Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Tagg: sorg&saknad

Fjärilar…

7 augusti, 2008 (10:04) | död, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Vi besökte kusinerna på vägen hem. Lilla blyga kusinen som aldrig gjort något annat än att titta på mig under lugg kom fram till mig direkt och gav mig något. Det var en fjäril utklippt i papper. Jag känner hur hjärtat stannar en sekund. Hur kommer det sig att denna lilla tjej lämnar en fjäril […]

Obduktionsprotokoll och annan post…

7 augusti, 2008 (0:01) | livet, sorg&saknad | av: Ludmilla

Vi är hemma igen efter ”semestern”. Den första semestern utan Linnéa. Den första semestern där jag packade för 4… Att vara hemma igen innebär återigen ny smärta. Komma hem till vårt hem. Hennes rum. Hennes saker. Hennes kläder. Hennes lukt. Obduktionsprotokollet hade kommit med posten. Beskrivningen av min dotters kropp gjorde att jag föll handlöst […]

Mitt barn har tagit sitt liv…

2 augusti, 2008 (20:41) | psykiatri, psykos, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Hon var en underbar liten varelse som hade ”allt”… Jag älskade henne över allt annat. Varför ville hon dö? Varför var hon inte lycklig med oss som älskade henne så mycket? Jo – hon var sjuk. Hon hade kanske en psykos. Om man har en psykos så är det ibland alldeles för hotfullt att leva […]

En tung dag… Om risifrutti…

1 augusti, 2008 (11:11) | acceptans, Linnéa, Mindfulness | av: Ludmilla

Gårdagen var en tung dag. Trots det underbara vädret och härlig miljö. Tankarna kommer hela tiden tillbaka till Linnéa. Saknaden. Tomheten. Jag kämpar för att hålla mig till nuet. Att glädjas för det jag har, istället för det jag inte har. Vi var på en utflykt. En flicka, ca 16 år gammal, var med på […]

Sista bilden på Linnéa…

30 juli, 2008 (17:57) | Linnéa, psykiatri, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Detta är den sista bilden på min älskade, fina dotter Linnéa. En vecka innan hon skulle fylla 15 år. För 2 månader sedan idag. På halsen syns ärret efter det senaste självmordsförsöket 2 veckor tidigare. Hennes ögon ser inte levande ut. Leendet är påklistrat. Hon visste redan att hon skulle dö samma dag. Hon hade […]

Om ett barn dör är det 80% risk för skilsmässa

28 juli, 2008 (21:45) | sorg&saknad | av: Ludmilla

Det är ju inte så konstigt att tänka sig… Tänk dig själv: Om omständigheterna skulle vara sådana att man kan anklaga den andre för att på något sätt ha påverkat utgången…? Hur kan man då fortsätta tillsammans…? Skuld är sorgebearbetningens största fiende… Jag tror att det är mycket viktigt att ha en öppen dialog med […]

Var är du…?

26 juli, 2008 (21:03) | Mindfulness | av: Ludmilla

Jag saknar dig Linnéa. Du fattas mig. Livet är så skönt och ljuvligt. Men det är tomt. Tomt utan dig. Smärtar oerhört. Det är oförståeligt att du valde att inte vilja ha detta. Jag förstår inte… Jag går igenom varje dag, varje timme, varje minut och värderar, funderar… Vad var det som hände? När hände […]

En bra dag…

22 juli, 2008 (22:35) | livet, sorg&saknad | av: Ludmilla

Solen har lyst på mig idag. Jag har kunnat ligga i solen och läsa en bok. När livet stannar av Malin Sävstam. Kan rekommenderas. Hon förlorade man och 2 av 3 barn i tsunamin. Väldigt bra bok! Pojkarna och jag har gjort snörlekar (taband). Pojkarna sover i tält i natt för första gången. Spännande! Emelie […]

Jag tänder ett ljus…

21 juli, 2008 (22:49) | död, sorg&saknad | av: Ludmilla

… för Sam som drunknade för 2 år sedan idag. Mina tankar finns hos Evabritt, Rich, Johanna, Matilda, Hedda och Theo. … för Isak som tog sitt liv igår i Indien. och för Linnea. Läs även andra bloggares åsikter om sorg, död, saknad

Jag orkar inte…

21 juli, 2008 (14:10) | livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

… men jag måste. Jag ligger i soffan. Orkar inte röra mig. Totalt kraftlös. Ser barnen leka på golvet framför mig. Känner inte att jag deltar i verkligheten. Orkar inte. Ramlar nedåt… Någon måste dra mig upp… Läs även andra bloggares åsikter om sorg, saknad, kraftlöshet