Acceptera
När vi känner oss irriterade
är det för att vi anser att någon person, plats, sak, situation
eller något faktum i våra liv som känns oacceptabelt för oss.Vi kan inte återfå vår jämvikt och balans
förrän vi kan acceptera personen, platsen,
saken eller situationen exakt som den är.Ingenting, absolut ingenting händer
i universum av misstag.Om vi inte kan acceptera livet på
livets villkor kan vi inte heller bli lyckliga.Vi behöver inte koncentrera oss på
vad som behöver förändras i världen.Det som behöver förändras är
vi själva och våra attityder.Accepterandet är den stora lösningen
på alla våra problem.
Fri översättning Big Book
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om acceptans, livet, mindfulness
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Camilla
25 november, 2008 kl 25 november 2008 (23:29)
Tack för din kommentar! Det känns fint att kunna inspirera. Jag känner med dig… att mista ett barn är så tungt och obeskrivligt! Förlorade min lilla dotter för snart 5 år sen, hon blev 3 veckor gammal. Sorgen och saknade är något som man får bära med sig hela livet. Det försvinner inte men man lär sig att leva med den.
Stor kram
Camilla
Camillas senaste blogginlägg..Välkommen in….
Kommentar från Ludmilla
26 november, 2008 kl 26 november 2008 (13:53)
Nina: Vad fint du skriver… Tack! Varm kram tillbaka!
Camilla: Jag hoppas att jag också lär mig så småningom! Kram!
Pingback från Ludmillas Blogg » Här och nu
28 december, 2008 kl 28 december 2008 (13:18)
[…] Acceptans har jag skrivit om förut. Det betyder inte att tycka att det är […]
Pingback från Ludmillas Blogg » Svårt att förstå
27 januari, 2009 kl 27 januari 2009 (14:25)
[…] har jag otroligt svårt att acceptera att Linnéa är död. Och så har jag svårt att acceptera att jag inte vill acceptera… Jag […]
Pingback från Ludmillas Blogg » Att ta sig genom sorgen
31 mars, 2009 kl 31 mars 2009 (11:34)
[…] Acceptans och medveten närvaro har varit de viktiga verktygen som jag har lärt mig att använda. Jag har skrivit om det förut och det är verkligen otroligt värdefullt att sätta sig in i vad dessa begrepp innebär. […]
Pingback från Ludmillas Blogg » Föreläsningen och en begravning
5 mars, 2012 kl 5 mars 2012 (19:00)
[…] okunnigheten hos omgivningen. Fakta och myter om självmord. Om hur min sorg har sett ut och vilka verktyg jag har använt mig av. Om sorg och omgivningens reaktioner. Och om konkreta tips om hur man vill […]
Kommentar från Nina
25 november, 2008 kl 25 november 2008 (16:57)
Hej!
Vill bara ge dig lite uppmuntran i vintermörkret. Har läst din blogg ett bra tag, och är väldigt imponerad av dig som person. Du skriver väldig fint om både glädje och sorg, man känner med dig hela tiden.
Du verkar vara en underbart gedigen, omtänksam o varm mamma. Dina barn är säkert överlyckliga att ha just dig som mamma! Själv försöker jag verkligen att göra mitt bästa med mina tvillingar, nu 10 år gamla!
Här kommer en varm karm från mitt hjärta till ditt!