Ludmillas Blogg

Tänk vad många olika familjer jag har varit del av.

0-7 år: Mamma, pappa och jag.
7-9 år: Mamma, pappa, jag och lillasyster Lotta
9-10 år: Mamma, jag och Lotta
10-11 år: Mamma, Bengt, jag och Lotta
11-13 år: Mamma, Bengt, jag, Lotta och Helena
13-15 år: Mamma, Bengt, jag, Lotta, Helena och Peter
15-17 år: Jag
17-18 år: Jag och Emelies pappa
18-19 år: Jag, Emelies pappa och Emelie
19-21 år: Jag och Emelie
21-25 år: Jag, Emelie och Linnéas pappa
25-27 år: Jag, Emelie, Linnéas pappa och Linnéa
27-30 år: Jag, Johan, Emelie och Linnéa
30-32 år: Jag, Johan, Emelie, Linnéa och Jonas
32-36 år: Jag, Johan, Emelie, Linnéa, Jonas och Oscar
36-39 år: Jag, Johan, Linnéa, Jonas och Oscar
39-41 år: Jag, Johan, Jonas och Oscar
41- : Jag, Johan, Jonas, Oscar och Sophie

Så många olika konstellationer.
Vad olika det har sett ut.
Så olika dynamiken har varit.

Vi har en fin och harmonisk balans i vår nuvarande konstellation i alla fall…
Det är bra.

Läs även andra bloggares åsikter om familj, styvfamilj, familjedynamik

Jonas och Sophie.
Stolt storebror.
Stolt lillasyster.
Så härligt att se.

En helt annan situation än den vi hade för 2 år sedan…

Ljus, glädje och framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om syskon, kärlek, sorg

Härom veckan när jag skulle hålla babysiminstruktörsutbildning blev det lite bråttom ett tag…

Jag hade fört över filmer från VHS till min Mac samt lagt över hela utbildningsmaterialet i Power Point till samma dator. Det var alltså första gången som jag skulle föreläsa med hjälp av den datorn.

När jag kom till föreläsningssalen och skulle koppla upp datorn mot projektor upptäcker jag att Macen inte har något skärmuttag. Det gick alltså inte att koppla projektorn till datorn.

Jag får snabbt klart för mig att man måste ha ett mellanstycke. Konferensvärden hjälpte mig att leta upp vad jag behövde. Lina på kontoret åkte till Elgiganten och köpte det.

Mellan Macen och projektorn ska denna vara

Hon han komma till föreläsningssalen precis i tid för att jag kunde koppla in datorn till projektorn och dra igång utbildningen.

Tack Lina!

Läs även andra bloggares åsikter om Mac book, projektor, föreläsa med Mac, koppla projektor till mac

Vi var hela sommaren i vårt paradis. 10 långa veckor av återhämtning.
Det behövdes. Jag var så trött och slut.

I början av sommaren fick vi hjälp att anlägga sandstrand. Det var ett projekt ska du veta!
116 ton sand skulle ned efter att det hade grävts ur.

Resultatet!

Härligt och lyxigt!

Sedan blev det en bieffekt att vi fick en extra gigantisk gräsmatta (1000 kvm) runt omkring. Mer jord än sand fraktades ned och sedan skulle vi välja om vi ville så eller lägga färdigt gräs. Vi bestämde till slut färdigt gräs även om det skulle kosta mer. Vi ville kunna använda gräsmattan direkt.

Gräs rullades ut

Men det var varmt när den skulle läggas ut och jag kunde inte alls hjälpa till (fick ju inte bära eller anstränga mig på det viset flera veckor efter operationen). Som tur var fanns det hjälpsamma personer som ville vara med! 🙂

Mycket jobb med gräsmattan!

Men hur klipper man en extra gigantisk gräsmatta på 1000 kvm? Vi har en gräsklippartraktor som fungerar så där lagom ofta. Sedan en vanlig handklippare (motor) också. Men tomten är redan innan denna extra gräsmatta stor!!

Lösningen blev en auto-klippare. Han sköter det rätt bra för det mesta!

Automover

Vilka I-landsproblem va?

Läs även andra bloggares åsikter om gräsmatta, gräsmatteanläggning, göra sandstrand, anlägga strand, autoklippare, automover

Det är märkligt det där med graven.
Nu har jag varit och hälsat på dig Linnéa.
Är du där?
Är du där nere?

Jag håller i det lila bandet som vi knöt fast på urnan när vi urnsatte den. Bandet är så långt att det ligger ovan jord. Jag kan hålla i dig. Det var en bra idé som någon gav mig.

Det börjar bli kallt nu Linnéa.
Fryser du där nere?
Du skrev att du har det bra nu. Hur kunde du veta det?
Vet du något som inte jag vet?

Vi börjar långsamt, långsamt vänja oss vid att du inte kommer tillbaka. Att du inte sitter vid köksbordet när vi äter mat. Att du inte är på ditt rum. Att du inte spelar piano. Att du inte kommer och skojar i köket. Att du inte finns i bilen när vi skjutsar till skolan.

Din lillasyster har fått ta över din tvättkorg. Din lillebror har tagit över ditt rum. Cykeln har jag lånat ut till Annika.
Jag tror du tycker det är bra.

Hur har du det här i graven?
Tycker du att vi har gjort det fint till dig?

Älskade barn.
Varför lämnade du oss?

Läs även andra bloggares åsikter om Linnéa, grav, förlora ett barn, självmord

HLR är förkortning av hjärtlungräddning.
Det är något som alla borde lära sig.
Vi (Linnéas Simskola) har en HLR-utbildning i anslutning till babysiminstruktörsutbildningen. Då använder vi Mini-Anne-dockor. det fungerar väldigt bra.

De går att köpa med en DVD så att man kan följa instruktionerna alldeles själv. Det är jättebra när man vill repetera.

Häromveckan lånade jag hem en sådan och lät pojkarna lära sig HLR (jag är även HLR-instruktör). Det känns viktigt att även barnen lär sig så tidigt som möjligt att kunna livrädda någon annan. Åtminstone att man inte känner sig handfallen i en sådan situation.

Läs även andra bloggares åsikter om HLR, hjärtlungräddning, babysiminstruktörsutbildning, livräddning

Det fanns hår att klippa i alla fall...

Nu har jag varit och klippt mig för första gången sedan Emelie rakade av mitt hår i januari. Sista cellgiftskuren var den 11 maj och då hade jag fortfarande hår kvar, men det var väldigt glest. Det fortsatte ramla av några veckor till, men sedan vände det.

Nu fick jag en frisyr, istället för den konstiga hårmössan jag haft ett tag. Jag fick lite färg och lite slingor också. Det är väl bra.

Jag kan inte påstå att jag är nöjd med mitt utseende just nu. Men, för att tänka positivt: Jag har ju i alla fall hår att klippa nu! 🙂

Min frissa tror att jag kommer att kunna sätta upp håret till sommaren igen.
Till dess är det bara att vänta. 1 cm per månad ungefär…

Läs även andra bloggares åsikter om frisyr, håravfall, klippa sig

Mitt barn och barnbarn

Jag hälsade ju på Emelie häromveckan.
Hennes mage växer för varje vecka, som tur är! 🙂
Här var hon i vecka 17.
Snart ska de på ultraljud och då ska de ta reda på vilket kön mitt lilla barnbarn har.

Spännande!

Läs även andra bloggares åsikter om gravid, v 17, emelie, graviditet

Tack alla ni som har fört över pengar till Lindas konto!!
Det är fantastiskt vilket gensvar!

Vi samlade snabbt ihop en hel del pengar för att Linda ska kunna göra en resa med sin man till New York!
Linda har en mycket aggressiv form av bröstcancer och de behandlingarna hon hittills har fått har tyvärr inte hejdat cancermonstrets framfart utan sjukdomen har spridit sig.

Nu är vi väldigt nyfikna på att höra när och hur resan blir, eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om insamling, cancer, bröstcancer

Trattkantareller i massor!

Häromdagen åkte mamma och jag och hälsade på Emelie och Niclas.
De har flyttat norröver där Emelies studier har sin bas.
Det var verkligen en fin lägenhet i ett K-märkt hus som de har fått.

Niclas tog med oss ut i skogen och ett ställe där det fanns obegränsat mycket trattkantareller. Jag har aldrig sett på maken och min mycket svampvana mamma var lika överraskad hon. Hon var verkligen i paradiset!

Efter motsvarande 4 plastkassar fulla med trattkantareller orkade vi inte bära mer och var tvungen att lämna massor av fina trattisar i storskogen!

Tänk vad läkande naturen är. Det gröna, den friska luften och den uppfriskande doften av naturen. Härligt!

Läs även andra bloggares åsikter om svampskog, natur, trattkantareller