Ludmillas Blogg

Du har vunnit simmasken med en Nemo taggoggles!
Jag har kommenterat på din blogg och bett om din adress.

Läs även andra bloggares åsikter om utlottning, tävling, babysimshopen

På torsdag lottar jag ut en ny produkt från www.babysimshopen.se!
Den här gången får du välja på någon av simglasögonen eller simmaskerna samt välja en Taggogles att sätta på för att göra glasögonen personliga.

Jag är alldeles säker på att det kommer att bli en uppskattad julklapp!

Simmaskerna kan användas från ca 2 års ålder och kan göra under för små barn som inte har någon lust att simma under vattnet. Simglasögonen kan användas från 3 år. Det finns även masker och glasögonen för vuxna.

Det som är så bra med dessa glasögon är att de är så lätta att justera. Alla vet ju hur jobbigt det är med glasögonremmar som fastnar i håret… Dessa är lätta att sätta på och sedan justera.

Välj en kul Taggogles också!
Gå in på www.babysimshopen.se för att se vilka olika sorter det finns!

Kommentera till detta inlägg och säg vilken typ av glasögon och vilken taggogles du vill ha för att vara med i utlottningen.

Läs även andra bloggares åsikter om utlottning, tävling, simglasögon, taggogles

Slumptalsgeneratorn valde ut Tina Warnqvist som får Originalväskan från www.babysimshopen.se!
Vi skickar den så fort jag fått svar på mailet om vilken adress du har!

En ny utlottning kommer inom kort!

Läs även andra bloggares åsikter om utlottning, tävling, Babysimshopen.se

Älskade barn!

Detta var vad Johan och jag vaknade till idag! De är så underbara. De vet att jag blir så glad av ett Luciatåg så det har varit en tradition ända sedan Emelie var liten. Två år har pojkarna ordnat det helt själva och nu fick en liten Lucia också vara med. Det var faktiskt en av de första sakerna som Jonas sa när Linnéa hade dött att nu var det han som skulle ansvara för Luciafirandet… Sött!

Jag känner mig rik och lycklig när jag ser mina söta barn!

Läs även andra bloggares åsikter om Lucia, luciatåg, mina barn

På www.babysimshopen.se pågår en julkalender som innebär att det är ett bra erbjudande på en ny produkt varje dag.

Det finns armringar, badbyxor, soldräkter, simglasögon, speglar, hinkar, snorkelset, taggoggles (märken för att pryda simglasögonen med), badmössor, baddräkter m.m.

Taggogles är en ny produkt som man sätter på sina simglasögon. Finns i många olika sorter.

Taggogles. Samla så många som får plats!

Idag tänkte jag lotta ut en badleksaksväska. De är mycket hållbara och sprutar genom munnen. Levereras in en väska.

Vill du vara med i utlottningen skriver du bara en kommentar till detta inlägg. Du kan välja mellan väskan som heter Original och den som heter Sea. Det är 6 djur i varje väska. Vinnaren dras på måndag den 13 dec. Då lägger jag även ut en ny utlottning.

Originalväskan

Seaväskan

Läs även andra bloggares åsikter om utlottning, badleksaksväska, taggoggles, simglasögon, badbyxor, babysim, babysimshopen

Linnéa med lillasysterarmbandet

Det är ju så att vi hela tiden associerar händelser, personer och saker till varandra i ett enda nätverk av associationer.

Smärtsamma upplevelser associeras med minnen av händelsen eller personen vi saknar. Ibland behövs det så lite för att en hel arsenal av minnen och känslor ska svämma ut.

Ikväll hade Sophie hittat ett halsband igen som hon ville ha på sig. Jag fick då lust att ta fram Linnéas smyckeskrin som jag har i min garderob.
-Sophie, vill du titta på Linnéas halsband?
-Lillilli… säger Sophie och vill gå mot fotot på Linnéa.
-Nej, här…

Jag tar fram smyckeskrinet och låter Sophie ta i alla halsband, ringar och örhängen. Det är långt ifrån alla som Linnéa hade som jag har sparat. Jag har bara kvar de som jag själv hade minnen av eller som var av särskilt värde.

Sophie kastar sig på smyckeskrinet med stor energi. Alla smycken plockas ur skrinet och sedan i igen. Och så ur och så i igen. Så håller hon på i minst en kvart utan uppehåll.

Under tiden hon håller på tittar jag själv på de olika smyckena. Jag ser guldhjärtat hon fick när hon döptes. Ett annat hjärta som man kan öppna. Jag ser också delfinhalsbandet som liknar det jag själv bär som jag gav till Linnéa. Jag minns varje smycke med den historia som det bär med sig.

Jag frågar Sophie om hon vill ha delfinhalsbandet på sig och det vill hon. Hon ser väldigt stolt ut när hon har det på sig samtidigt som hon fortsätter sitt i och urplockande med samma entusiasm som tidigare.

Jag ser också det silverhalsbandet med en liten pärla som Linnéa hade på sig när hon dog. Jag tar pärlan mellan tumme och pekfinger och tittar på det. Om jag hade varit med i pärlan skulle jag ha varit med om allt det hemska som hände. Den här pärlan HAR varit med om allt det hemska som hände. Den här pärlan fanns på halsbandet som var runt halsen på Linnéa när hon dog. När tåget kom och krossade henne. Pärlan har sett allt det…

Känslorna forsar fram och dränker mig för några minuter. Sophie märker att det är något som händer och höjer blicken från sitt viktiga arbete med smyckena. Hon släpper dem och lutar sig mot mitt ansikte så att näsorna och pannorna tar i varandra och så tittar hon mig djupt in i ögonen, undrandes.

Lilla älskade varelse. Ja, du finns! DU finns! Och det är jag så oändligt tacksam och lycklig för!

Jag ser också armbandet. Armbandet som Linnéa ofta hade på sig och som syns på de flesta av bilderna från kryssningen. ”Little sister” står det på det. Emelie har ett som det står ”big sister” på. Nu kanske Sophie ska få Linnéas.

För nu är det hon som är lillasyster.

Läs även andra bloggares åsikter om Linnéa, sorg&saknad, minnen

Jag fick ett mail av Linda imorse där hon berättar det som hon även skrivit på sin blogg… Läs här. Hon blir sämre.

När hon kom hem från NY så påbörjade hon en ny behandling. Denna fick henne att må dåligt och pressade blodkropparna så att hon fick en infektion. Hon var inlagd i nästan två veckor.

Nu är hon hemma igen och väntar på att återhämta sig så att hon kan påbörja en reducerad dos av medicinen igen för att förhoppningsvis tåla den bättre. Då skulle det kunna gå att hålla sjukdomen i schack ett tag till. Utan medicinen kommer sjukdomen snabbt att avancera.

Linda har fått veta att hennes metastaser i levern bara ökar. Nästan hela levern är full av metastaser. Hon har dessutom ondare i skelettet på fler och nya ställen som även det tyder på en ökad spridning av sjukdomen.

Linda har en fantastisk inställning till sin situation. Självklart är hon livrädd tidvis men hon har även en inre styrka och kraft även i denna oerhört tragiska situation. Linda vet att hennes dagar är begränsade och det är så smärtsamt att veta att man ska lämna sina barn. Och ändå så lyckas hon göra det bästa av situationen. Hon lyckas även skriva om Buzzador och tävlingar på nätet… 🙂

Lindas man Lars har också börjat blogga. Han skriver om hur det från en anhörigs perspektiv är att leva med någon som har en cancersjukdom. Läs Lars blogg här…

Jag har fått flera frågor om jag inte kan starta en ny insamling eftersom Lars vill kunna vara med Linda. Jag kommer inte att starta en sådan insamling men självklart så kan man sätta in pengar på det kontot jag startade tidigare. Läs här…

Jag är väldigt glad över att vi tillsammans kunde möjliggöra resan för Linda och Lars i alla fall! Och nu behöver de vårt stöd ännu mer än tidigare. Gå gärna in på deras bloggar och skriv några stödjande ord!

Läs även andra bloggares åsikter om Linda, cancer, bröstcancer, inflammatorisk bröstcancer, spridning av bröstcancer

I Dagens Medicin läser jag idag att det kan löna sig att överklaga om man anmält till HSAN (Hälso- och sjukvårdsnämndens ansvarsnämnd) och fått avslag.

HSAN ska ju som bekant läggas ned och därför har flera av de anmälningsfall som skett senaste halvåret inte lett till någon påföljd eftersom ”det ändå ska läggas ned”. Det är ett 50-tal fall som man behandlade mellan september och november där nämnden kritiserade yrkesutövaren men det ändå inte blev någon påföljd.

Nu delar nämnden ut påföljder som vanligt igen fram till årsskiftet. Sen läggs nämnden ned.

Läs även andra bloggares åsikter om HSAN, sjukvårdens ansvarsnämnd, diciplinpåföljder, anmälan

Promenad i solen

Igår började jag min rehabilitering på Mälargården i Sigtuna. Det var med full av förväntan som jag åkte dit. Vad väntade mig? Jag hade ju ingen aning…

Vi är åtta kvinnor i ”onkologigruppen”. Alla med sin historia. Jag kände genast en stor gemenskap med dem. Det var lätt att börja prata och känna sig nära dem. Vi delar alla det svåra. Jag känner mig lyckligt lottad som har klarat mig så bra och kommit en bit på väg i det nya livet. Andra i gruppen är mitt uppe i det och många har nyss avslutat behandlingen.

Igår var det först ett antal möten med genomgångar och introduktion. På eftermiddagen var det ett 3 timmar långt gruppsamtal. Terapeuten som höll i det var mycket duktig.

En sak som hon sa har jag funderat lite på. Hon sa att ”lata flickor inte får cancer”. Det hon menar är att de som drabbas av cancer ofta inte har sett till att få tillräckligt med egen återhämtning av olika anledningar. En anledning kan vara stress och en annan sorg, som ju också är en slags stress.

Celler delar sig hela tiden i kroppen. Ibland blir det fel i delningsprocessen. Normalt reparerar kroppen detta självt. Men om man är i ständig stress som många livssituationer kan vara så har kroppen sämre självläkningsförmåga och då kan de små felen utvecklas till cancer.

Det är väldigt viktigt att vara rädd om sig själv. Att lyssna på kroppen. Att se till att återhämta sig emellanåt även om man tycker att jobbet är jättekul så att man jobbar jämt. Att tänka på sig själv emellanåt och bara vara. Att boka in ledig tid i kalendern så att inte alla dagar är fullbokade jämt.
Lyssna på kroppen!

Rehabiliteringsperioden är 12 dagar. Jag har dock valt att åka hem de flesta kvällarna eftersom det känns fel att vara ifrån familjen, och särskilt en ettåring. Det är en balansgång detta. För självklart skulle det vara skönt på ett sätt att bara åka iväg och tänka på sig själv under en längre period. Men samtidigt kan jag inte lämna Johan med barnen så länge och dessutom är alla barnen känsliga för att jag är borta med tanke på all tid jag varit borta på sjukhus tidigare.

Idag började dagen med morgongymnastik, sittandes! Jag trodde nog inte att det skulle vara så effektivt, men det var det! 🙂

Efter ett samtal med sjukgymnasten satte jag sedan igång med min yoga. Jag tänker att jag nu kommer att ha tid att göra yoga varje dag. Därefter tog jag ett pass i gymmet. Före lunch hann jag med en promenad ner till Mälaren i den ginstrande solen.

Efter lunchen hade vi bassängträning och sedan basal kroppskännedom och avslappning.

En heldag alltså. Full fart! Det är oerhört lyxigt att få möjligheten att fokusera på att komma igång både fysiskt och psykiskt i en härlig och välkomnande miljö!

Läs även andra bloggares åsikter om rehabilitering, cancerrehabilitering, onkologisk rehabilitering, Mälargården

Babyz har förlossningsförberedande kurser som fokuserar på mindfulnes och acceptans.

Jag gick med Johan en profylaxkurs hos Babyz när jag väntade Sophie. Carina som driver detta är barnmorska och mycket duktig på det hon gör.

Känner du någon som är gravid och som skulle vilja gå en profylaxkurs? I så fall kan detta vara en bra julklapp. Babyz finns i Danderyd.

Läs mer här…

Läs mer om Babyz verksamhet här…

Läs även andra bloggares åsikter om babyz, carina rylander, profylax, förlossning, graviditet, profylaxkurs