Imorgon gäller det
Imorgon startar cellgiftsbehandlingen. Kuren ges dag 1, dag 2 och dag 8. Vila 6 dagar och sedan ny kur.
Idag har jag fått en CVK inopererad. Det är en plastslang vid halsen som leder in i ett stort kärl.
Jag har ont i brösten. Det blev ju ett plötsligt avbrott i amningen. Bebisen får ersättning och har haft ont i magen.
I natt sover Johan med oss. Natten som var sov min fina vän Anna-Karin här och tog hand om lilla sötnosen. Hon gjorde ett jättejobb och jag kunde sova mer sammanhängande.
Vi tar en dag i taget. Vi vet ju inte så mycket. Den första vardagen efter diagnos har ännu inte varit… Trots detta har en sköterska med erfarenhet ringts in och en person kommer in imorgon för att blanda cytostatika.
Jag är så tacksam. Varje dag är viktig. Tiden är det som avgör!
Jag är överväldigad av ert stöd här på bloggen. Helt fantastiskt fina ord. Det ger mig styrka!!!!
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Maria
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (22:13)
Ja, du Ludmilla det är inte mycket man vet om vad som väntar i livet. jag kan bara djupt beklaga att du än en gång drabbats av livets vassa törnar. Som så många andra håller jag tummarna hårt att allt går bra, att du snabbt är tillbaka från sjukdomen och att du och familjen snart får läka tillsammans. Jag har skickat ett mail till din mailbox, det var alldeles innan jag läste om din cancerdiagnos här på bloggen. Stor kram.
Kommentar från Camilla
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (22:13)
åhhh va söt hon är…Hoppas de tar väl hand om dig på KS och att du har ordentligt med service =) som jag önskar jag kunde göra något för dig!!!Kram
Kommentar från Ulrika
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (22:17)
Jag vet inte vad man ska skriva i detta läget. Skriver, raderar, skriver, raderar.
Det enda jag vill säga är GE INTE UPP!
Styrkekram från mig!!
.-= Ulrika´s last blog ..Återblick på 2009 =-.
Kommentar från Annette
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (22:21)
Kära Ludmilla
Hemskt att läsa att du drabbats av cancer. Du är stark och du fixar detta , uppförsbackar kommer det givetvis att vara, men du har många vänner överallt och bloggläsare som kommer att stötta upp. All styrka till dig Ludmilla.
Va söt lillan är!! Kram
Kommentar från Sara
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (22:37)
Livet idag är en märklig dag.. Den är din!
Stor kram
.-= Sara´s last blog ..Våga tala om självmord! =-.
Kommentar från B
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (22:43)
Fin bild.
Tack för att du mitt i allt orkar dela med dig till oss.
Kram.
/ Bodil
Kommentar från Catarina Löv
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (23:01)
Phu. Jag har följt dig länge, i det insiktfulla du skrivit och fortfarande skriver.
Jag vet hur det är att vara mamma, själv är jag det till fyra fina barn. Jag vet också hur det är, redan nu som trettioåring, hur de där sängarna på sjukhuset kan lukta efter svett med cellgifter. Min son, Alfons, fick svår cancer i nervcellerna (Neuroblastom) för snart fem år sen.
Jag vet också hur det är att förlora ett barn; i mars har det gått tre år. Lilla Lykke här hemma, föddes ett och ett halvt år efter Alfons död, och genom dina ord kunde jag minnas hur konstigt och nästan overkligt det kändes att föda när Alfons inte längre fanns.
Ikväll, när jag läser vad som har hänt med dig så gråter jag. Det smärtar. Jag skulle vilja hålla om dig, säga att du bara skulle få åka hem och snusa bebis. Att du skulle få lägga allt vad sorg och bedrövelse heter, brevid. Att du bara skulle få lämna livets besvärliga sidor. Du behöver ro. Du är värd lycka.
Och så vet jag, att lyckan håller du i din famn. Lilla söt.
Jag hoppas att du kan få stunder att vila och goda vänner som får dig att skratta högt av gråt.
En eloge till dig, du starka fina kvinna. Varm kram Catarina Löv.
Kommentar från Catarina
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (23:33)
Ja vad skriver man, lycka till? eller? Ja inte går ju cellgifter snabbt förbi heller men jag hoppas att denna tid går fort iallafall för dig. du ska inte behöva gå igenom detta helt enkelt, du har fått din beskörda del. Men till faktum så är det ju just så nu. Skönt att det sätter fart så fort som möjligt och jag sänder dig massa STYRKA att gå igenom detta och tänker på dig.
Stärkande kramar till det som komma skall.
.-= Catarina´s last blog ..Faran över =-.
Kommentar från Natalie
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (23:38)
Jag vill bara skicka dig en hälsning full av styrka. Jag har alltid levt på hoppet i uttrycket ”man får inte mer än vad man klarar av”. Och därför tror jag att du är en oerhört stark människa. All lycka till dig och din familj.
Kommentar från Petra
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (23:46)
Du har hjälpt så många med att dela med dig av ditt liv och jag hoppas att du kan få massor med hjälp nu när ditt liv tar en oväntad vändning igen.
Jag tror att du kommer klara det här och skickar massor med styrke kramar!
.-= Petra´s last blog ..Det här med att leva är ganska komplicerat… =-.
Kommentar från Marie-Anne
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (23:46)
Om ett tag kommer du att kunna se tillbaka på den här tiden med blandade känslor. Till våren kommer du och Söt att gå på härliga promenader i vårsolen, akompanjerade av fågelkvitter. Det viktigaste just nu är du och din fina familj; tillsammans fixar ni det här.
Kommentar från Annika
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (0:10)
Kan bara instämma i alla fina ord som sagts. Ser att du har en säng intill din och bebisen en liten bredvid. Du har familjen nära och oss som följer och beundrar dig nära i tankar och hjärtan!
Kram/ Annika
Kommentar från Mergime
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (0:24)
jag finner inga ord för detta , att DU ska få lida mer.
räckte det inte med linneas död `????
det gör så ont :(:(
jag hoppas du blir bättre, och att du verkligen kämpar för din familj, du , ni
.. tillsammans klarar ni det med våran stöd, i ur och skur, ta hand om er Ludmilla ! vill verkligen bara äta upp din dotter så söt :*
massor med kämpekramar
.-= Mergime´s last blog ..er chans =-.
Kommentar från Susanne
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (0:33)
Tänker på dig och hoppas du blir väl mottagen där du är.
Livet är allt annat än rättvist…
Önskar du får lite vila inatt.
Kommentar från Christel
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (2:09)
Hej Ludmilla! När ett barn dör är man inte ensam. Sorgen delas och bärs av så många man älskar och håller av. Min dotter tog sitt liv 19 år, den 26/2-06. När man får ett cancerbesked är man helt själv. Grip tag i de händer du känner orkar vara nära. Så många skriver till dig samma sak jag hörde om och om igen:
”Du är så STARK” Min cancer var en metastasering efter malingt melanom. 10-15% överlevnad efter 2 år, i princip 0 efter 5. Jag levde och försonades med mitt öde i tre veckor, men var jag STARK? Nej. Jag stod på alla fyra och grät så snoret hängde en halvmeter. Jag förbannade livet som bara ville mig ont.
Jag drog sedemera en vinstlott. Lymkörteln var vid närmare granskning utan cancerceller.
Jag har efter denna konstiga resa en bukett vänner i mitt hjärta. Hoppas innerligt att även du har några som orkar vara nära , nära.
Kommentar från Helén från Finland
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (7:51)
Styrka, värme, kramar och massor av finländsk SISU sänder vi åt Dig omedelbart!
Kommentar från Cattis
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (8:49)
Jag grät igår när jag läste ditt inlägg. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att allt kommer att gå bra för er efter denna tunga tid du har framför dig.
Kommentar från Susanne
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (9:24)
Hoppas du fått sova något inatt, lycka till idag.
Det här fixar du Ludmilla!
Kommentar från Ingrid
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (9:51)
Idag är det alltså dags att kavla upp ärmarna och gå matchen för ditt liv – för andra gången. Ja, livet är otroligt märkligt. Vart kommer allt eläde ifrån?
Vila så mycket du kan och hinner. Pussa på ”Lilla Söt” och snosa bebis så mycket du bara kan. Hon är supersöt. Fin bild på er båda.
Har en fråga. Vad har onkologen för plan för dig? Förutom cellgifterna alltså.
Styrka och värme
.-= Ingrid´s last blog ..GOTT NYTT ÅR!!! Mat, pannstopp och målarsoda… =-.
Kommentar från Annika
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (10:07)
Måste ge en varm kram till CHRISTEL ovan, så glad för din skull, för alla oss som inte är biologiskt/ psykologiskt bättre rustade än andra emot livets hårda törnar, men som inte ger upp!
Solen skiner i Malmö och mina tankar går till dig, Ludmilla, denna första dag av din behandling, ett friskt liv med lilla bebisen och övriga familjen är målet!
” You are not alone”, tänker på låten av och med Michael Jackson.
Kram/ Annika
Kommentar från Emelie
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (10:22)
Stor kram till dig Ludmilla!
Och jagsäger som flera andra sagt – vilken fin bild på dig och bebis 🙂
.-= Emelie´s last blog ..Säg inte att du är för ung… =-.
Kommentar från Görel
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (10:30)
Jag har plågats inatt å dina vägar o tänkt – hur plågas inte du?
Oro o ångest red mig då jag kände mig in i din situation o tänkte – hur rids inte du?
Sorgen som en klump i halsen. Ändå känner jag dig inte, men att följa din blogg är som att lära känna på distans. Jag saknar ord.
Du är svag nu o i din svaghets förtvivlan kommer styrkan att att glimta till på oväntade o nya sätt, men den är svår att känna då man står i avgrundsdjupet o kippar efter luft.
Jag är med dig på distans o önskar att jag kunde göra något för dig o de dina.
.-= Görel´s last blog ..Min nya blogg =-.
Kommentar från karolin
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (10:34)
Åh, din stackare. Somliga åker runt på livet på en räkmacka och andra får åka den knaggliga svåra vägen….Du ska klara det här! Du kommer klara det här!
.-= karolin´s last blog ..Att älska ett barn mer än ett annat =-.
Kommentar från Karin
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (11:15)
Att det jobbiga och hemska aldrig tar slut för er. I allt detta hemska har ni fått en väldigt söt dotter! Jag ger dig en varm go gram och tänker på dig!
Kommentar från Kristin
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (11:38)
Tänker på dig och din familj, styrka och värme!!!
Kommentar från Ika
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (11:58)
Jag blir så otroligt inspirerad av din styrka och hoppas du kan hålla det uppe! Lycka till med allt! Kramar, Ika
.-= Ika´s last blog ..Nyårsnytt =-.
Kommentar från Anna-Carin
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (12:24)
Halledodde så söt lillasyster är, ett fint kort på två starka tjejer!
Lycka till med allt.
Stora styrkekramar från Anna-Carin
Pingback från Trött…
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (13:00)
[…] en betydligt tuffare start på året (mitt är ju mest bara småskavanker) tänker bland annat på Ludmilla som får sin första cellgiftsbehandling […]
Kommentar från Berit
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (13:55)
Ludmilla, jag tänker på dig och din familj. Hoppas att ni finner kraft att klara av även detta. Känn vårt stöd!
Många, många styrkekramar från Berit
Kommentar från E.B
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (14:43)
Styrka till dig och din fina familj<3
All lycka i världen till er…
Kramar E.B
Kommentar från Kristina
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (15:41)
Tänkt så på dig o er situation sen jag hittade dig igår. Kan bara fortsätt att be för er och ta inte mer än en dag i sänder, det är enda sättet att uthärda cancerbehandlingen,själv ska jag in på tisdag men ”blott en dag ett ögonblick i sänder” mer klarar man inte Många kramar Kristina i <Umeå
.-= Kristina´s last blog ..VHS bandspelare inhandlad. =-.
Kommentar från Annukka
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (16:31)
Tänker på dig.. intensivt, mycket, ofta. Önskar så att jag kunde göra något. Något handfast. Hälsa på. Trolla. Lyssna. Krama om. Prata. Finnas. Jag gör det gärna om du vill.
Annukka
.-= Annukka´s last blog ..Grattis ABBA =-.
Kommentar från catarinaH
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (17:41)
hoppas du får all hjälp o allt stöd du önskar o behöver! ingen lätt situation att befinna sig på sjukhus mitt i en egen sjukdom med en nyfödd liten bebis. Håller alla tummar o tår för er!
Kommentar från Kristina
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (17:50)
Hoppas din dag varit okey .Jag hoppas oxå att du känner hur många vi är här ute i det okända som följer dej , tänker på dej och vill ge dej kraft och styrka med våra tankar.
Kommentar från Camilla
3 januari, 2010 kl 3 januari 2010 (19:27)
såg på twitter att behandlingen är igång, härligt då hoppas vi alla att det snarast vänder!!!!!!!!!!!!! hoppas du inte får allt för svåra biverkningar men om jag känner dig rätt är du väl beredd på de mesta och värsta…GO LUDMILLA GO!!Tur att du är envis och vill leva, hoppas bebbens mage anpassar sig till maten =) ***JAG HEJAR PÅ DIG***
Kommentar från Soulsister
5 januari, 2010 kl 5 januari 2010 (11:56)
Mod och styrka till dig och din familj. Ni fixar detta!
.-= Soulsister´s last blog ..Det har snöat =-.
Pingback från Om bloggandets läkande kraft « Genrep
12 januari, 2010 kl 12 januari 2010 (21:19)
[…] gång händer något fruktansvärt. Strax efter att nyligen ha fött en dotter, har hon fått ett cancerbesked och är nu mitt inne i behandlingen. Andra som bloggar om svår sjukdom, är välbekanta Vimmelmamman Lotta Gray. Vet inte hur många […]
Kommentar från Anette
2 januari, 2010 kl 2 januari 2010 (22:10)
Vilken fin bild av er båda trots att situationen är helt skruvad. Livet är minst sagt märkligt. Allt gott önskar jag dig. Varm kram.