Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
4 månader är ingen lång tid. Det fattar jag ju. Men det känns som en evighet. I morse var det första frosten… När hon dog var det väldigt varmt. Däremellan har det gått en hel sommar. 4 månader utan mitt barn. Hur är det möjligt? Hur kan jag överhuvudtaget fortsätta leva? Det är märkligt. Det […]
Jag läser en bok ”Den onödigaste döden” av Stefan L Holm. Den handlar om hans dotter Amanda, om hur hon lyckades ta sitt liv trots inläggning på psykiatrisk klinik och hur dåligt den svenska psykvården fungerar. Jag känner igen väldigt mycket i det han skriver. Han skriver otroligt känslofyllt och kärleksfullt om sin dotter. Jag […]
Det känns ändå som att smärtan är något mindre skarp just nu. Lite mindre brännande, skärande, intensiv. En skön paus i själen. Just nu. Jag tror att en del av anledningen till att det känns lite lättare är att jag förstår lite mer. Frågan Varför börjar få svar. Pusslet är mer helt. Varför tar en […]
Jag utbildar babysiminstruktörer som kommer från hela Sverige till Uppsala där jag bor. Det har jag gjort sedan 1997. Jag utbildar i Linnéas namn, Linnéas Simskola. Just nu pågår en sådan utbildning. Den är tre dagar. Det är den första sedan Linnéa dog. Jag har alltid en personlig presentation av mig och min familj och […]
Idag har Johan inte väckt Linnéa kl 6.30. Han har inte heller dukat frukost till 5 utan till 4. Jag har inte krockat med Linnéa i tvättstugan när vi letar efter rena kläder. Jag har inte småpratat med henne vid frukostbordet, och hon är inte heller så där surmulen som hon brukar vara på morgonen. […]
Ännu en måndag… och jag stannar upp… Jag förstår att jag aldrig kommer att bli densamma igen. Kanske blir jag någon mycket bättre. Kanske blir jag bara en spillra av mitt forna jag? Hur ska jag veta? Jag känner hur jag har blivit en puppa. Inuti håller hela jag på att lösas upp av starka […]
103 dagar har jag varit utan min dotter. 103 dagar har jag vaknat upp med skräcken, tomheten, smärtan. 103 dagar har jag klätt på mig (nja… en dag gick jag faktiskt inte upp ur sängen), 103 dagar har jag ätit frukost, lunch, middag (någon dag har jag nog hoppat över något…), 103 dagar har jag […]
Jag har varit helt under isen de senaste dagarna. Förlamad av smärta och sorg. Jag tycker inte alls om mig själv när det blir så där. Saknaden efter Linnéa är så stark och tanken på att jag ALDRIG kommer att få krama henne, smeka hennes kind, ta i hennes hår, prata med henne, vara nära […]
Det är en brant klippvägg med vassa, hårda klippskärvor. Jag är barfota. Jag vet inte heller hur man gör när man klättrar så här. Jag famlar… får tag med händerna om något… letar efter något att sätta foten på…. famlar…. Hittar något. Provar om det går att tynga foten. Skär mig. Känner blodet från ytterligare […]
Idag är det tre långa månader sedan som Linnéa hoppade framför tåget. Igår kväll när jag skulle somna var det ju fredag kväll och tänkte igenom återigen hur det var den där fredagen när hon dog. Undrar hur många gånger man ska vända och vrida på allt. Alla händelser, rörelser, ord… Ifrågasätter. Undrar. Våndas. De […]
