Ludmillas Blogg

Ett signalämne som kan mätas i ryggvätska skulle kunna visa vilka äldre personer som kommer att bli deprimerade, nästan tjugo år innan de utvecklar depressionen. Det visar en ny studie från Sahlgrenska akademin.

Den som är deprimerad kan bli orolig och nedstämd, få sömnproblem och få svårare att känna livsglädje. Depression är en vanlig sjukdom, och risken att drabbas ökar med åldern. Cirka 10 procent av den äldre befolkningen (65 år och äldre) lider av depression.

I den aktuella studien analyserades ryggvätskeprov tagna från 83 äldre kvinnor i början av 1990-talet. De kvinnor som då var deprimerade hade lägre nivåer av Interleukin 6, ett signalämne som ingår i immunförsvaret. En uppföljning visar nu att de kvinnor som inte var deprimerade när studien inleddes, men som då hade lägre nivåer av signalämnet i hjärnan, betydligt oftare har utvecklat en depression 17 år senare.

– Vi kan se att det är ett väldigt starkt samband mellan låga nivåer av signalämnet och depression många år senare, men det är viktigt att komma ihåg att detta är en observationsstudie. Det krävs fler studier innan fyndet eventuellt kan resultera i en klinisk markör, säger Silke Kern, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Interleukin 6 utsöndras av vita blodkroppar. Signalmolekylen har till uppgift att rekrytera försvarsceller till ett infekterat område eller en skada, och har även antiinflammatoriska egenskaper.

– Deprimerade patienter har ofta förhöjda nivåer av denna signalmolekyl i blodet, men nu när vi studerar halter i hjärnan hos deprimerade äldre ser vi lägre värden. Vi har inga svar om varför det är så, men vi tror att det hänger ihop med åldrandet eftersom äldre kan har andra sjukdomsmekanismer. Vi vet att immunförsvarets halter av signalmolkyl ändras vid åldrandet, säger Silke Kern.

Artikeln Lower CSF interleukin-6 predicts future depression in a population-based sample of older women followed for 17 years har publicerats i tidskriften Brain, Behavior, and Immunity.

Länk till artikeln: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23583855

Läs även andra bloggares åsikter om interleukin, IL-6, depression, självmord

Det har föreslagits att man i den nya omarbetade psykiatriska diagnoshandboken DSM-5 (the Diagnostic and Statistical manual of Mental disorder) för in Nonsuicidal self-injury disorder (NSSI), d v s självskadebeteende utan självmordsavsikt, som en egen psykiatrisk entitet med definierade kriteria. Beteendestörningen har i tidigare versioner av manualen endast funnits som ett av symtomen och kriterierna för borderline personlighetsstörning (BP), men det är väl känt att ungdomar kan lida av NSSI utan att därför uppfylla kriterierna på BP.

Två forskare från USA respektive Canada har studerat förekomsten av NSSI och BP hos 198 ungdomar mellan 12-18 år (medelålder 15,1 år) som vårdats vid ungdomspsykiatrisk klinik i nordöstra USA. Man fann att 98 ungdomar fyllde kriterierna för NSSI. Debutåldern för självskadande var 12,8 år. Data för resterande 100 ungdomar fördes samman till en klinisk kontrollgrupp. Resultaten visade att NSSI förekommer i hög utsträckning även i frånvaro av BP, men det fanns en klar överlappning mellan NSSI och BP. Den var dock inte större än den samsjuklighet man fann mellan BP och ångest- och depressionssjukdomar.

Samsjukligheten med andra psykiska sjukdomar var signifikant högre i NSSI-gruppen än i kontrollgruppen. Även efter att man kontrollerat för BP-diagnos eller BP-symtom var frekvensen självmordstankar, störd känslokontroll och ensamhetskänslor högre i NSSI-gruppen än i kontrollgruppen. Fördelarna med att NSSI betraktas som en fristående psykiatrisk diagnos är att tillståndet får klart definierade kriteria, vilket underlättar jämförelse mellan olika kliniska studier och ökar kunskapen om NSSI. Behovet av forskning på området är stort i synnerhet av longitudinella uppföljningsstudier där man följer förloppet av NSSI över tiden, samt av behandlingsstudier, skriver författarna.

Bakgrund
Nonsuicidal self-injury disorder (NSSI) d v s självskadebeteende, där individen inte har för avsikt att dö genom sin handling, är vanligt förkommande bland dagens ungdomar. Man beräknar att NSSI förekommer upp till omkring 15 % bland ungdomar i normalbefolkningen och hos mer än 40 % av de ungdomar som sökt psykiatrisk vård. De vanligaste sätten att skada sig själv är genom att skära eller rispa sig och att bränna sig. Här finns sannolikt ett högt mörkertal, eftersom ett stort antal ungdomar med NSSI inte söker vård för sina självtillfogade skador.

I enlighet med kriterierna i de nu använda diagnostiska manualerna DSM-IV-R (the Diagnostic and Statistical manual of Mental disorder – 4th revised edition) och ICD-10 (the International Classification of mental and behavioral Disorders, 10th edition) klassificeras NSSI inte som ett eget psykiatriskt syndrom.

Självskadebeteende genom att skära sig eller bränna sig eller på annat sätt åsamka sig själv hudskador ingår däremot som ett av kriterierna och symtomen vid borderline personlighetsstörning (BP). Det har föreslagits att NSSI borde inkluderas som en egen psykiatrisk entitet med underrubriken ”ett tillstånd som kräver ytterligare studier” i den nya manualen DSM-5.

Arbetsgruppen för DSM-5 Childhood Disorders and Mood Disorders påpekar att det finns fyra avgörande orsaker till att man anser att NSSI bör klassificeras som ett eget och fristående psykiskt sjukdomstillstånd:
1) NSSI förekommer även hos personer som inte har BP.
2) I manualen DSM-IV-R ingår ”återkommande självmordstankar, hot om självmord och självmordshandlingar eller självskadande beteende”, i kriterierna för BP. Formuleringen är olycklig eftersom den till synes kombinerar och/eller jämställer NSSI med självmordsbeteende. I epidemiologisk forskning är det vanligt att inte göra någon åtskillnad mellan NSSI och självmordsförsök, vilka sammanförs under beteckningen Deliberate Self Harm (DSH) och man avstår här ifrån att bedöma vilket avsikt man haft med självskadehandlingen. NSSI har visats vara en stark riskfaktor för självmordsförsök och fullbordat självmord, men i såväl kliniskt arbete som i forskning är det viktigt att göra en klar åtskillnad mellan NSSI och självmordsförsök, anser arbetsgruppen. I och med att det saknas en fristående klassificering av NSSI och att NSSI är ett av symtomen i BP, kan personer med NSSI felaktigt få diagnosen BP, vilket i sin tur påverkar hur man uppfattar patienten och valet och utfallet av behandlingen.
3) En separat NSSI-diagnos är avgörande för forskning rörande NSSI samt för utvecklandet av olika behandlingsformer för NSSI.
4) Införande av NSSI i DSM-5 innebär att man får en standardiserad definition på kliniskt signifikant NSSI, vilket underlättar jämförelser mellan olika kliniska studier och möjligheten att klarlägga samsjukligheten mellan NSSI och Axel I och Axel II-sjukdomar.

I den aktuella studien har forskarna Catherine Glenn & David Klonsky, från Harvard University, USA respektive University of British Columbia, Canada undersökt samsjukligheten mellan NSSI och BP, samt i vilken utsträckning som NSSI förekommer utan att patienten uppfyller kriterierna för en borderline personlighetsstörning (BP). Det är viktigt att känna till, skriver författarna, att när studien genomfördes fanns det mycket litet publicerat rörande NSSI som stödde antagandet att DSM-5-förslaget skulle vara en förbättring av DMS-IV versionen. Det var däremot väl känt genom praktisk erfarenhet att NSSI förekommer i mycket högre utsträckning än BP, vilket starkt talar för att NSSI förekommer utan BP (Glenn & Klonsky 2013, bifogad).

Forskarna studerade också samsjukligheten mellan NSSI och andra psykiatriska sjukdomar, samt sambanden mellan NSSI och tre beteendevariabler, vars frekvenser visats vara förhöjda vid NSSI och BP nämligen 1) självmordtankar och självmordsförsök under föregående månad, 2) störd känslokontroll och 3) ensamhetskänslor.

Materialet till den aktuella studien hämtade forskarna ifrån ungdomspsykiatriska sluten- och dagvårdsavdelningar vid sjukhus i nordöstra USA. Inklusionskriterier var ungdomar mellan 12-18 år som led av olika allvarliga psykopatologiska tillstånd inklusive emotionella dysfunktioner, beteendestörningar samt självmordstankar och självmordsbeteende. Totalt kom materialet att omfatta 198 tonåringar (medelålder 15,1 år, SD 1,4 år), och 74 % var flickor.

Resultat
Den kliniska diagnostiseringen av NSSI skedde med användning av det färdiga förslaget på kriterier för NSSI i DSM-5, men studien kom att genomföras två år innan förslaget publicerats. Man fann att 98 av ungdomarna uppfyllde kriterierna för NSSI. Data för de 100 ungdomar som inte uppfyllde kriterierna för NSSI sammanfördes till en klinisk jämförelsegrupp. Det fanns inga demografiska skillnader mellan grupperna, med undantag för att flickor var i majoritet i NSSI-gruppen. Medelålder för första gången av självskadebeteende var 12,8 år (SD 2,1 år). De vanligaste sätten att skada sig själv var genom att skära sig (89 %), att slå eller dunka någon kroppsdel (58 %) och att rispa sig allvarligt (48 %). De flesta av ungdomarna (98 %) använde sig av mer än en metod. Den vanligast förekommande avsikten med självskadandet var att försöka kontrollera en känslostämning dvs ” att lugna ner sig” (98 %). Andra vanliga förklaringar var att fysiskt markera att man mår förfärligt dåligt (89 %) och att man skadar sig för att straffa sig själv (89 %).

Forskarna fann att 48 % av ungdomarna led av NSSI utan att uppfylla kraven för BP, men det fanns en klar överlappning mellan NSSI och BPS: 52 % av ungdomarna med NSSI uppfyllde även kriterierna för BP. Å andra sidan fann man en ännu starkare överlappning mellan BP och andra psykiska sjukdomar. Exempelvis uppfyllde 84 % av ungdomarna med BP även kriterierna för ångestsjukdom, 83 % kriterierna för ADHD och 78 % kriterierna för depression.

Samsjukligheten med andra psykiska sjukdomar var hög i båda grupperna, men det var signifikant fler ungdomar i NSSI-gruppen som samtidigt med sitt självskadebeteende även led av ångestsjukdom, depression, bulimi eller BP än ungdomarna i kontrollgruppen (p<0,001 för samtliga sjukdomstillstånd). Förekomsten av alkohol- eller drogmissbruk och ADHD var emellertid lika stor i båda grupperna.

Frekvensen av självmordstankar och självmordsförsök, störd känslokontroll och ensamhetskänslor var högre i NSSI-gruppen jämfört med kontrollgruppen, även efter att man kontrollerat för BP-diagnos eller BP-symtom.

Slutsatser
Studieresultaten stöder förslaget att NSSI bör klassificeras som en egen fristående diagnos i den nya omarbetade diagnostiska manualen DSM-5. Samsjukligheten mellan NSSI och BP är måttlig, konstaterar författarna, och av samma storleksgrad som samsjukligheten mellan BP och ångest- och depressionssjukdomar. Sett ur klinisk synvinkel så ger sannolikt NSSI upphov till en sjukdomsbild som klart sämre än den man ser vid BP. Vinsten med att NSSI frigörs från BP ger forskarna möjlighet att studera och öka kunskaperna om självskadebeteendet i sig självt och därmed också möjligheterna att utveckla effektiva behandlingsformer.

Sammanställt av Rigmor Stain, NASP

Läs även andra bloggares åsikter om Icke-suicidalt självskadebeteende, självskadande, bordeline, personlighetsstörning, instabil emotionell personlighetsstörning, självmord, NSSI

Efterlevande kallas sådana som jag. Någon som förlorat någon i självmord.

Jag tycker att man borde använda det engelska begreppet Suicide Survivor, överlevare istället. Det visar mer vilken kamp det är. Det är en kamp att överleva efter ett självmord. Man är en överlevare som klarar det.

Jag är en överlevare.

En god fysisk kondition vid 18 års ålder kan kopplas till minskad risk för självmordsförsök senare i livet. Det visar en studie på över en miljon svenska män som gjorts av forskare vid Sahlgrenska akademin.

En ny, omfattande rapport från Socialstyrelsen om barns och ungas hälsa visar att tonåringar och unga vuxna i Sverige mår psykiskt sämre än jämngamla i andra västländer. En annan rapport som ingår i en ny socialförsäkringsutredning visar att antalet allvarliga självmordsförsök bland 19 till 23-åringar med aktivitetsersättning har ökat från 115 per år till 460 per år i Sverige under 1995-2010.
Samtidigt ökade antalet fullbordade självmord i åldersgruppen från 10 till 45. Även andelen som försökte att ta sitt liv bland unga utan aktivitetsersättning ökade.

För att bryta trenden intensifieras nu forskningen om vilka faktorer som kan förebygga psykisk ohälsa och risk för självmord.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet kan i en studie på 1 136 527 svenska män visa att det finns ett samband mellan träning hos yngre individer och minskad risk för självmordsbeteende senare i livet.
–En sämre fysisk kondition vid 18 års ålder, mätt som testresultatet på träningscykel från mönstringstillfället, kan kopplas till en 1,8 ggr ökad risk för självmordsförsök i vuxen ålder, säger Margda Waern, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Studien visar att riskökningen var synlig så länge som 42 år efter mönstringstillfället.
Det är tidigare visat att fysisk träning påverkar hjärnans funktioner mycket positivt, till exempel får man fler nervceller av fysisk träning.
–Tonåren utgör en kritisk period i hjärnans utveckling då bland annat den sociala och emotionella förmågan etableras. Därför var det viktigt att göra en större studie om konditionens betydelse för självmordsbeteende i denna åldersgrupp, säger Maria Åberg, forskare vid Sahlgrenska akademin som lett studien tillsammans med professor Margda Waern.

I studien, som omfattar samtliga svenska män födda mellan 1950 och 1987 som genomfört den tidigare obligatoriska mönstringen, har forskarna jämfört resultat från fysiska tester vid mönstringen med nationella sjukdoms- och dödsorsaksregister.
Genom att specialgranska de omkring 340 000 bröder som ingick i studien har forskarna kunnat studera hur ärftliga faktorer och uppväxtmiljö påverkar sambanden.
Forskargruppen har i en uppmärksammad studie som publicerades 2012 visat att en god kondition som tonåring också kan kopplas till minskad risk för svår depression senare i livet.

– Men även när vi exkluderar individer som drabbats av svår depression i samband med ett självmord eller självmordsförsök kvarstår kopplingen mellan dålig kondition och ökad risk för självmordsbeteende, säger Margda Waern. Man vet sedan tidigare att i högre åldrar är depression den vanligaste orsaken till självmordsförsök och fullbordat självmord, medan bilden hos yngre är mer komplex och involverar även andra faktorer.

– En teori kan vara att hjärnan blir mer motståndskraftig mot olika typer av stress om man är fysiskt aktiv, säger Maria Åberg.
Forskarnas menar att fysisk träning bör utvärderas i självmordsförebyggande projekt för ungdomar.

De nya rönen får stöd i tidigare tvärsnittsstudier där tonåringar intervjuats om sin kondition kopplat till risken för självmordstankar.
Artikeln Cardiovascular fitness in early adulthood and future suicidal behavior in men followed up to 42 years publiceras i Psychological Medicine.
Länk till artikel: http://bit.ly/19LOwqi

Läs även andra bloggares åsikter om suicidprevention, självmordsförebyggande, självmord, suicid, fysisk aktivitet, fysisk träning

Ett signalämne som kan mätas i ryggvätska skulle kunna visa vilka äldre personer som kommer att bli deprimerade, nästan tjugo år innan de utvecklar depressionen. Det visar en ny studie från Sahlgrenska akademin.

Den som är deprimerad kan bli orolig och nedstämd, få sömnproblem och få svårare att känna livsglädje. Depression är en vanlig sjukdom, och risken att drabbas ökar med åldern. Cirka 10 procent av den äldre befolkningen (65 år och äldre) lider av depression.

I den aktuella studien analyserades ryggvätskeprov tagna från 83 äldre kvinnor i början av 1990-talet. De kvinnor som då var deprimerade hade lägre nivåer av Interleukin 6, ett signalämne som ingår i immunförsvaret. En uppföljning visar nu att de kvinnor som inte var deprimerade när studien inleddes, men som då hade lägre nivåer av signalämnet i hjärnan, betydligt oftare har utvecklat en depression 17 år senare.

– Vi kan se att det är ett väldigt starkt samband mellan låga nivåer av signalämnet och depression många år senare, men det är viktigt att komma ihåg att detta är en observationsstudie. Det krävs fler studier innan fyndet eventuellt kan resultera i en klinisk markör, säger Silke Kern, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Interleukin 6 utsöndras av vita blodkroppar. Signalmolekylen har till uppgift att rekrytera försvarsceller till ett infekterat område eller en skada, och har även antiinflammatoriska egenskaper.

– Deprimerade patienter har ofta förhöjda nivåer av denna signalmolekyl i blodet, men nu när vi studerar halter i hjärnan hos deprimerade äldre ser vi lägre värden. Vi har inga svar om varför det är så, men vi tror att det hänger ihop med åldrandet eftersom äldre kan har andra sjukdomsmekanismer. Vi vet att immunförsvarets halter av signalmolkyl ändras vid åldrandet, säger Silke Kern.

Artikeln Lower CSF interleukin-6 predicts future depression in a population-based sample of older women followed for 17 years har publicerats i tidskriften Brain, Behavior, and Immunity.

Länk till artikeln: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23583855

Läs även andra bloggares åsikter om depression, CSF interleukin-6,

Idag var det skolavslutning och utdelning av Linnéastipendiet. I år var det Jonas som ju går i 8an som fick dela ut stipendiet till sina klasskompisar. Han själv var inte möjlig att nominera.

Det var väldigt känslomässigt för mig att Jonas ville göra detta. Det är inte självklart att en 15-årig kille kan stå upp för flera hundra människor och prata och än mindre om en sådan här sak. Jag är enormt stolt över hans framträdande.

”Jag heter Jonas och står här för att lämna över ett stipendium till två elever, en tjej och en kille, i årskurs åtta.

Vi grundade detta stipendium efter att min syster Linnéa Göller tog sitt liv i 30 maj 2008. Linnéa gick då i årskurs åtta här på Glunten.

Linnéa var en som många ansåg vara en god kamrat. Linnéa älskade att lära sig saker vilket gjorde att hon tyckte det var väldigt roligt i skolan. Linnéa var alltid glad och positiv och brydde sig om de hon hade runt omkring sig. Linnéa var den som stöttade dem som mådde dåligt.

Vi tyckte det var viktigt att inrätta stipendiet för att delas ut till elever som har visat prov på gott kamratskap. Eleverna i årskurs åtta har fått nominera de som de tycker representerar gott kamratskap. Beslutet har därefter tagits av skolledningen.

Det har varit mycket svårt att välja ut eleverna eftersom det finns många personer som är goda kamrater i Gluntens årskurs åtta.

Linneastipendiaterna 2013 är:

Julia Adriansson och Erik Leijon!

”Julia är en snäll och positiv tjej som respekterar och representerar verkligen gott kamratskap. Hon är en hjälpsam och trevlig person som alltid hälsar och behandlar alla lika. Julia är en glad tjej som man kan prata med allt om, allt från snygga killar till djupa kärleksproblem. Hon har alltid allt klart för sig och är en bra lyssnare. Julia sprider alltid en god stämning till alla som är nära henne.”

”Erik är en rolig person som inte liknar någon annan. Han är tolerant och har lätt för att bjuda på sig själv. Erik är omtänksam och hjälper till när det behövs. Han får en alltid att skratta på ett eller annat sätt och tar aldrig ett skämt för långt. Erik är bra på att förstå speciella saker med andra människor. Han är en snäll person som man alltid kan prata med och är en person man kan lita på. Erik är en generös person som alltid delar med sig och bidrar till en god stämning i hela gruppen.”

Båda får ett stipendium om 1000 kr vardera.

Läs även andra bloggares åsikter om Linnéastipendiater, Linnéastipendium, avslutning, Linnéa, självmord, sorg

Livet är nu

Tidningen Allt för föräldrars site www.alltforforaldrar.se har nu en utlottning av min bok. Vill du vara med i tävlingen så titta in här…

Jag är sedan tidigare med i deras expertpanel gällande psykisk ohälsa här…

Läs även andra bloggares åsikter om livet är nu, tävling, vinna en bok, ludmilla rosengren, allt för föräldrar

Inom psykiatrin finns en röd bibel som benämns DSM. Det är där alla kriterier för hur man ställer diagnoser finns med. Nu har det kommit en ny uppdatering. Nummer 5 (V). Den är kraftigt försenad och mycket omdebatterad. Själva omarbetningen av den fjärde versionen (från 1994) har varit relativt öppen på nätet och man har kunnat komma med sina synpunkter under arbetets gång.

Att ställa diagnos är något som inte får ses som en enda sanning. En diagnos är en samling symptom som gör att en grupp av människor liknar varandra och mår bra av likartad behandling. Men det är ingen exakt sanning. Många diagnoser överlappar dessutom varandra som t ex ADHD, Bipolaritet och ”Borderline”.

I DSM-5 slopas nu det multiaxiala systemet med fem axlar som tidigare funnits. Axel I, II och III står nu på samma nivå, medan axel IV ersätts av »kontext« och axel V av grad av funktionsnedsättning. Att behöva sätta diagnos på flera nivåer har varit tidskrävande och svårt.

»Mental retardation« kallas numera »intellectual disability«, och Aspergers syndrom ingår i autismspektrumstörningar.

»Disruptive mood dysregulation disorder« (DMDD) introduceras, eftersom det är en vanlig uppfattning att bipolaritet hos barn varit överdiagnostiserat i USA.

»Hoarding disorder« (patologiskt samlande) särskiljs från OCD (obsessive-compulsive disorder), som inte längre återfinns i ångestkapitlet.

Man har ägnat kraft åt att definiera begreppen »use«, »abuse«, »dependence« och »addiction«. Man vill inte moralisera – bruk anses bättre än missbruk. Man önskar också minska skillnaden mellan beroende och hemfallenhet. Det begrepp man nu betonar är faktiskt »dependence«, ingående i ett kapitel om »addictions and related disorders«. »Mixed features« är nu en specificerare, som kan användas för blandade depressiva och hypomana/maniska symtom inom alla affektiva diagnoser – bipolär I, II, UNS och egentlig depression. Man vill inskärpa ett dimensionellt tänkande kring blandade symtom.

»Sorgeundantaget« för egentlig depression är borttaget. Det ska alltså gå att ställa en depressionsdiagnos på en akut sörjande person om kriterierna uppfylls. Detta innebär att man lättare kommer att kunna sjukskrivas vid sorg.

DSM V innehåller inte jättemånga nyheter men ses av de flesta som en förenkling på många sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om diagnos, DSM-systemet, DSM-V, DSM-IV,

Stort tack!!!

Det är 35 gånger ökad risk för självmord bland personer med depression och 15 gånger förhöjd självmordsrisk vid ångest. Det är några av de resultat som svenska och amerikanska forskare tillsammans fått fram genom att studera ett brett panorama av psykiska, kroppsliga och sociala riskfaktorer för suicid.

Detta är den första studien som inkluderar data från både öppen- och slutenvården för såväl psykiatrin som övrig sjukvård, samt data över ett flertal sociala faktorer att studera risken för suicid i en hel befolkning. Underlaget ger forskarna en tydligare bild än tidigare av vilka faktorer i befolkningen som är särskilt viktiga att tänka på vid bedömning av risk för suicid.