Ludmillas Blogg

Nu finns det en blogg där en kurator svarar på dina frågor.
Han som skriver heter Mats och har lång livserfarenhet.
Passa på att kolla in den här bloggen om du har problem eller mår dåligt på något sätt!

Läs även andra bloggares åsikter om kurator, bra blogg, problem, frågor

Jag får många mail som gör mig väldigt glad och berörd. Det känns fint att få ta del av andra personers liv och tankar och hur mina ord och mina erfarenheter kommer in i andra människors liv.

Här kommer ett brev som berörde mig starkt.
Avsändaren har självklart godkänt att jag lägger ut texten.

———————–
Hej Ludmilla!
Jag hittade din blogg idag och jag har inte kunnat slita mig ifrån den. Med tårarna rinnandes har jag läst och läst i timmar.

Till en början vill jag berätta hur jag hittade din blogg…
Det är så här att jag bor vid en tågstation. Flera gånger har det skett olyckor där.

När jag var barn hoppade min grannes syster där p.g.a ett olyckligt äktenskap.

2002 hände en fruktansvärd olycka.
Jag var ute med hunden en snabb runda. Grannbarnen (8-10 år) ville leka med min hund men jag sa till dem jag hade bråttom så det fick bli nästa dag. Jag lämnade vovven hemma och tog bussen. Halvvägs till jobb hör jag sirener och undrar vad som kan ha hänt. Jag kommer hem sent på kvällen, det regnade fruktansvärt mycket. Vid rabatterna som går upp mot stationen ser jag spår efter nått som kört in och kanske parkerat där.
Mamma berättar: Grannarnas barn som ville leka med min hund hade lekt på spåret. De tävlade vem som kunde springa ifrån tåget snabbast. Grannens 10-åriga pojke hade träffats av tåget.
Jag tog på mig frivilligt att sätta mig och prata med barnen som satt på minnesplatsen dagarna efteråt. Det var hemskt…jag tänkte på om jag låtit dem leka lite med pojken kanske inte gått upp där, och om han hade det hade han kanske missat tåget… men tänk om ett nytt kommit?

2007 hör jag sirener från tåget…
Någon har blivit påkörd! En äldre man ville korsa spåret för att hinna med tåget och träffades. Han levde, men fick benet avslitet. På väg till sjukhuset dog han.

Igår…
Mamma ringer mig att det står fullt av ambulanser och en brandkår och poliser vid spåret. Tåget står stilla och blinkar. Man försöker få iväg folket… Någon har hoppat.
På väg till min väninna frågar jag två killar som suttit där ett tag, -en kille har hoppat. De vet inte om han menade det att hända eller ville ta sig över eller sögs med av kraften.

Jag mår dåligt av det, så mycket som hänt där.

Hur som helst… Jag undrade vem det var och om det var någon jag kände till… så jag har sökt och sökt information på nätet förgäves idag, det var så jag av en slump hittade dig.

Din blogg har berört mig så otroligt mycket.
Mitt liv har varit så tilltrasslat att jag flera gånger som tonåring varit nära att hamna i depressioner. Min pappa dog när jag var 10, har misst många anhöriga. Jag har en stor rädsla för sorg. Inte döden i sig men sorgen…
Jag kämpar mig igenom vardagen ibland och undrar var jag finner styrka. Jag vet att det är inget jämfört med din sorg men jag kan förstå känslan…

Min mamma är en klippa, hon har gett mitt liv så mycket solsken även om jag som tonåring då och då inte lyssnat och varit arg. Och jag är säkert att Linnéa tyckte du var den bästa!

Jag bar på självmordstankar och panikångest som tonåring. Även om jag skar mig skulle jag då aldrig våga ta mitt liv, det visste jag innerst inne.
Men jag tog tag i mitt liv när det hängde på en skör tråd. Jag tog tag i mina förträngda sorger och panikångest. Jag ser att något positivt har min uppväxt burit med. Men jag har lagt den bakom mig, har bearbetat den och vill inte minnas det som fick mig önska jag inte levde…

Jag hade velat berätta allt för min mamma men ändå inte, hon har gått igenom för mycket, dessutom vill jag inte heller riva upp gamla sår för mig själv. Hon vet delar av allt… det viktigaste är att jag är på fötter.

Att läsa din blogg, om hur du stöttade din dotter och dina fantastiska barn har gett mig så mycket styrka. För jag tänker då jag mår och mått som värst och trott att ingen såg eller brydde sig så fanns det och finns alltid dem som vill en det bästa. Men ibland ser man inte dem för man är så förblindad. Och när jag tar mig tid att öppna ögonen då jag är ledsen ser jag vad min mamma gör för mig och mina vänenr och jag är tacksam för livet och dem.

Men hon älskade dig, ingen tvekan.

DU är en fantastisk mamma, jag säger inte ”var” eftersom jag vet att Linnéa lever vidare för dig. Jag vill tro att de finns bland oss och besöker oss.

Jag berättar allt detta för dig därför att jag funnit ljus efter famlande i dimmor och skuggor och mörker. Och det kommer du oxå göra.

Ta inte på dig skulden! Du har gjort allt! Och fy vad arg jag är på BUP… jag är så arg att jag själv hade velat säga ett par väl utvalda ord till dem..

Du är en stark och fantastisk kvinna och jag beundrar din styrka!
Du lever för Linnéa även då hon inte finns där synlig, men hon finns där ändå! Hon är inte borta…
Du gör saker för att hålla hennes minne vid liv.
Jag önskar att jag hade fått träffa din dotter för jag är säker på att hon hade gjort intryck på mig!

Jag ville så gärna skriva av mig lite efter att ha läst bloggen, dela med mig lite av mitt liv. Eftersom jag nu vet lite om Linnéa ville jag du skulle få veta vem jag som läsare är.

Tack! Tack för att du skriver och berör… kommer följa din blogg.

Många styrkekramar till dig
och varma tankar till Linnéa

Läs även andra bloggares åsikter om mail, brev, läsare, livsöde, berör, blogg, självmord, tågolycka, tåg, hoppa framför tåget, ta sitt liv, mamma, dotter

unt.se nov 2008
Akademiska sjukhusets skyddsombud kräver att arbetsmiljön vid barn- och ungdomspsyk, BUP, kartläggs.
Huvudskyddsombudet Johnny Samuelsson, har fått signaler om att arbetsmiljön BUP är dålig.
– Hela barn- och ungdomspsyk har en mycket tung arbetsmiljö både psykiskt och fysiskt och jag har haft kontakt med personal som säger att det inte fungerar som det ska. Exakt vad det innebär kan jag inte gå in på, säger han.

Värmlandsnytt nov 2008
Det dröjde flera år innan en 17-årig pojke fick tillräcklig hjälp av barn- och ungdomspsyk i Karlstad, trots flesta remisser. Landstinget har nu anmält det inträffade till Socialstyrelsen.

BUP får hård kritik av Socialstyrelsen, nov 2008
Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Solna får mycket hård kritik av Socialstyrelsen. I en granskning konstaterar Socialstyrelsen att landstingets verksamhet präglas av allvarliga brister på flera sätt. Nu får BUP i Solna drygt två månader på sig att åtgärda bristerna.

SVD, Jan 2008
Med anledning av långa köer på Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) som gör att vårdgarantin på max tre månaders väntetider inte hålls har Socialstyrelsen beslutat att göra en nationell granskning av BUP. För att öka kapacitet kommer man eventuellt göra upphandlingar med privata vårdföretag.

Nov 2008, Jönköping
Bättre rutin krävs efter självmord
Barnpsykiatrin i Jönköping får nu kritik på en rad punkter efter att en 16-årig pojke tog livet av sig. Enligt Socialstyrelsen fungerade inte vården ordentligt. Pojken var patient på kliniken, men inte intagen. En dag kom han inte till skolan och efter en telefonkontakt med hemmet hittades han död.

Örnsköldsvik, dec 2008
Barn- och ungdomspsykiatrin vid Örnsköldsviks sjukhus har för dålig administration. Det tycker socialstyrelsen som nu kritiserar verksamheten.
– Det är utmärkt att socialstyrelsen kritiserar och deras slutsatser stämmer fullkomligt med våra egna, säger Kent-Åke Enström, verksamhetschef för Bup.

Dalademokraten
Mamma anmäler BUP till Socialstyrelsen
I en intervju i Dalaradion berättade mamman om hur hon och sonen tillsammans sökte hjälp i november i fjol då pojken ville ta sitt liv och inte sovit på flera dygn. Efter några vårddagar på Säters sjukhus skickades 16-åringen vidare till Bup avdelning 68 i Falun. Därifrån skickades han hem med mediciner som sades vara ofarliga. Det visade sig få ödesdigra konsekvenser då pojken några dagar efter hemkomsten under medicinpåverkan knivskar sin mamma svårt.

Om Jessica
BUP får hård kritik av socialstyrelsen….
… Ja så står det i tidningen idag i våran kommun samt att de har sagt det på både radion och regionala nyheter. Socialstyrelsen kritiserar Bup här i våran kommun för en rad brister sedan min dotter tagit sitt liv.

Svårt för unga sjuka att förstå tvångsvården
Patienter som inte förstår varför de vårdas. Ungdomar som inte har koll på sina rättigheter. Barn som inte känner sig delaktiga i sin behandling. Det är den bild som målas upp när forskare från Örebro universitet undersöker slutenvården inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Socialstyrelsekritik mot bup i Trelleborg
Det är oacceptabelt att vissa barn tvingas vänta upp till två år på utredning. Socialstyrelsen kritiserar barn- och ungdomspsykiatrin i Trelleborg och föreslår en ny chef eller sammanslagning med annat sjukhus.

Kungsör dec 2008
Olaglig bältesläggning av flicka leder till BUP-tillsyn
BUP i Västmanland kritiseras av Socialstyrelsen för behandlingen av en flicka med bland annat ADHD och PTSD.

Oktober 2008, Dalarna
BUP får kritik av socialstyrelsen
Det dröjde ett år innan Barn- och ungdomspsykiatrin i Dalarna började utreda ett 14-årigt barn, som var djupt traumatiserat.

…

… och så vidare…

Jag undrar så vad politikerna tänker göra åt detta?
Eller får psykiskt sjuka och suicidala människor skylla sig själva?
Är det inte tillräckligt opportunt att gå till val på?

Läs även andra bloggares åsikter om barnpsykiatri, psykiskt sjuka barn, politiker, sjukvård, sjukvårdspolitik,

Eftersom Linnéa var inlagd när hon tog sitt liv så är sjukhuset skyldiga att göra en anmälan till Socialstyrelsen enligt Lex Maria. Socialstyrelsen utreder sedan vad som hänt och om det har funnits några brister inom vården.

För en vecka sedan kom beslutet. Det är många sidor om vården kring Linnéa. Det är också tydligt att man anser att det har varit stora brister.

Ur Socialstyrelsens utlåtande:

Utifrån händelseanalysen har bland annat följande områden uppmärksammats:

-Rutinerna för inläggning av ”personalbarn” följdes inte.
-Kontakt mellan närstående och patientansvarig läkare fungerade inte optimalt då läkaren bara delvis arbetade på avdelningen. Det var därför svårt för någon annan på avdelningen att ta över ansvaret. Läkaren var också tidvis bortrest.
– Personalen kände sig inte fullt delaktig därför att patientansvarig läkare bara delvis deltog i avdelningens ronder och verksamhet.
– Närstående och personal hade inte en optimal kommunikation.
– Patienten diagnostiserades ha en depression och behandlades med antidepressiva utan nämnvärd effekt. Detta kan ha berott på att dosen var för låg eller att diagnosen var mer komplicerad. Gradvis skolgång och hemfärd planerades trots att patienten inte hade blivit förbättrad under avdelningsvistelsen.
– Det hölls inte vårdkonferenser med all involverad personal där all information kunde ha ventilerats och bedömts.
– Ordinerade lab.prover vid intagningen glömdes och visade, när de senare togs, på B12- brist och lätt förhöjda TSH- värden. Behandling inleddes en vecka innan patienten tog sitt liv.

Verksamhetsansvarigas åtgärder
Verksamhetschefen har beskrivit följande åtgärder:
– En åtstramning av de medicinska rutinerna på avdelningen så att exempelvis provtagning sker direkt efter ordination och följs upp direkt när svar kommit.
– Utöver ronden även genomföra regelbundna behandlingskonferenser minst en gång per månad för alla ungdomar som är inlagda mer än enstaka dagar. Under behandlingskonferensen ska framgå en tydlig behandlingsplanering och riktlinjer för vården.
– Tydlig föräldrainformation vid alla permissioner (och även i övrigt).
– Utbildningsinsatser till avdelningens personal gällande suicidprevention för att öka kunskapsnivån ytterligare.

Socialstyrelsens bedömning och krav på åtgärder
Genom utredningsmaterial samt besök i verksamheten har brister som rör kvalitet och patientsäkerhet i verksamheten uppmärksammats.

Socialstyrelsen kan konstatera att ett tillvägagångssätt som innebär att PAL inte finns vid avdelningen ställer stora krav på verksamheten avseende dokumentation, informationsöverföring och rutiner. I detta ärende framgår att dessa områden inte fungerat tillfredsställande.

Av personalens redogörelser och vid Socialstyrelsens besök framgick att det fanns en plan för patientens behandling. Någon vårdplan kan dock inte utläsas av dokumentationen. Journalen ger en fragmenterad bild med olika fokus på patientens mående och det är svårt att få en samlad bild av patientens faktiska mående. Skattningsskalor (MADRS) har använts och riskbedömningar har gjorts, dock inte systematiskt och de är motsägelsefulla till de observationer som dokumenterades. Detta ärende belyser även vikten av samverkan kring vård- /behandlingsplanering vilket också diskuterades vid besöket.

Det framgick att patientens vård och behandling diskuterades vid ronder flera gånger i veckan. Vid dessa tillfällen beslutades bland annat om permissioner, övervakningsgrader samt läkemedelsbehandling. Besluten som fattades vid ronder har i regel inte dokumenteras. Vid besöket diskuterades vikten av att alla beslut som rör en patient dokumenteras i patientjournalen.

Patienten uppvisade initialt depressiva symtom och behandlades utifrån depressionsperspektivet, vilken diagnos anges i slutanteckningen. Det framgår inte i journalen vilka bedömningar som gjordes utifrån att patienten inte svarade enligt förväntan på medicinering. Det är svårt att följa resonemangen avseende patientens problematik och det framgår inte om differentialdiagnostiska överväganden gjordes. En indirekt bedömning av sjukdomstillståndets svårighetsgrad framgår dock om anteckningen om övervägande av behandling med Anafranildropp.

Bedömning av självmordsrisk gjordes vid några tillfällen, men det framgår inte alltid vad behandlarna grundat sina bedömningar på. Riskbedömningen bör göras strukturerat och systematiskt. Skalor eller andra skattningsinstrument kan öka precisionen i bedömningen. Man bör uppmärksamma att självmordsrisken varierar med tid, plats och situation. Det är viktigt att riskbedömningen upprepas samt att samma systematik används, vilket gör det möjligt att jämföra över tid och mellan olika bedömningar. Självmordsrisken kan anges liten, måttlig, hög eller svårbedömd med angivande av relevanta skyddsfaktorer.

Verksamheten har vårdprogram för suicidnära patienter, egentlig depression hos barn och tonåringar samt PM för riskbedömning av patienter med egentlig depression. Följsamheten till vårdprogrammen har varit bristfällig.

Verksamheten har genomfört en händelseanalys som påvisat flera förbättringsområden. Vissa åtgärder har vidtagits med anledning av de brister som uppmärksammades.

Med anledning av Socialstyrelsens uppmärksammade brister begärs en redovisning av följande.

• Hur samverkan och informationsöverföring ska ske i de fall patientansvarig läkare inte tjänstgör på avdelningen

• Hur det säkerställs att en bedömning/diagnos bekräftas eller revideras samt dokumenteras.

• Verksamhetens rutiner för hur riskbedömningar genomförs och dokumenteras i patientens journal.

• En rutin som säkerställer att beslut från ronder, behandlingskonferenser och liknande dokumenteras.

• På vilket sätt behandlings-/vårdplaner och riktlinjer för patientens vård dokumenteras i enlighet med Patientdatalagen (2008:355) och SOSFS 2005:12 om dokumentation och spårbarhet.

• Hur det säkerställs att dokumenterade vårdplaner följs upp, omprövas och revideras.

• Hur det säkerställs att vårdprogram är ändamålsenliga, tillämpas och följs upp samt hur de revideras planenligt och vid behov.

Beslut
En redovisning om vidtagna åtgärder ska sändas till Socialstyrelsen senast den 30 april 2009.

Ja, vad ska man säga..?
Inget nytt för mig. Vi har ju påtalat dessa brister i våra skrivelser. Jag har ju själv jobbat på BUPs akutavdelning och vet ju hur rutinerna är.
Det är bra att det uppmärksammas så att vården kan bli bättre. Jag är övertygad om att den redan har blivit det.

Jag anklagar inte enskilda individer för jag vet att alla gör så bra de kan. Ingen vill ju att någon ska dö. Men systemet är inte hållbart.

Det behövs mer resurser till psykvården.

Läs även andra bloggares åsikter om Lex Maria, Socialstyrelsen, BUP, barnpsykiatri, psykiatri, sjukvård, Linnéas vård

Vilken trevlig överraskning så här när man kommer hem.

Jag är nominerad till månadens blogg på Enbart.blogg!
Här nomineras bloggar som berör. Jag känner mig hedrad.

Gå gärna in på sidan och rösta på mig!
Man kan rösta en gång per dag hela månaden.

Läs även andra bloggares åsikter om nominerad, rösta, bloggtävling, enbart.blogg

På Åreskutan

Nu har vi kommit hem efter en vecka i Åre.
Massor med snö och tidvis mycket kallt.

Läs även andra bloggares åsikter om sportlov, Åre, skidsemester, fjällen, kyla, snö

Här kommer den sista av myterna som jag presenterar:

6. Inte konstigt att självmorden ökar, så som samhället ser ut numera
Den största självmordsökningen i Sverige inträffade under 1700- och slutet av 1800-talet. Viss ökning uppmättes också under 1950- och 1960-talen, men sedan mitten av 1970-talet har siffrorna börjat sjunka. Däremot ser man en ökning av självmorden bland unga.

Källa: NASP

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, myter4.

Nåldyna

Jag är naturvetare. Jag har gått läkarlinjen. Under utbildningen lärde vi oss att akupunktur kunde hjälpa i vissa lägen. Det var alltså inte ”buffel och båg”. Sedan dess har den traditionella kinesiska medicinen kombinerats med skolmedicinen allt mer.

Till exempel så används på många ställen akupunktur som smärtlindring vid förlossningar. Sjukgymnaster använder sig ofta av akupunktur som hjälp vid till exempel huvudvärksbehandling med mera.

Jag har med åren, och särskilt efter det som hänt med Linnéa, blivit mer ödmjuk inför saker som vi inte vet så mycket om. Jag fick hjälp av akupunktur när jag hade en långvarig huvudvärksperiod för många år sedan. Därför har jag nu gått till PANS kinesiska klinik för att få hjälp att känna balans i kroppen.

Han tittar mig på tungan och på örat och kan på så sätt se vad jag lider brist av. Som läkare är jag i grunden mycket skeptisk till detta, men han har förvånansvärt mycket rätt om det han säger.

Jag ligger en halvtimme på rygg med nålar över hela kroppen. Sedan vänder jag mig om och ligger på mage ytterligare trettio minuter. Under tiden slappnar jag av som aldrig förr samtidigt som jag lyssnar på kinesisk musik. Jag är i någon typ av meditativt tillstånd som känns mycket välgörande.

Open minded! : )

Läs även andra bloggares åsikter om akupunktur, traditionell kinesisk medicin, alternativmedicin, skolmedicin, smärta, huvudvärk

Den 12 maj hade Linnéa namnsdag. Jag överraskade henne då med att köpa en Ipod. Jag hittade först inte den jag ville ha men lyckades förhandla med affärsbiträdet så att jag ändå fick det enda ex som fanns kvar. Jag kände att det var viktigt att jag fick med mig den just då. Jag ville inte vänta på att få en leverens via internet.

Jag kom upp på BUP utan att hon visste att jag skulle komma. Hon höll på att baka en kaka med en kompis på avdelningen. Hon blev jätteglad.

Tisdagen den 13 maj var hon hemma och fyllde på med låtar kl 18.53 (vilken värld vi lever i, att jag t o m med kan veta det). Hon hade följande låtar i sin IPod… (Spotifylista)

Läs även andra bloggares åsikter om spotify, Linnéa, Ipod, namnsdag

För cirka 9 månader sedan, när Linnéa hade varit på BUP några veckor, var jag så otroligt rädd för att hon skulle lyckas ta sitt liv.

Det var ju därför hon var inlagd. För att hon ville dö. Hon skulle inte fylla 15 år.

En natt drömde jag en fruktansvärd mardröm. Jag drömde att Linnéa hade lyckats ta sitt liv. Det var en oändlig skräck som jag bara hade känt en gång tidigare.

Det var när Linnéa var 6 månader gammal. Hon satte då en brödbit i halsen och höll på att stryka med. Som tur var klarade hon sig, men efter det var jag alltid livrädd när hon hostade eller om något annat gjorde att jag fick anledning att tro att något hade hänt…

Jag fick uppleva känslan av att förlora henne då för 15,5 år sedan och jag har verkligen varit tacksam för varje dag jag fått med henne.

När jag vaknade på morgonen då efter mardrömmen för 9 månader sedan åkte jag till BUP direkt. Linnéa låg och sov. Jag kröp upp i hennes säng och kramade henne och grät. Jag kände hennes lukt och värme och var så oändligt tacksam att det var en dröm.
Jag berättade för henne hur fruktansvärt hemskt det var att uppleva att jag mist henne. Hon låg i drömmen på rygg i sin mjuka, rosa morgonrock. Hon var stel och kall.

Linnéa reagerade med irritation. Hon drog sig undan när hon vaknade. Hon fick mig att känna mig fånig. Varför skulle hon ta sitt liv?

Jag blev förvirrad. Kanske hade jag övertolkat situationen? Kanske hade hon blivit så förbättrad att det för henne nu låg långt bort?

Senare samma dag fick jag ett argt och anklagande mail från en närstående som Linnéa talat med. Hur kunde jag lägga mina egna känslor på Linnéa på det här viset? Förstog jag inte att jag gav Linnéa skuldkänslor när jag berättar en sådan här sak?!

Jag skämdes och var sedan försiktig med att visa hur orolig jag var. Jag försökte fokusera på det positiva och stötta henne i hennes framsteg. Jag överlät vården helt till BUP och kände mig tvungen att lita på att de visste vad de gjorde.

Nu efteråt är jag oändligt tacksam över att jag visade Linnéa min förtvivlan över att hon hade tagit sitt liv.

Hon visste hur ledsen jag skulle bli.
Hon visste hur värdefull hon var för mig.

Det känns bra och väldigt viktigt.