Ludmillas Blogg

Denna dikt skrev Annika (se inlägget efter) när Anna vistades på Lenagårdens behandlingshem i Vattholma hösten 2002.

Till min dotter

Livet är en gåva
säger jag till Dig
Kan det inte räcka
med kärleken från mig

Du kämpar och du faller
reser Dig och går
Tänk om all min kärlek
kunde hela Dina sår

Livet har jag skänkt Dig
Din blick var ljus och klar
Var kom de mörka tankarna in
jag söker efter svar

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, suicid, ta livet av sig, sorg och saknad

I fredags åkte Johan, jag, Jonas och Oscar till Romme och åkte slalom. Sophie fick stanna hemma med mormor. Det kändes viktigt att göra något med bara pojkarna. Det är lätt att det blir lite väl mycket fokus på 1-åringen i huset!

Det var en fin dag som vi valde, mitt emellan snöoväderna. För mig var det förutom en trevlig familjeutflykt också en underbar känsla att min kropp ville och orkade! Jag känner att dagarna på Mälargården gjorde mycket nytta! Jag känner mig i stort sett återställd!

Och även det senaste HCG-provet var bra!

Hurrraaa!!

Läs även andra bloggares åsikter om cancerrehabilitering, frisk

När en förälder tar sitt liv finns det stor risk att barnet upplever att det inte är värt att leva för. Om min mamma eller pappa tar sitt liv måste det ju betyda att jag inte är tillräckligt bra. Ofta får barnet också skuldkänslor och tänker att denne skulle kunna ha förhindrat det, eller att det var något som det gjorde eller sa som orsakade självmordet.

Förälderns självmord påverkar barnet i all framtid.

Självmord och självmordsförsök hos föräldrarna är även betydelsefulla riskfaktorer för självmordsbeteende hos barnen.

Thomas Niederkrotenthaler från Wiens universitet och en svensk forskargrupp vid Karolinska Institutet har tillsammans studerat ålderns betydelse för hur upplevelsen av en förälders död eller sjuklighet påverkar risken för självmord eller självmordsförsök hos efterlevande barn.

Studien baserades på alla ensamstående personer som fötts mellan åren 1973 och 1983 i Sverige och för vilka det fanns information om båda de biologiska föräldrarna. Alla fall, som enligt svenska nationella patientregistret och dödsorsaksregistret klassificerats som självmordförsök och självmord inkluderades i studien, likaså fall av självskada där avsikten att dö varit osäker. Materialet omfattade 1407 personer som dött genom självmord och 17 159 personer som gjort självmordsförsök. (Niederkrotenthaler et al 2010, Epidemiol Community Health)

Resultaten visar att 72.4 % män/pojkar och 27.6 % flickor/kvinnor hade dött genom självmord och 35.0 % pojkar/män och 65 % flickor/kvinnor hade gjort självmordsförsök. Genomsnittsåldern för självmord var 22.3 år och genomsnittsåldern för det första registrerade självmordsförsöket var 21.1 år.

I samtliga åldersgrupper var händelsen att ha utsatts för en förälders självmordsförsök eller självmord förenat med 2.5 gångers ökad risk för självmord eller självmordsförsök som tonåring eller ung vuxen. Risken för fullbordat självmord var mest uttalad för de barn som utsatts för en förälders självmord före 3-årsåldern.

Sammanfattat av Rigmor Stain, NASP

Läs även andra bloggares åsikter om förälders självmord, självmord, suicid, förälder som tar livet av sig, ta livet av sig, självmord

Jag hade inte tömt mitt minneskort för kameran sedan Sophies 1-årsdag. Det betyder att det bland annat var jul- och nyårsbilder på det. Sophies första julafton (nja som medveten i alla fall).

Jag satte in kortet i min Mac, laddade ner bilderna men fick ett felmeddelande att det var något fel på några bilder så de inte kunde läggas över på datorn. Ok sa jag. När datorn sen undrade om bilderna som flyttats över skulle raderas på minneskortet svarade jag ja.

Tydligen så missuppfattade datorn mig för den tog bort även de bilder som datorn inte klarade av att ladda hem… 🙁

Kan minneskort gå sönder? Detta är ett nytt och snabbt minneskort (Sandisk extreme 32GB, 30 MB/s). Kan man återskapa informationen på det?

Läs även andra bloggares åsikter om minneskort, kamera, raderad data, återskapa data, sandisk

Nog känns det att man har en ettåring hemma minsann! Det är verkligen full fart hela tiden.

Sophie måste passas HELA tiden. Hon busar mest hela tiden och är MYCKET självständig. Samtidigt är hon så mjuk och go och kommer med jämna mellanrum under dagen med armarna utsträckta och säger ”kaaaaaaaaam” och så vill hon kramas, utan att hon är ledsen. Hon är glad och nöjd men vill ge mig en kram. Mmmm! Kram! Så trycker hon till och sedan går hon iväg igen och fortsätter med det hon höll på med. Mysunge! Man blir så lycklig ända in i hjärteroten!

Sophie är en vildbatting! Hon drar runt på stolar för att komma upp där hon vill. Sen klättrar hon helt sonika upp eller in dit hon vill.

Hon öppnar kylskåpet och drar ut det som hon vill ha – t ex “eeeee” dvs ägg. Det är jättespännande att klämma sönder dem. Det blir så spännande när det är geggigt på golvet. Sen stoppar hon in förslagsvis hudkrämen i kylskåpet. Baconpaketet hittade jag i soffan. Det är verkligen spännande 😉

Hon tar inte ett nej för ett nej heller. Säger man nej, tittar hon konstigt på en och fortsätter helt sonika. Tar man bort handen stoppar hon ned den andra handen kvickt som en ål (?). Och om man försöker lyfta bort henne blir hon hal som en likadan och glider ur greppet, slänger sig på golvet och slår huvudet mot golvet… Hmmm… Inte direkt något man vill utsätta henne för…

Ja, bortskämd blir hon nog. Om det nu kallas för bortskämd. Men, jag vill inte heller begränsa henne för mycket om det inte är absolut nödvändigt. Jag vill liksom inte påverka hennes personlighet mer än nödvändigt…

Jag har förändrats väldigt mycket som mamma under dessa snart 24 år och 5 barn senare… Med Emelie var jag mycket hårdare och satte mycket tydligare gränser mycket tidigare. Idag vet jag mer vad som är viktigt och vad som inte spelar någon roll. Jag är naturligtvis mycket mer avslappnad och njuter mycket mer hela tiden!

Jag kan bara sitta och njuta av att se hur den lilla busungen suger åt sig livet med hela sitt hjärta!

Här hade jag velat lägga in en bild från kylskåpet där någon lämnat efter sig en napp och en hudkräm… men minneskortet gick sönder och alla bilderna är borta! 🙁

Läs även andra bloggares åsikter om Sophie, busunge

FÖRLOSSNINGSFÖRBEREDELSE  
Profylax – Babyz Of Sweden på DN
Babyz profylax vill önska alla blivande föräldrar ett riktigt gott nytt år 2011 och samtidigt erbjuda en unik profylaxkurs med professionell och modern coaching av kompetenta barnmorskor för dig och din partner.
Med acceptans, praktiska övningar och med mindfulness eller målbilder får du styrkan att föda med trygghet, tillit och mod.
Varmt välkomna – för bästa förlossningsupplevelse.

DN-kortspris:
Gruppkurs 1 509 kr (ord pris 2 090 kr)
Privatkurs 2 490 kr (ord pris 3 290 kr) .
Dessutom får du som bokar en kurs 25 % på första inköp hos Baby Revolution.
Datum: 1 januari – 28 februari.
Plats: Du kan välja att gå kursen på tre olika platser i Stockholm.
Bokning: www.babyz.se  eller på tel 0704-44 56 04. Uppge DN-kortsnummer vid bokning.
Läs mer: www.babyz.se

Läs även andra bloggares åsikter om förlossning, babyz, profylax, förlossningsförberedelser

Emelie är nu i vecka 31. Hon är beräknad till den 8 mars.
Jag har blivit tillfrågad att vara med på förlossningen. Det är verkligen ett hedersuppdrag!

Hennes man har svårt för sjukhus och smärta och är inte säker på att han orkar att vara det stöd han vill. Därför kommer jag att vara där och kan lösa av honom och även stötta honom i den mån det behövs.

Jag har tidigare varit med en vän på samma sätt. Hennes man var också med, men orkade inte vara aktivt med hela tiden. Det fungerade utmärkt.
Dessutom har jag varit med på flera förlossningar under min läkarutbildning. Förutom mina egna fem förlossningar.

Jag hade egentligen också gärna haft en ”doula” med på förlossningen. En kvinna som fött barn tidigare och vet vad man går igenom. Men det har inte blivit så och de tre män som jag har fött barn med har varit ett bra stöd. Samtidigt har jag upplevt att barnmorskan varit för lite på salen. Förutom med Sophie då hon var med precis hela tiden… (Läs mer här)

Hur som helst så är detta något som känns fantastiskt att få vara med om. Jag har varit tydlig med att om de ändrar sig så är det också ok.

Läs även andra bloggares åsikter om förlossning, doula, föda barn, barnmorska, hjälp att föda barn

Journalist Alfred Skogberg efterlyser personer som kan berätta om hur de som anhöriga bemötts efter ett självmord.

Han vill ha en kort beskrivning om hur du bemötts av poliser, sjukvården, präster, lärare, kamrater eller andra efter att din närstående dött, och även hur bemötandet påverkat dig efter detta.

Maila direkt till: skogberg@hotmail.com

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, suicid, bemötande, sorg

Ett nytt år!

Härligt!
Nystart.

Framtid.
Möjligheter.

Jag behöver inte ändra på mitt liv.
Jag är nöjd.
Tacksam.

Tack alla ni som stöttat mig så fantastiskt under året som gått!
Det betyder mycket för mig!

Sophies bok

I höstas ”försvann” en del kontakter som Sophie hade träffat regelbundet under sommaren och dessförinnan. Mormor såg vi inte på fem veckor när hon var bortrest och Sarah och Joel som vi tillbringade hela sommaren med såg vi inte heller lika ofta.

Tanken föddes då på att göra en bok till Sophie så att vi kunde prata om de personerna som betyder mest för henne. Först tänkte jag klistra in foton i en självgjord bok men sedan upptäckte jag att jag kunde göra det på nätet.

Jag valde ut de personer som Sophie har en anknytning till och klistrade in deras foton i den lilla boken.

Sophie tycker väldigt mycket om den och vi ”läser” ofta om de olika personerna.

Alla syskonen finns med... även Linnéa.

Jag beställde denna bok på www.vistaprint.se men det finns nog möjlighet att göra på många ställen!

Läs även andra bloggares åsikter om fotobok, anhörigbok för barn