28 juli, 2009 (14:40) | Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla
Det är inte tungt på samma sätt som för ett år sedan. Men det är som att dra ur proppen. Jag är trött. Trött. Trött. Jag förstår att det beror på att det har varit mycket med boken och bröllopet och så. Jag förstår att mina marginaler aldrig mer kommer att vara vad de en […]
Taggar: gråter, Linnéa, saknad, sårbarhet, självmord, sorg&saknad, trött, tungt
Kommentarer: 15
2 februari, 2009 (16:56) | acceptans, barn, död, döden, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla
Solen har skinit på gnistrande kristaller strödda över marken. Ljusare än hitills. Ändå känns det så väldigt mörkt. Klumpen i magen vill inte försvinna. Det är stor, tung och väldigt vass. Hela tillvaron känns som i ett mörker. Varje steg känns väldigt tungt att ta. Linnéa är död. Linnéa var arg på mig när hon […]
Taggar: död, hopplöst, känna sig låg, känslor, Linnéa, mörkt, negativa automatiska tankar, nere, överlevnadsplikt, psykolog, självmord, tankar, tungt
Kommentarer: 4
27 januari, 2009 (7:41) | barn, död, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla
Det är tungt. Mörkt. Tungt. Och sjukt barn (inget allvarligt). Ont i magen. Saknad. Ilska. Trötthet. Tungt. Läs även andra bloggares åsikter om tungt, sjuka barn
Taggar: sjuka barn, tungt
Kommentarer: 3
15 januari, 2009 (20:35) | acceptans, allmänt, livet, sjukvård | av: Ludmilla
Jag var hos en läkare idag. Jag hade hoppats att jag skulle bli glad. Istället fick jag ett besked som är mycket, mycket tungt. Definitivt. Svårt. Ytterligare något att förhålla sig till. Vad vill livet med mig egentligen? Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sorg, svårt, tungt, läkare, läkarbesök, besked, definitivt
Taggar: besked, definitivt, läkarbesök, läkare, sorg&saknad, svårt, tungt
Kommentarer: 18