Ludmillas Blogg

Solen har lyst på mig idag.

Jag har kunnat ligga i solen och läsa en bok. När livet stannar av Malin Sävstam. Kan rekommenderas. Hon förlorade man och 2 av 3 barn i tsunamin. Väldigt bra bok!

Pojkarna och jag har gjort snörlekar (taband).

Pojkarna sover i tält i natt för första gången. Spännande!

Emelie har kommit in på en utbildning och ska börja ett nytt liv på en annan ort. Det känns skönt att hon kommer att kunna gå vidare. Bra gjort!

Idag var nog den bästa dagen sedan Linnéa dog.

Det är viktigt att komma ihåg att det finns sådana här dagar även när det känns mörkt.

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, saknad, hopp

Efter att ha haft huset fullt av folk de senaste dagarna kryper vardagen på igen. På gott och ont. Måste ju vidare. JA! Jag MÅSTE gå vidare. Det finns ju inget val, eller hur?

Det är otroligt vad denna blogg har gjort för mig. Allt stöd man får. Alla kontakter som knutits. Att bara det faktum att jag delar mina tankar öppet skulle hjälpa så många andra. Det är helt otroligt. Och så länge det jag gör får en mening så ger det styrka. Steg för steg.

Min syster förlorade en kompis i förrgår. Han tog livet av sig. Ytterligare en ung underbar person som ger upp sitt liv. Vad är det som händer i världen? Varför? Igen, varför?

Jag är nu på jakt efter lokföraren igen. Hoppas att få napp denna gång.

Fler och fler pusselbitar faller på plats. Jag inser att var och en av oss som stog Linnéa nära överskattar sin egen betydelse för henne. Hon hade den förmågan – att få oss alla att känna oss speciella för henne.

Läs även andra bloggares åsikter om lokförare, sorg, saknad, tåg

… för Sam som drunknade för 2 år sedan idag. Mina tankar finns hos Evabritt, Rich, Johanna, Matilda, Hedda och Theo.

… för Isak som tog sitt liv igår i Indien.

och för Linnea.

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, död, saknad

… men jag måste.

Jag ligger i soffan. Orkar inte röra mig. Totalt kraftlös. Ser barnen leka på golvet framför mig. Känner inte att jag deltar i verkligheten.

Orkar inte. Ramlar nedåt…

Någon måste dra mig upp…

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, saknad, kraftlöshet

… och det är bra.

Jag har fyllt 40 år och hade den planerade festen ändå. Vad kan vara bättre än att i denna situation ha alla de närmaste samlade?

Det var sol. Det var värme. En härlig känsla att ha så många vänner samlade!

Tack!

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedag, sorg, hopp

Självmord i Sverige år 2005 från Epidemiologiskt Centrum , Socialstyrelsen (2007).

Källa: NASP, Karolinska Institutet

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, statistik, NASP

Solen lyser.

Jag funderade om om jag skulle dra täcket över huvudet idag också eller om jag skulle kunna gå upp. Johan drog mig till en plats på sängen där solen lyste på mig. Han vet att jag tycker mycket om sol. Sedan drog han mig bokstavligen upp ur sängen.

Det är bra. Jag behöver folk som drar mig upp när jag inte orkar själv. Men folk tror ju ATT jag orkar själv… för att jag är så STARK.

Johan gjorde frukost som vi åt ute i solen.

Jag är uppe ur det mörka hålet. Det är bra. Varför trillade jag ned? Vad hände?

Jag fyllde år. Blev fint uppvaktad av mina fina pojkar. Fick besök av min mamma och min faster från Tyskland på eftermiddagen.

Det var bra.

Men… Linnéa kom inte. Hon ringde inte ens. Inte ens ett litet SMS. Det är inte likt henne.

En annan sak som rör sig i mitt huvud är urnsättningen.

Vi har ett problem. Linnéa hade två familjer med syskon i båda familjerna. Hon bodde hos mig i vår stad men besökte sin pappa varannan helg i hans stad. Självklart vill båda att hon finnas hos oss. Detta skär och river i mig. Ser inte någon ljusning. Vill inte att det ska bli en konflikt. Vi har ett år på oss att bestämma, men innan jag har en plats att gå till och hon finns där med en vacker sten på, står jag stilla i min sorg.

Jag tror att det var det som fick mig att rasa då.

Nu ska jag ägna tid åt mina pojkar. Måste vidare. Millimeter för millimeter…

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedag, sorg, saknad, hopp, framtid

Jag har så många gånger fått höra att jag är så ”stark”.

Vad betyder det?

Att jag inte sörjer? Att jag inte gråter så att det blir jobbigt för någon annan? Att jag intellektualiserar? Att jag blottar mig själv?

Nu då? När jag är helt under isen… Är jag svag då? Är jag inte värd lika mycket uppmärksamhet då?

Min dotter tog sitt liv för knappt 7 veckor sedan. Och jag förväntas vara stark?

Man ska inte vara svag…

Läs även andra bloggares åsikter om stark, sorg, saknad,

Detta var den andra favoritlåten Linnéa hade innan hon dog (Veronica Maggio):

Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
Mmm, nu ere måndag snart
O jag lever för ikväll, (Åååh)
Sena nätter, tomma glas,
Femhundra skjuter upp problemet för ett tag (för stunden)
Men jag tror att alla snart… har fått nog av mig

Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen e så sjuk
Vad har du gjort, för dig ere alltid helg
O helgen måste ta slut

De e fullt en lörda klockan 5,
Jag längtar alltid härifrån men aldrig hem
Skulle vilja ta det sen, vad ska det bli av mig, (Ååh)
Det finns dagar som idag, hopplösa mornar
Då jag vaknar som ett vrak
Å jag märker alla har – har fått nog av mig

Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen e så sjuk
Vad har du gjort, för dig ere alltid helg
O helgen måste ta slut

Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
De e månda snart
Men jag lever för ikväll

Föddes en lörda, mamma kalla mig för discotjej
Så på en lörda, ja då vet du var du hittar mig
Föddes en lörda, alla kallar mig för discotjej
Mamma frågar sig…

Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen e så sjuk
Vad har du gjort, för dig ere alltid helg
O helgen måste ta slut

Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen e så sjuk
Vad har du gjort Ve-ronica med dig själv
Helgen måste ta slut… (oh!)

Läs även andra bloggares åsikter om Veronica Maggio, måndagsbarn, sorg, saknad

Tänk att jag har kommit upp så här långt… Jag ser öppningen där uppe. Det känns aningens bättre. Kanske till och med ska gå ut lite…

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, saknad,