Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är det intressant att se hur vänner och bekanta reagerar på det faktum att min dotter har tagit sitt liv. Det finns vänner som jag inte träffat på 20 år som kommit med mat till mig. Det finns vänner som har skickat SMS nästan varje dag för att […]
Detta är ett intressant ämne… För två år sedan dog ett barn i vår bekantskapskrets. Egentligen inte någon familj vi kände men vi har barn i samma åldrar och på samma skola/samma klass. Man känner till men inte känner… om du förstår hur jag menar. När vi fick beskedet om att han hade dött i […]
Smärta. Nej, inte morgon igen… Låt mig fortsätta sova i evighet. På natten är vi tillsammans. På natten finns inget hemskt. På natten är det bara lugn och skönt. På morgonen kommer det direkt. Smärtan som sätter sig i magen. Jag vill inte gå upp. Jag vill inte vakna. Tvingar mig upp. Måste upp. Påminner […]
Tydligen räcker det inte med att man har förlorat ett älskat barn. Man ska dessutom orka med anklagelser och annat. Idag har jag i alla fall hjälpt min äldsta dotter att flytta. Det var en härlig upplevelse och underbart att känna hennes glädje inför det nya. Nytt måste till. Vi måste sträva framåt. Det finns […]
Bara du och jag vet. Bara du och jag vet vad vi hade. Bara du och jag vet vad dina innersta tankar var. Bara du och jag vet vad du tyckte egentligen. Bara du och jag vet vad du ville egentligen. Bara du och jag vet vad du har varit med om. Dina dagböcker talar […]
Vi skrev ofta små lappar till varandra. Denna fick jag och Johan för ca 2 år sedan: ”Jag tycker oändligt mycket om er även fast jag har svårt att visa det. Den tiden kommer nog den med tids nog… : ) //Er dotter” Läs även andra bloggares åsikter om Linnéa, sorg, saknad
Jag är otroligt förvånad, imponerad, smickrad, glad, generad… över allt stöd som jag får av er som läser det jag skriver. Tänk att det är så otroligt många som läser det jag skriver. För mig hjälper det att dela. Och om det jag skriver dessutom hjälper någon annan, så är det ju otroligt bra. Jag […]
Det skriker och river inom mig. Smärtan vill inte lämna mig. Pojkarna är så stolta över att de har konstruerat elmotorer. Min värme och kärlek för dem och deras elmotorer och framför allt deras entuiasm för deras elmotorer har inga gränser… (vem hade trott att jag skulle engagera mig i elmotorer?) Deras krispsykolog säger att […]
Det är svårt att hitta ljuset. Så många tankar. Så mycket som gör så fruktansvärt ont. Ångesten ligger som en klump i magen, som fräter och fräter. Tungt. Läs även andra bloggares åsikter om ångest, sorg, saknad
Är det inte svårt nog ändå? Som säkert många har märkt så har det den senaste tiden funnits ytterligare bloggar som dessutom utger sig vara ”sanningen” om Linnéas död. Jag kommer inte att kommentera de inläggen och inte heller skriva något mer än det som jag tycker är lämpligt på denna blogg. Jag försöker bara […]
