igen. Hoppas verkligen att ni får full uppbackning från de som är runt er. En stor varm styrkande kram o finns här om det är något jag kan göra/ Sofie änglamamma till Sebastian

Kommentar från Simons mamma, Gunilla.
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (21:00)

Skickar dej all min styrka, du behöver den bättre än mej!!!

Kommentar från sandra
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (21:26)

Övervinn detta! Skickar massor av styrkekramar till dig och din familj.
Du är en stark kvinna som upplevt mycket smärta. Nu måste det vända så ni får leva lyckliga i alla era dagar. Kram

Kommentar från J
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (22:03)

Jag finner inga ord för hur orättvist detta är. Ludmilla, du kan övervinna detta. Du har verkligen rätt personlighet och styrka när det gäller att komma igenom på andra sidan av svåra saker. Ge aldrig upp, du är varken gammal, sjuklig eller ”svag”. Förutom att du nu har drabbats av cancer! Jag ska skänka dig en tanke varje dag, det lovar jag. 🙂 KRAM/J

Kommentar från Emna
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (22:36)

Att livet ska vara så orättvist ibland, det går inte att förstå. Svårt att veta vad man ska säga (skriva) mer än, KÄMPA! Massor av styrkekramar!

Kommentar från Emilia
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (23:49)

Men Ludmilla… finner inga ord! Skickar mina största styrkekramar till DIG och din familj <3
.-= Emilia´s last blog ..Bildbomb =-.

Kommentar från melina
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (4:06)

Trying to read what I can, would appreciate someone translating. hope you are well and keeping your spirits strong. Iwill pass info to friends here and in Australia when I know what to tell them.

We Love you!!
Melina

Kommentar från melina
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (4:09)

Ludmilla, in English what is going on? What type of Cancer? Are you ok? What do you know? Please, ask someone to help translate info in english and I will contact those on this side of the pond… keep us posted too. Love Melina

Kommentar från Therese
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (10:58)

NEEEEJ!! Inte det också!
Det var det första jag tänkte efter att ha läst ditt inlägg två gånger. Första gången ville jag liksom inte förstå vad det var du berättade för oss, men andra gången sjönk det långsamt in.
Cancer.
Nu när lillasyster är så liten så liten och sorgen och saknaden efter er älskade Linnea alltid omkring er…
Livet är inte rättvist, hur mycket måste ni orka genom egentligen?
Men nåt jag är säker på är att du kommer att klara det Ludmila. Du är en fantastisk mamma och kvinna och vi alla kommer att följa dig och din familj och vi kommer att stötta på det sätt vi kan.

Stor kram till dej!!

Pingback från Fortsatt kamp för överlevnad « I Cattas lilla värld
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (11:44)

[…] kamp för överlevnad Läser ikapp lite bloggar nu och blir varse att Ludmilla blivit diagnosticerad med cancer! Herregud vad den kvinnan blivit hårt drabbad, jag skrev en kommentar hos henne för ett […]

Kommentar från Charlies syster Sofie
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (12:41)

åh jag får tårar i ögonen Ludmilla..mamma berättade vad som hänt idag vid frukosten och det finns inte så mycket tröstande ord just nu tror jag, men jag finns hos dig och din familj i tankarna ska du veta! Jag tänker på dig och det här berör mig så mycket, jag önskar att jag kunde göra något för dig och din familj! Jag känner ju inte dig, men hela ditt liv, det här med Linnea och lillasyster osv har berört mig och jag kommer följa din blogg varje dag du orkar skriva och tappa inte hoppet Ludmilla, det kommer bli bra, det måste du, din familj, jag och alla andra som följer din blogg och ditt liv tro på! Jag tror! varmar kramar sofie
.-= Charlies syster Sofie´s last blog ..just wanna tell you =-.

Kommentar från MuchaLita
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (14:57)

Jag tänker på dig.
Kram
.-= MuchaLita´s last blog .. =-.

Kommentar från Emma
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (16:01)

Tänker på dej, och din familj. Kommer att hålla tummarna å be för er alla. Kramar!

Kommentar från J
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (18:27)

(Google Translate with a few changes.)

Yes, that’s what my diagnosis is called.

During pregnancy, the placental cells flip out and become malignant cancer cells.
They are in the womb and has also spread to the lungs.

Yes, you read right.

I have received a diagnosis of cancer.

This type is very aggressive because placental cells is to grow into the blood vessel. The child’s blood is supposed to get as close to the mother’s blood as possible to the exchange of oxygen and nutrients to happen.

The disease affects one in 100 000 pregnancies, ie a person a year.

We discovered this because I have not stopped bleeding, but repeated torrential bleeding and that S-HCG (pregnancy hormone) does not decrease after I scraped.

S-HCG is blood that tells me how serious the illness is. A week ago there were about 16 000 since it was increased to 21 000, 22 000, 26 000, 28 000 and now 32 000th

I was now transferred to the Karolinska Hospital to shortly begin a chemotherapy. It will be tough. I will lose my hair and so on. I stopped breast feeding today.

I feel a bit up and down but today I have been a bit livelier again. I, however, lies primarily in bed. Yesterday I felt really bad and was very lethargic and tired. I have some menstrual cramp and bleed a bit.

There are many thoughts now. Everything from panic feelings that I feel combative and ready to take the fight.

The good thing is that it is a good prognosis. The treatment is tough but almost all will survive and become completely healthy.

Much is now about to receive a daily logistics of me, baby and boys to work. I would like to have someone with me at night because I both need support and help with the baby. Johan needs to be there for the boys also and can not sleep with me every night. By day, we are all gathered here.

I will be blogging about my trip to the extent that I will cope and I hope you will follow me and send me strength and energy to get through this.

I do not want to die.

Kommentar från Jerry
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (20:25)

Blir alldeles bedrövad när jag läser detta. Tar det aldrig slut för er? Skickar tankar och en stor kram! Kraft till Dig!
.-= Jerry´s last blog ..Mamma finns med mig =-.

Kommentar från Kicki
4 januari, 2010 kl 4 januari 2010 (1:19)

Jag håller tummarna för dig och din familj Ludmilla

Kram Kicki

Kommentar från Ulrika Ljungman
4 januari, 2010 kl 4 januari 2010 (14:30)

Älskade lilla, stora, starka, underbara Ludmilla! Jag saknar ord! Tänker på dig och beundrar dig för ditt mod och din styrka, mitt i all skräck och smärta. Mitt hopp står till att det snart ska komma soliga och glada dagar för dig, din bebis, din Johan, dina killar och din Emelie. Massor av kärlek och tröst kommer här från Ulrika och hela familjen Ljunmgan

Kommentar från Cherie
4 januari, 2010 kl 4 januari 2010 (20:10)

Men kära nån – jag finner inga ord!! Finns det ingen rättvisa i världen?!?!?! Skickar massa strykekramar genom etern – krya på dig!!!

Kommentar från Carina
4 januari, 2010 kl 4 januari 2010 (21:02)

Ja Ludmila,jag finner inga ord just nu….när skall allt ta slut…när skall allt som gör ont ta slut…tänker på dej,mvh Carina
.-= Carina´s last blog ..Att sakna ,längta och drömma… =-.

Kommentar från Leena
4 januari, 2010 kl 4 januari 2010 (21:47)

Ludmilla vännen,
Sitter här, hemkommen från min vinterledighet och läser…
Varför??
Skickar dig en stor kram och mina tankar till dig och din familj genom internet-världen.

Kram
.-= Leena´s last blog ..Gott Nytt År… =-.

Kommentar från Freja
5 januari, 2010 kl 5 januari 2010 (2:08)

Finner inga ord, världen är då allt orättvis!
Jag håller tummarna för dig att allt går bra, både med dig och din lilla flicka! För ni ska få ett långt liv ihop.
Massa kramar och tankar!

Kommentar från Soulsister
5 januari, 2010 kl 5 januari 2010 (11:54)

Jag är chockad, har inte varit inne på ett tag och ser nu detta….Ludmilla jag vet knappt vad jag ska säga. Jag vet vad en cancerdiagnos betyder. Jag vet det alltför väl. Kämpa på, du fixar detta!
MÅNGA kramar från mig
.-= Soulsister´s last blog ..Det har snöat =-.

Pingback från Ludmilla’s Blog January 1: “Choriocarcinom.  | Caring Waves in our Pool of Friends
8 januari, 2010 kl 8 januari 2010 (8:30)

[…] Posted by swimmerman in 7:29 am, under Uncategorized Ludmilla’s personal blog: http://ludmilla.se/2010/01/01/chorioncarcinom/  […]

Kommentar från Carrou
10 januari, 2010 kl 10 januari 2010 (20:41)

Hoppas så innerligt att du blir bra igen, det förtjänar du mer än någon annan! all lycka skänker jag till dig. Det är intressant att läsa dig blogg sedan förr med, är själv sjuksköterskestuderande men som drabbats av ångest och depression och man får ju kämpa men det är hemskt att vissa unga måste må så himla dåligt, alla orkar ju inte. Kramar!

Kommentar från Kristina
15 januari, 2010 kl 15 januari 2010 (10:51)

Ååh vad jag blir ledsen och matt av att se allt elände som drabbar er fina familj! Jag kikar in här då och då, men nu var det ett tag sedan, och så ser man detta, det är ju fruktansvärda nyheter! Jag är mamma i en simmande barnfamilj, vi tänker på er och hoppas att allt blir bra! Du är värd en fin tid med din familj!! KRAM

Kommentar från Ewa
18 januari, 2010 kl 18 januari 2010 (14:08)

Meeen vad är detta???? Jag tycker jag är in på din blogg med jämna mellanrum.. men idag fick jag verkligen en insyn att så är det tydligen inte.

Vad händer??????????

Jag sänder miljoner kramar och förstår ingenting!

Kommentar från Anna-Maria Aulin
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (23:51)

Du har drabbats av mer än någon ska behöva drabbas av! Men jag tror att du har styrkan att ta dig igenom det här också!
Vi tänker mycket på dig och vi är tacksamma för allt ditt jobb har gett oss i bassängen med våra två barn!

Varma kramar!!

Kommentar från Christina Melin
2 februari, 2010 kl 2 februari 2010 (2:07)

Du kommer att klara av detta.Du är en otroligt stark kvinna.Varmaste kramar till Dig och Din familj.Vill och orkar så mejlar Du mig.Jag miste min underbara dotter Maria helt oväntat genom självmord .Sorgen är ju som Du vet olidlig.Man vet inte hur man skall orka vidare.Har 4 underbara barn till men Maria fattas förevigt.Jag vill stötta Dig.Du måste nu tänka på Dig.

Varmaste hälsningar

Christina Melin

Skriv någonting