Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Kategori: acceptans

Svaghet

16 november, 2008 (22:01) | acceptans, livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag känner en enorm svaghet i hela min kropp. Jag är liksom slut. Händelsen häromdagen har gjort att all den lilla energi jag hade är som bortblåst. Dränerad. Det är som om jag skulle ligga i en hög feber. Musklerna är matta och ömma. Orkar knappt höja armen. Känner mig likgiltig och uppgiven. Maktlös inför […]

Jag drömde…

11 november, 2008 (0:23) | acceptans, barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag har hela tiden sedan Linnéa dog kunnat sova på nätterna. Det är ju märkligt i sig. Jag har inte heller haft några mardrömmar. Jag vet annars att det är vanligt att man har det. Jag vet också att det är vanligt att man möter sin döda anhörig i en dröm och kan prata om […]

Får man känna sig glad?

23 oktober, 2008 (20:43) | acceptans, barn, död, Linnéa, Mindfulness, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Om man har förlorat ett barn ska man väl inte kunna känna sig glad? Ändå har jag faktiskt gjort det de senaste två dagarna. Inte hela dagarna, men ändå ett betydligt högre sinnestillstånd än på mycket länge. Jag kan vakna på morgonen och känna lust. Lust att göra saker. Jag har mycket mer kraft över […]

En historia om prioritering

21 oktober, 2008 (20:29) | acceptans, allmänt, livet, Mindfulness, tröst&hopp | av: Ludmilla

En filosofiprofessor stod framför sin klass. När lektionen började, tog han upp en stor tom glasburk och började fylla den med stenar med ca 5 cm i diameter. Därefter frågade han klassen om burken var full? Klassen höll med om att burken var full. Professorn plockade då upp en låda med grus och hällde dessa […]

Min fina Linnéa

19 oktober, 2008 (10:08) | acceptans, barn, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Vila i frid Linnéa Det är svårt att inte gråta när man ser hur hennes vänner har satt ihop bilder på henne. Ja, vad säger man. Man vill bara skrika rakt ut!!! Läs även andra bloggares intressanta åsikter om linnéa, självmord, vacker, suicid

Grön mossa och vass, tung sten

15 oktober, 2008 (16:11) | acceptans, allmänt, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Något annat som var så bra som min kloka psykolog sa till mig var detta med sorgebearbetning. Sorgen är som en tung, vass sten som knager i bröstet. Den är från början nästan omöjlig att bära för att det är så smärtsamt. Den kommer alltid att finnas kvar där inne. Men, med tiden börjar det […]

Jag har fått läxa…

13 oktober, 2008 (21:08) | acceptans, barn, död, Linnéa, livet, Mindfulness, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Ännu en måndag. Det är dagen i veckan som det är flest aktiviteter. Jonas har engelskaglosförhör, gymnastik, gitarr och scouterna. Oscar har gitarr och simning. Så det är mycket som ska med till skolan och många skjutsningar fram och tillbaka. Emelie är tillbaka i sin studieort igen och är entuiastisk över sina studier. Det är […]

Får man vara besviken på någon som är död?

12 oktober, 2008 (10:19) | acceptans, depression, Linnéa, psykiatri, psykos, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag är förvirrad. Men jämfört med hur det var precis när hon tagit sitt liv är jag ju mycket mindre förvirrad. Saker och ting har blivit mer förståeligt. Men som jag skrivit tidigare undrar jag lite vem hon var egentligen. Uppenbarligen var hon inte alls den person jag trodde. Vem är det jag sörjer egentligen? […]

Helgonförklarad

10 oktober, 2008 (0:19) | acceptans, depression, död, Linnéa, psykos, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Jag läser bloggar som mammor till barn som dött skriver och jag har kontakt med många andra som förlorat sina barn. De allra flesta skriver endast gott om dem, som om barnet vore fullständigt felfritt. Det är inte fel. Tvärtom så är det fullständigt naturligt eftersom det är så vi fungerar vi föräldrar. Vi minns […]

Släktträff

6 oktober, 2008 (8:01) | acceptans, allmänt, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

För ett och ett halvt år sedan blev vår familj inbjuden till en släktträff i Tyskland. Min pappa kom ursprungligen från Tyskland så det är den sidan av släkten som finns där nere. Linnéa såg fram emot träffen. Hon höll kontakt med ett par av sina sysslingar sedan förra träffen för 6 år sedan och såg […]