Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


På andra sidan

26 januari 2010 (21:20) | barn, Cancern, sjukdom | av: Ludmilla

I söndags kväll pratade jag med en tjej som har haft samma sjukdom som jag. Samma cancerform som jag.
Såg du att jag skrev HAR HAFT?

Jag fick numret från avdelningen där jag ligger.

När jag hörde hennes röst var det som att det var en oerhörd lättnad som bara infann sig. Hon levde. Hon hade haft sjukdomen för fem år sen. Hon gick igenom samma behandling som jag, för fem år sen. Hon är helt frisk och har till och med fött ett till barn efter detta!

Jag har hört talas om sådana här fall, men det var en annan sak att höra henne berätta om det. Hon lever ett vanligt liv, med vardagsbekymmer idag. Sådana där som jag längtar efter… du vet… stå i kassakön och trängas på väg hem från jobbet, lägga trötta barn, vakna till väckerklockan för att gå iväg till jobbet.

Samtalet med henne bekräftade att det finns ett liv ”på andra sidan” den här sjukdomen. Att jag kommer att bli frisk. Men, hon bekräftade också att behandlingen är riktigt, riktigt tuff. Man blir väldigt sjuk av behandlingen. Man trycker ned immunförsvaret så djupt att man kan stryka med av minsta lilla ”baskelusk”. Det är noga därför med balansgången mellan att döda dumma celler och behålla snälla celler!

Den här veckan blir det inga dumma celler dödade. Det är bara att hoppas att de inte får för mycket försprång till på måndag.

Idag var mina vita blodkroppar lite bättre. De neutrofila vita blodkropparna är det som bekämpar infektioner. De börjar stiga nu. Igår 0,6. Idag 1,0. Det är fortfarande väldigt lågt. Man ska inte vistas bland folk om man har under 1,5 helst. Det känns lite läskigt att man kan bli sjuk av vad som helst, till och med sina egna hudbakterier!

Johan och min söta, namnlösa bebis var här hela dagen idag och morfar skjutsade hit pojkarna efter skolan. Så mysigt och energigivande! Utan min familj och mina fina vänner skulle jag inte orka mig igenom detta. Så enkelt är det.

Natten till idag sov min mamma hos mig. Och i helgen var min ”bästis” Hanna här två nätter! Det var väldigt mysigt att sova över med henne. Det var ju ett tag sen, närmare bestämt 20 år… nej snart 30 år sen… !!!!! Vi var som ler och långhalm under högstadietiden och hon är också Gudmor åt Emelie. Det är så värdefullt att hålla kontakten trots att våra liv har tagit olika svängar under årens lopp. Tack för att du är min vän fortfarande Hanna!

Ja, det är ju trots allt så att mitt i eländet finns det positiva saker med just eländet.

Glöm inte att du kan ställa frågor som jag svarar på imorgon! (Läs i förra inlägget!)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ewa Svedmarker
26 januari, 2010 kl 26 januari 2010 (21:41)

Vad fint att du fick prata med en ”med syster”.
Du är så härligt positiv att jag kom på mig själv med att le åt ditt inlägg 🙂 Fastän det är så ledsamt så ser jag att du ändå hittar alla ljusglimtar som går att hitta *love* Du är stark!!

Kram till dig

Kommentar från Annika S
26 januari, 2010 kl 26 januari 2010 (21:44)

Inga frågor behövs, känns fint att du har det så bra som möjligt och ser framåt med tillförsikt!

KRAM

Annika

Kommentar från Dottern
26 januari, 2010 kl 26 januari 2010 (22:14)

Härligt att få tala med någon som ”kommit ut på andra sidan” kan jag tänka.
Det är ju faktiskt bara någon som varit med om det själv som kan förstå.

Massa kramar
.-= Dottern´s last blog ..Okunskap i debatt kring suicid =-.

Kommentar från Carina
26 januari, 2010 kl 26 januari 2010 (23:08)

Vad skönt att du fick prata med någon som varit i samma situation.
Tänker på dig jämnt och håller tummarna, du är en sån fin människa Ludmilla.
Kram.

Kommentar från 24 år och snart pappa
26 januari, 2010 kl 26 januari 2010 (23:29)

bra blogg

Kommentar från Maja
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (7:39)

Vilken fin och stark blogg du har!
Jag förlorade min bror i självmord för snart 5årsen så vet hur det känns..

Ville bara säga det!
Stor kram från Maja
.-= Maja´s last blog ..Pearls creativity =-.

Kommentar från Anna-Karin
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (8:51)

Tjena tjejen. Alltid spännande att läsa hur det går för dig! Jag vill inte ha någon Spotify (är övertygad om att jag inte klurar ut hur jag skall använda den så det är slöseri när det kan gå till någon som bättre behöver och klarar att använda den!) men jag undrar; tror du att man föds med förmågan till salutogenes? Förmågan att hitta det som ger mening i kaos och får en att uppskatta allt det goda i livet och ta motgångarna med ett visst mått av överseende? Om man inte föds med det, tror du att man kan lära sig? För en del verkar allt så enkelt, för andra så svårt. Trots att det handlar om exakt samma saker ofta.

Kram // Anna-Karin

Kommentar från 24 år och snart pappa
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (10:20)

tack för dem fina kommentarerna. Emma blir minst lika glad.!
tycker verkligen om din blogg.! Och du är en stark kvinna som orkar skriva det som har hänt!
.-= 24 år och snart pappa´s last blog ..Frågestund till gravida Emma =-.

Kommentar från Susanne
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (11:11)

Många kramar!! Tänker på dig/er!! 🙂

Kommentar från Karin
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (13:37)

Hej Ludmilla.
Jag vill säga grattis till din otroligt söta dotter och ge dig en styrkekram och kämpa på mot cancern!
Hittade en ”intressant” artikel på aftonbladet, tänkte att du kanske har lust att tänka på något annat en stund.
http://www.ticnet.se/html/evinfo.htmI?CNTX=4638994&l=SE&C=
Stämmer dock inte in på mig som började babysim när jag var bebis och har fortsatt att bada hela mitt liv som simlärare, babysimsinstruktör osv….

KRAM Karin

Kommentar från Helena "instruktör från ditt led"
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (13:55)

Hejsan Ludmilla!
Jag beställde lite grejer från Linneas idag och hörde detta med dig:
Vill ändå önska dig lycka till och vill att du ska veta att jag tänker på dig!
Söt ”namnlös”dotter du har,visst blev hon född i nov?Fick själv en liten son den 27 okt som har kolik,vilket inte alls är relevant i detta sammanhang.Men vi hankar oss fram.De har en förmåga dessa ”små” söta att få en att leva upp i allt det mörka.Kram på dig och Sköt om dig/er!
Helena Windahl ”MajasSimskola”

Kommentar från Ronja
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (17:47)

Hur ser ditt liv ut om ett år, om du får fantisera helt fritt, utan några begränsningar?

Sedan undrar jag förstås vad bebben ska heta, haha. Du kanske ska ha en omröstning här på bloggen 😉 En VÄGLEDANDE omröstning iaf 😉

Kommentar från Gene Forsberg
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (18:47)

Hej det är första gången jag kom in på en blogg och hamnade här hos dig har nu läst allt och jag beundrar din styrka jag önskar dig all lycka kram Gene

Kommentar från Linda
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (20:26)

Vad skönt att du fick prata med en som haft samma sjukdom som du själv! Du kommer också bli frisk en dag. Det är jag säker på! 🙂

Ja visst är det lite läskigt när ens immunförsvar blir sådär dåligt. Efter min första behandling hade jag under 0,1 så jag fick äta antibiotika i förebyggande. Den här gången fick jag en spruta efter behandlingen som ska stimulera benmärgen att producera vita blodkroppar och den verkar ha hjälpt för mina värden var lite bättre än sist.
.-= Linda´s last blog ..HUR SÖT VAR INTE DENNA? =-.

Kommentar från Kristina
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (22:28)

Hej . Haft problem med internet så jag har ej kunnat läsa på ett par dagar. Vad härligt att du fick prata med en som gått ign detsamma. Sånt betyder mkt.
Mina neutrofiler har varit 0 en massa gånger nu likaså de vita och blodvärde på 90 men med behandling har jag lyckats få upp dem även om det gått sakta, men det är bara att hoppas att dina fortsätter att stiga. Varje lite pos enhet gör så mkt för ens humör att våga se framåt och det är du ju duktig på. Var rädd om dig Gläds åt alla du har som finns omkring dig för att stötta dig o familjen . Kram Kristina i Umeå
.-= Kristina´s last blog ..Ett Brustet Halleluja =-.

Skriv någonting