Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Om att förlora ett barn, självmord och cancer, avslutande ord

12 februari 2010 (9:30) | att hjälpa andra, död, döden, självmord, sjukdom, sorg&saknad | av: Ludmilla

Tack snälla alla ni som deltagit i diskussionerna kring ovanstående ämne och även delat med er av era tankar och känslor!

Viktigt är det!
Viktigt är det att vi pratar öppet om dessa saker.
För det är svårt. Jättesvårt.

Men det blir lättare om vi vågar prata om det.

Det är svårt för att det väcker känslor inom oss själva som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera inför den som har en sorg av något slag (förlorat någon, fått en sjukdom eller någon annan typ av sorg).
Det är svårt för att man inte vet hur den andre personen önskar att man ska förhålla sig. Alla orkar ju inte vara öppna om det, just då kanske. Man är rädd för att det kommer ut fel.

Mitt råd utifrån min egen erfarenhet är dock: Visa att du finns där. Om och om igen. Även om du inte får gehör första gången så försök igen. Kanske kom ditt samtal samtidigt med massor med andra som det inte fanns tid för att ta emot. Men så ett par veckor senare ringer ingen. Kom med praktisk hjälp. Kom hem med mat. Klipp gräset. Skotta snö. Fråga inte så mycket, utan gör.

Säg inte: Hör av dig om du behöver hjälp. För man orkar liksom inte det. Återkom istället med en ny fråga.

Mer handfasta råd finns i mitt tidigare inlägg här…

Här skriver jag också om detta med att lyssna. Se bilden ovan och läs det tidigare inlägget!

Tack för allt engagemang!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Mergime
12 februari, 2010 kl 12 februari 2010 (10:14)

tack själv för att du skriver så bra ! många styrkekramar
.-= Mergime´s last blog ..torsdag =-.

Kommentar från Ewa Svedmarker
12 februari, 2010 kl 12 februari 2010 (18:46)

Jag förstår inte att du orkar vara så fantastiskt som du är mitt i ditt liv med allt vad det innehåller. Underbar kvinna, det är vad du är!
Miljoner kramar från en för tillfället väldigt trött mamma

Kommentar från Susanne
12 februari, 2010 kl 12 februari 2010 (18:49)

Tack själv till dig Ludmilla för allt du delar med dig!! Du är bäst!!

Kramar i massor!

Kommentar från Okki
13 februari, 2010 kl 13 februari 2010 (1:04)

Tack för de kloka orden.
Tårarna rinner när jag läser dessa rader.

Min dotter lever men finns inte i mitt liv av en helt annan anledning.
Oxå en stor sorg.
Men som någon klok människa sa nån gång:
De man inte dör av, gör en starkare.
(i bland känns det ju som att nu räcker det… )
Många många kramar Okki
.-= Okki´s last blog ..Glada hudik =-.

Skriv någonting