Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Namaste

28 januari 2010 (16:22) | Mindfulness | av: Ludmilla

För tre år sedan var Emelie och jag på SPA. Där hade man olika aktiviteter och vi ville prova så många olika som möjligt. En av aktiviteterna var Yoga. Min uppfattning om yoga var att det var lite flummigt och att man typ satt och mediterade och hummade i någon konstig ställning. Men nu skulle vi i alla fall prova.

Upplevelsen av att prova Yoga (power yoga) var fantastisk. Det var tidigt på morgonen och det var ganska mörkt i rummet. Längst fram var en staty av Buddah. En ljuskälla gjorde att det blev en stor skugga av denna projicerade sig på väggen. Det var fullt med folk, framför allt kvinnor, i rummet. Mattor rullades ut.

Ledaren guidade oss igenom ett timmeslångt program på ett sätt som gjorde att det var lätt att följa med. Min kropp gjorde rörelser den aldrig gjort tidigare. Jag förundrades över vad min kropp kunde göra. Jag blev svettig och var tungen att fokusera på min andning och rörelserna på ett som som gjorde att det var omöjligt att tänka på något annat. Så fort jag förlorade fokus kunde jag inte längre göra rörelserna och hålla balansen.

Känslan var att jag kopplade av i sinnet och min kropp fick sig en ordentlig genomkörare av varje liten muskel. Jag kände mig i balans på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort. Kropp och själ. Timmen avslutades med avslappning där kroppen liksom sög in allt som hade hänt under yogapasset.

Sedan satte vi oss upp och satte händerna emot varandra och sa ”Namaste”. Det skulle betyda att vi tackade kroppen för ett gott samarbete.

Att tacka sin kropp, kändes väldigt udda och nästan lite så att man skämdes. Kroppen ska ju bara vara där, eller hur? Inte ska man behöva tacka den?

Det gick att köpa en film med ett yogapass. Det var Anette Lefterows första yogafilm. Jag köpte den och började öva hemma. Det gick jättebra att följa den och lära sig steg för steg. Jag märkte omdelbart resultat. Jag började dagen med ett yogapass och kände mig harmonisk och i balans hela dagen. Efter några månader inredde jag ett eget rum där jag kunde tända ljus, ha musik och rulla ut min yogamatta. Lyx!

Linnéa blev också väldigt inspirerad och tyckte yogan var jättebra, fast mot slutet när hon mådde dåligt berättade hon att hon mådde sämre av Yogan för att den fick henne att stanna upp och fundera och det var ju det hon inte ville göra. (Hon gick och bar på saker som hon inte ville att de skulle komma ikapp henne…)

Under den mest intensiva sorgeperioden var yogan också ett viktigt hjälpmedel att hålla mig i balans på och att hålla kroppen i god form. Sedan när jag blev gravid fick jag snabbt problem med foglossning och då har jag varit försiktig med rörelser. Jag kommer att börja träna yoga igen så fort min kropp tillåter! Fram till dess gör jag enstaka yogaövningar så ofta jag kommer åt.

Jag tror verkligen på yoga som ett sätt att på ett skonsamt sätt hålla kroppen i mycket god form. Man blir smidig och stark (och går ned i vikt på köpet). Man kan öva hemma om man vill, eller så finns det massor med bra yogakurser på de allra flesta ställen, om man hellre vill göra så. För det psykiska välmående är jag också övertygad om att yoga är mycket, mycket bra.

Ordet Namaste har fått en annan betydelse för mig under resans gång. Just nu är jag så oändligt tacksam för vad min kropp orkar med. Jag tackar min kropp för att den orkar med så bra som den gör. Jag tackar minn kropp för att den har orkat med fem graviditeter, för att den orkar med cellgifterna, för att den återhämtar sig från infektioner, för att den orkar med alla undersökningar och allt sängliggande.

Tack fina kropp för att du orkar! Jag lovar att vara rädd om dig!

Läs även andra åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Anna L
28 januari, 2010 kl 28 januari 2010 (17:41)

Satyananda yogaskola här i Uppsala kan jag verkligen rekommendera. De har fokus på andningsövningar och njuka asanas. Idag fårdu en stor kram från mig!

Kommentar från Susanne
28 januari, 2010 kl 28 januari 2010 (17:59)

Yoga är någonting som jag ska prioritera in mer i mitt liv framöver. Jag upplever också precis som du säger att hjärnan får en paus för att den inte kan annat, man måste koncentrera sig på övningarna.

Det ger en vila till en överstimulerad hjärna som verkligen behöver vila, och en avslappning i död mans ställning som är skönare än något annat:-). Jag har fått lära mig att namaste betyder att man bekräftar det gudomliga i den människan man bugar sig emot, samt sig själv. Men på sätt och vis är ju kroppen gudomlig. Den har förmågor som inte är av denna värld och kan åstadkomma fantastiska saker!

Fortsätt vara snäll emot dig själv, din kropp har genomgått otroliga livshändelser. Kanske vill den bara vila nu? Sambanden mellan kroppen, själen och våra liv är ganska fantastisk. Du skriver så bra Ludmilla, och jag tror verkligen du gör skillnad med de texter du lägger ut här.

Styrkekramar kommer uppskickade till dig genom landet, ända in genom fönstret på Karolinska. Hoppas du får sova gott inatt.

Kommentar från E.B
28 januari, 2010 kl 28 januari 2010 (18:05)

Hej!
Jag håller helt med dig angående yoga! Det var som en ny värld öppnade sig när jag provade för första gången! Nu har jag kommit igång igen efter jullovet och det känns härligt:-)
Att gå på yoga är som en slags healing av både kropp och själ, en mycket ”dyrbar” känsla. Jag blev allstå helt såld och min önskan är att så många som möjligt kan testa detta någon gång, det gör en gott!

Jag tänder ett ljus för din fina dotter och jag skickar dig och resten av familjen varma lyckönskningar…
Kram Eva

Kommentar från Catarina
28 januari, 2010 kl 28 januari 2010 (18:07)

Yoga är balsam för själen men kan samtidigt bli jobbigt då man blir varse om mycket känslomässigt också inom sig. just detta stanna upp, lägga focus innåt. Det som många har så svårt att få tiden till ofta och som man kanske inte tänker på heller när allt snurrar på i den vanliga jargongen i livet.
Jag har gått på det pga mina skador då jag behövde stressa ner i kroppen pga värken som ständigt finns i min kropp. Kan jag bli lugn in till själen kan jag också hantera mina smärtor och det blir förhoppningsvis inte lika outhärdeliga. Det som förvånade mig var att när avslappningen som yoga ger kom upp i det områden jag är skadad blev det jätte jobbigt med andningen och man började flåsa och bli helt slut. Blev så konkret vart ”härden” satt om man får uttrycka sig så. Som smärtpatient kan man ju uppleva smärta överallt i kroppen och svårt att lokalisera vart det härrör från, det bara värker. Men mycket av den hela smärtan var utstrålningar från själva huvudskadan och därmed lättare att bli av med om man bara blir medveten och kan slappna av på riktigt. Man fick tiden att känna väldigt intensivt tycker jag som både kan bli skrämmande, jobbigt men i slutänden possitivt.

Säger som dig med detta ”tacka kroppen” en liten lustig känsla, för kände också som så att den är ju där och vaddå?? Men oj oj vilken mirakelmaskin ens kropp är!! Och hur det kan bli i en kropp man inte tar hand om den, vilka oanade krafter och ”eget styre” som jag brukar kalla det . Sätter kroppen fart har man inte mycket man kan göra för att styra det. Det icke styrda nervsystemet som jag haft ett antal ”snack” med genom åren *fniss* Som ändrar om i kroppens funktioner som det vill och man står handfallen. Man tror man blivit allvarligt sjuk och det tas prover och allt ser bra ut fast ändå fungerar ingenting. Facinerande! Då har det gått för långt inne i kroppen och signaler åker hej vilt runt. Hjärnan fattar ingenting och det blir rent sagt kaos. fick det förklarat så en gång. Smärtorna som varit så länge, som eskalerat och blivit till annan smärta , den sekundära smärtan . Det sänds felimpulser upp i hjärnan för kroppen har fått fnatt av all värk och när den sprider sig kan inte hjärnan vara på alla ställen samtidigt och kaos utbrister typ.

Så man ska vara rädd om sin kropp och verkligen tacka den för varje dag man får fara med på resan i den. Den är icke att underskatta! Tråkigt är att så många inte blir varse om de förens man blir sjuk eller skadad. Innan fanns inte tankarna ens på vad är kroppen för nått. Man får lära sig mycket nyttigt av att bli sjuk eller skadad och det är en gåva mitt i eländet man inte skulle vilja vara utan.

Säger som dig, Tack min kropp för det du ger mig trots allt.
.-= Catarina´s last blog ..Ritar kors i mitt tak just nu! =-.

Kommentar från liozha brosk
28 januari, 2010 kl 28 januari 2010 (19:33)

jag har alldrig provat på yoga men nu vill jag värkligen börja prova, och dessotom jag som bantar och försöker gå ner i vikt. tack för att du tog upp det ludmilla kram liozha!!!!!!

Kommentar från CatarinaH
28 januari, 2010 kl 28 januari 2010 (20:18)

Håller helt med dig om Yogan o effekterna av den! Första gången jag gick på yoga blev jag helt mörbultad. Jag mådde rent ut sagt pyton efteråt, hängde inte med i rörelserna, ledaren gick för fort fram. Jag blev stressad av att ha folk så nära inpå mig o jag upplevde det gräsligt att ligga på rad o slappna av i grupp för kvinnan bredvid min plats snarkade som en grisslybjörn.. jag var nära att ge upp! Men jag gjorde inte det o det är jag glad för! För resultaten lät inte vänta på sig. Numera vill jag inte gå i grupp då jag vill vara hemma o ta det lugnt på kvällarna efter en dag på jobbet så jag yogar 20 min hemma i vardagsrummet o mår kanonbra!! Mina tidigare svåra sömnproblem är ett minne blott o jag mår helt enkelt kanon av yogan – så ja – jag håller med!

Kommentar från Pluppa
28 januari, 2010 kl 28 januari 2010 (21:49)

Jag som trodde att du redan fått gå igenom tillräckligt…..hmmm.
Tänker på dig allt emellan.
Finns så mycket människor inte ”vågar ”orkar” prata om.
Skönt att du hittat fram till yogan 🙂

Kram/Pluppa

Kommentar från Eva
29 januari, 2010 kl 29 januari 2010 (8:55)

Jag har aldrig provat yoga men det väcks ett litet frö av intresse när jag läser det du skrivit.
Däremot håller jag med dig om att det finns både anledningar att ta hand om sin kropp och att tacka den.
Många anledningar.

Många goda tankar till dig och de dina.
.-= Eva´s last blog ..Som lök på laxen. =-.

Kommentar från Inger
30 januari, 2010 kl 30 januari 2010 (20:08)

Jag läser din blogg men jag har fortfarande cytohjärna och har ibland svårt att ta in långa texter. Intressant att läsa om yogan, jag blir mer och mer sugen på att börja. jag tror som sagt att det skulle vara jättebra för mig. Imorgon åker jag till Lydiagården, cancerrehab i en vecka. Det kommer förhoppningsvis bli slutet på en del och början på något helt nytt!
Kram, tankar och styrka skickar jag din väg.
Inger
.-= Inger´s last blog ..Mer färgtankar =-.

Kommentar från Cajsa Jonasson
3 april, 2010 kl 3 april 2010 (21:37)

Oh jag vill bara säga att jag tror på dig, du kommer klara det och du kommer leva ett långt lyckligt liv!
Kram

Pingback från Ludmillas Blogg » Yoga hemma
1 augusti, 2010 kl 1 augusti 2010 (10:15)

[…] har tidigare berättat om att jag praktiserat en del yoga, här… Mest på egen hand […]

Kommentar från Ekologisk Yogamatta
25 oktober, 2010 kl 25 oktober 2010 (14:01)

Älskar yoga så tack för ditt inlägg om yoga.

Kommentar från Yogamatta
8 januari, 2011 kl 8 januari 2011 (22:03)

Jag utövar yoga flera dagar i veckan. Ditt inlägg fick mig väldigt inspirerad. 🙂

Pingback från Ludmillas Blogg » Cathy YogaCoach
24 maj, 2011 kl 24 maj 2011 (19:12)

[…] Det var Kundaliniyoga som vi fick prova på. Min syster hade provat det tidigare, medan jag framför allt provat PowerYoga. Kundaliniyoga är väldigt annorlunda från det jag gjort tidigare. […]

Skriv någonting