Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Kategori: acceptans

Oktober…

1 oktober, 2008 (12:05) | acceptans, allmänt, livet, Mindfulness, psykiatri, självmord, sjukvård, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Det är höst nu. Det är liksom odiskutabelt när det är oktober. Jag har svårt för hösten. Allt dör… vissnar… Sorligt! Mörker. Kyla. Människorna drar sig inom sitt skal och stänger dörrarna. Går i ide. Man vet att det tar lång tid innan det blir vår. Jag reflekterar över var jag är någonstans. Just nu […]

Idag är det 4 månader sedan min dotter tog sitt liv

30 september, 2008 (13:29) | acceptans, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

4 månader är ingen lång tid. Det fattar jag ju. Men det känns som en evighet. I morse var det första frosten… När hon dog var det väldigt varmt. Däremellan har det gått en hel sommar. 4 månader utan mitt barn. Hur är det möjligt? Hur kan jag överhuvudtaget fortsätta leva? Det är märkligt. Det […]

Our deepest fear

30 september, 2008 (10:59) | acceptans, allmänt, tröst&hopp | av: Ludmilla

Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? Your playing small does not serve […]

Förändrad

26 september, 2008 (8:51) | acceptans, Linnéa, livet, sorg&saknad | av: Ludmilla

När jag tänker på Linnéa nu, tänker jag mer på hennes som hon var innan hon blev sjuk än hur hon var de sista månaderna. Det har faktiskt gått längre tid efter hennes död nu än den tid hon var sjuk. När jag tänker på Linnéa nu så ser jag den glada, positiva och entusiastiska […]

Någon drog ut kontakten…

24 september, 2008 (12:47) | acceptans, sorg&saknad | av: Ludmilla

Men hallå… inte nu igen… Jag som var så bra på banan. Jag är så förbaskat trött på att vara så här… Gillar inte den här rollen. Opålitlig, ineffektiv och okoncentrerad. Det är inte ”jag”. Ok. Acceptera. Nu ska jag bara se om jag kan hitta kontakten igen så att jag kan sätta igång systemet […]

Att vara som vanligt…

19 september, 2008 (19:48) | acceptans, allmänt, babysim, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag utbildar babysiminstruktörer som kommer från hela Sverige till Uppsala där jag bor. Det har jag gjort sedan 1997. Jag utbildar i Linnéas namn, Linnéas Simskola. Just nu pågår en sådan utbildning. Den är tre dagar. Det är den första sedan Linnéa dog. Jag har alltid en personlig presentation av mig och min familj och […]

Idag har jag ”inte”…

15 september, 2008 (19:43) | acceptans, död, Linnéa, livet, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag har Johan inte väckt Linnéa kl 6.30. Han har inte heller dukat frukost till 5 utan till 4. Jag har inte krockat med Linnéa i tvättstugan när vi letar efter rena kläder. Jag har inte småpratat med henne vid frukostbordet, och hon är inte heller så där surmulen som hon brukar vara på morgonen. […]

Självmord är fult!

10 september, 2008 (13:25) | acceptans, Linnéa, Mindfulness, psykiatri, självmord, sjukvård, sorg&saknad | av: Ludmilla

Den senaste veckan har jag varit helt under isen. Igen. Hopplöshet. Maktlöshet. Kraftlöshet. Meningslöshet. Aldrighet. Jag upplever att det är mycket värre nu efter 3 månader än vad det var i början. Långsamt, långsamt börjar jag förstå… att Linnéa inte tänker komma tillbaka. Hur ska jag kunna leva utan Linnéa? Hur ska jag kunna leva […]

Aldrigheten…

9 september, 2008 (0:01) | acceptans, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag har varit helt under isen de senaste dagarna. Förlamad av smärta och sorg. Jag tycker inte alls om mig själv när det blir så där. Saknaden efter Linnéa är så stark och tanken på att jag ALDRIG kommer att få krama henne, smeka hennes kind, ta i hennes hår, prata med henne, vara nära […]

Hur andra reagerar på att mitt barn tagit sitt liv…

27 augusti, 2008 (19:12) | acceptans, död, Mindfulness, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Detta är ett intressant ämne… För två år sedan dog ett barn i vår bekantskapskrets. Egentligen inte någon familj vi kände men vi har barn i samma åldrar och på samma skola/samma klass. Man känner till men inte känner… om du förstår hur jag menar. När vi fick beskedet om att han hade dött i […]