Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
När jag tänker på Linnéa nu, tänker jag mer på hennes som hon var innan hon blev sjuk än hur hon var de sista månaderna. Det har faktiskt gått längre tid efter hennes död nu än den tid hon var sjuk. När jag tänker på Linnéa nu så ser jag den glada, positiva och entusiastiska […]
Vissa saker vill man inte veta. Det räcker liksom som det är. Jag fokuserar om. Tänker på Linnéa som den positiva person hon var utåt. Jag läser i hennes dagbok från aug 2008, dvs Linnéa är 13 år: ”Problemet är inte problemet, problemet är din attityd till problemet! Allt handlar om hur du ser på […]
Idag har ytterligare fakta kommit fram. Jag har inte bett om att få veta mer. Men som Gunilla Karlsson skriver i sin dikt: ”Det fattas bitar i mitt pussel”. Precis så känns det när man försöker förstå varför. Linnéa var ju en oerhört omtänksam, mjuk, varm, hjälpsam, snäll, kärleksfull, inkännande person. Det är så vi känner […]
Idag har Johan inte väckt Linnéa kl 6.30. Han har inte heller dukat frukost till 5 utan till 4. Jag har inte krockat med Linnéa i tvättstugan när vi letar efter rena kläder. Jag har inte småpratat med henne vid frukostbordet, och hon är inte heller så där surmulen som hon brukar vara på morgonen. […]
103 dagar har jag varit utan min dotter. 103 dagar har jag vaknat upp med skräcken, tomheten, smärtan. 103 dagar har jag klätt på mig (nja… en dag gick jag faktiskt inte upp ur sängen), 103 dagar har jag ätit frukost, lunch, middag (någon dag har jag nog hoppat över något…), 103 dagar har jag […]
Den senaste veckan har jag varit helt under isen. Igen. Hopplöshet. Maktlöshet. Kraftlöshet. Meningslöshet. Aldrighet. Jag upplever att det är mycket värre nu efter 3 månader än vad det var i början. Långsamt, långsamt börjar jag förstå… att Linnéa inte tänker komma tillbaka. Hur ska jag kunna leva utan Linnéa? Hur ska jag kunna leva […]
Jag har varit helt under isen de senaste dagarna. Förlamad av smärta och sorg. Jag tycker inte alls om mig själv när det blir så där. Saknaden efter Linnéa är så stark och tanken på att jag ALDRIG kommer att få krama henne, smeka hennes kind, ta i hennes hår, prata med henne, vara nära […]
Det är en brant klippvägg med vassa, hårda klippskärvor. Jag är barfota. Jag vet inte heller hur man gör när man klättrar så här. Jag famlar… får tag med händerna om något… letar efter något att sätta foten på…. famlar…. Hittar något. Provar om det går att tynga foten. Skär mig. Känner blodet från ytterligare […]
Idag är det tre långa månader sedan som Linnéa hoppade framför tåget. Igår kväll när jag skulle somna var det ju fredag kväll och tänkte igenom återigen hur det var den där fredagen när hon dog. Undrar hur många gånger man ska vända och vrida på allt. Alla händelser, rörelser, ord… Ifrågasätter. Undrar. Våndas. De […]
Smärta. Nej, inte morgon igen… Låt mig fortsätta sova i evighet. På natten är vi tillsammans. På natten finns inget hemskt. På natten är det bara lugn och skönt. På morgonen kommer det direkt. Smärtan som sätter sig i magen. Jag vill inte gå upp. Jag vill inte vakna. Tvingar mig upp. Måste upp. Påminner […]
