Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Igår drabbades jag av en akut återfallsångest. Jag vet ju att risken för återfall är minimal och det att jag tagit bort livmodern gör den ännu mindre. Men ändå så kommer jag på mig själv att tänka – tänk om… Tänk om jag inte alls är frisk. Tänk om jag ska få en ännu tuffare […]
Nu är jag utskriven och vilar ut. Vi har nu ett långt sommarlov tillsammans hela familjen. Jag mår bra förutom lite ont på magen och på insidan förstås. Det är lätt att vilja lite för mycket… Svårt att inte böja sig ned eller att ta upp bebisen. Nu är början på resten av mitt liv. […]
Idag var det inskrivning på KS igen. Samma avdelning som jag varit på varje vecka mellan 1 januari – 11 maj när jag fick mina cellgifter. Idag var det inskrivning inför morgondagens operation (laparoskopiassisterad vagnial hysterektomi). Jag ska operera bort livmodern som en sista förebyggande åtgärd för att jag inte ska få tillbaka min cancer. […]
Idag har jag tillbringat dagen på Karolinska igen. Men denna gång kunde jag styra själv! Jag körde dit själv. Jag kände mig inte sugen på att underkasta mig sjukresor igen. Det har fungerat så himla dåligt. Jag får nog skriva ett eget inlägg om sjukresorna… Det är frihet att orka köra själv! Jag hade först […]
Senaste dagarna har jag varit tröttare än vanligt. Jag gissar att behandlingen tar mer på kroppen, sliter, mer och mer för varje behandling. Idag har jag haft min sista behandling. Kur 9 dag 8. Konstig känsla. Framför allt konstigt för att jag inte skuttar runt och skriker av glädje. Jag känner mig tom. Tårarna rinner. […]
Ja, nu är slutet nära. Slutet på behandlingsperioden alltså. Tisdag och onsdag denna vecka fick jag den första delen av min sista kur. På tisdag är det den allra sista delen. Ja, du förstår säkert hur skönt det kommer att bli. Först ska jag klara av den här veckans biverkningar. Jag är trött, har dessa […]
Ja, det är overkligt att läsa om sig själv som mamman som förlorade ett barn i självmord. Sen valde hon att skaffa ett barn till… Jag tittar på bilden och ser mig själv, med hår. Och med en bebis. En pytteliten bebis utan namn. Det var mitt emellan livmoderinflammationen och den första störtblödningen. I början […]
Många är vi som följt Annas blogg om livet här och nu. Anna som fick en ilsken bröstcancer efter dottern Tildas födelse. Behandlingen tog inte som man hoppats och cancern spred sig till hjärnan. I mars dog Anna och lämnade sin man Henrik och lilla Tilda kvar. Henrik har fortsatt att skriva på Annas blogg. […]
Ja, så var man på plats igen. Stammis är väl en underdrift… Varje vecka sedan den 2 januari… Men nu är det nedräkning på hög nivå! Om två veckor har jag min sista behandling. Efter denna behandling idag är det bara en kur kvar (dvs 3 behandlingsdagar). Vad händer med mig nu? Jag är OTÅLIG! […]
Det är med sorg i hjärtat som en av de jag följt i bloggen i sin kamp mot cancern också har somnat in. Helena, LillaH, var en glädjespridare in i det sista och hon har skrivit många tänkvärda ord på sin blogg ”Bästa sättet att inte dö är att LEVA”. Hon hade äggstockscancer som spred […]
