Jag är giftig!
Jag har fått en informationsbroschyr som heter ”Hantering av utsöndringar vid cytostatikabehandling”. Cytostatika (cellgifter) kan finnas i kroppsvätskor (kärkningar, avföring, urin, saliv, svett och spermier) upp till 72 timmar efter intag.
Rent praktiskt innebär det att jag ska spola två gånger efter mig på toaletten, att jag inte ska pussas och att jag måste byta sängkläder och duscha oftare under denna period.
Jag är giftig ända till kl 17 idag. Sen ska jag pussas!!!
Läs även andra bloggares åsikter om kroppsvätskor, utsöndringar, cytostatikabehandling
Kommentarer till inlägget

Kommentar från Trebarnsmamman
14 januari, 2010 kl 14 januari 2010 (12:47)
Ursäkta att jag började skratta när jag läste ditt inlägg! Det bara lät så roligt ”Jag är giftig ända till kl 17 idag. Sen ska jag pussas!!!”. Fasen vad trist att inte få pussas och kramas i samband av cellgiftsbehandling 🙁 Det är ju då man behöver som mest närkontakt. Fast det är klart om man måste avstå pussar för att bli frisk så kan man ju göra det, men ändå. Skulle själv glömma bort mig speciellt när man som du har en söt liten bebis att pussa på.
Sköt om dig! KRAM
.-= Trebarnsmamman´s last blog ..Nä… =-.

Kommentar från Kristina
14 januari, 2010 kl 14 januari 2010 (13:35)
Legat och läst ign ett antal av dina inlägg då jag varit för sjuk för orka tidigare.Är inlagd igen för att mina neutrofiler är nu på 0,000 och alla andra värden är oxå botten. Jag känner så igen mig i dina reaktioner. Vilken tur du hade som kunde få köpa en i äkta hår det fick man ej här ,och min som jag haft sen i sept ser ut som gammeldags trasigt sönderbränt hår. Det kan trots sorgen kring håret bli en del roliga kommentare och skratt mitt i bedrövelsen. Man måste få skratta åt eländet oxå. Är så glad att märka att du är en kämpe du oxå. Jag önskar dig allt gott
.-= Kristina´s last blog ..Fältskärsbesök =-.

Kommentar från karolin
14 januari, 2010 kl 14 januari 2010 (18:04)
Din familj får sjunga ”Poison” med Alice Cooper.
Skämt å sidan, låter lite läbbigt. Ta hand om dig
.-= karolin´s last blog ..Längtan efter slutet =-.

Kommentar från Susanne
14 januari, 2010 kl 14 januari 2010 (18:51)
Gift för de galna cellerna, liv i droppar till dig!
Bra jobbat Ludmilla, du är stark, och ännu starkare kommer du vara när du är färdig med det här kapitlet i ditt liv.

Kommentar från Inger
14 januari, 2010 kl 14 januari 2010 (21:49)
Detta tänkte jag en del på under min behandling (när jag kunde tänka alltså!) men jag fick inga pussrestriktioner! Det är verkligen läskiga saker vi får i oss.
Vilka vackra barn du har. Jag förstår vad du menar med att de är meningen. Det tycker egentligen jag också men jag måste omvärdera en smula för att ta mig vidare. Jag läste om din dotters suicid och jag beklagar djupt, jag kan inte ens börja att föreställa mig vilken fasa!
Jag fick också lite extra blod, man blir otroligt tacksam för blodgivarnas gåva. Märkligt men det var en av de första tankarna när jag fick cancerbeskedet huruvida jag kunde ge blod efter friskförklaring men det får jag ju inte.
Tack för dina kommentarer i min blogg!
Stor kram och extra kraft till dig!
.-= Inger´s last blog ..7 månader tidigare =-.

Kommentar från Ingrid
14 januari, 2010 kl 14 januari 2010 (23:02)
Oj då! Är det så farligt! Skönt att det är tidsangivelse på den påtvingade frånvaron av närheten. Du får passa på att fylla upp depåerna till nästa kur.
Barmsekram
.-= Ingrid´s last blog ..Extrajobb o trötta frallor… =-.
Kommentar från Tina K
14 januari, 2010 kl 14 januari 2010 (12:30)
Vad bra! Viktigt att få vara nära….