Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Tagg: sorg&saknad

I kväll…

28 februari, 2009 (19:49) | blogg, död, musik, sorg&saknad, tävling | av: Ludmilla

… sjunger Helenes (Alter Egos) son Jimmy i melodifestivalen. Hon ville ju så gärna få vara med om detta, men hennes cancer motverkade tyvärr detta. Jag kommer att titta på programmet och jag är säker på att Helene är med sin son och skickar en massa styrka till honom. Jag förstår att det är med […]

Att sortera bort kläder

26 februari, 2009 (7:32) | barn, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Förra veckan var det sportlov. Vi var i Åre och åkte skidor. Precis som förra året. En väsentlig skillnad var dock att Linnéa inte var med i år. Morgonen vi skulle åka hade vi dessutom födelsedag. Min mans födelsedag. Linnéa brukar i högsta grad vara delaktig i förberedelserna. Göra tårta. Marsipanrosen. Paket. Ljus. För några […]

Jag drömde hon var död…

19 februari, 2009 (19:49) | barn, död, Linnéa, psykiatri, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

För cirka 9 månader sedan, när Linnéa hade varit på BUP några veckor, var jag så otroligt rädd för att hon skulle lyckas ta sitt liv. Det var ju därför hon var inlagd. För att hon ville dö. Hon skulle inte fylla 15 år. En natt drömde jag en fruktansvärd mardröm. Jag drömde att Linnéa […]

Intervju hos Tonårsmorsa

11 februari, 2009 (11:23) | barn, blogg, död, Linnéa, självmord, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Tonårsmorsa har intervjuat mig angående Linnéas död. Du kan läsa intervjun på hennes fina blogg här… Läs även andra bloggares åsikter om Tonårsmorsa, Linnéa, död, självmord, sorg, förlora ett barn

Har du förlorat någon närstående i självmord?

8 februari, 2009 (10:01) | död, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Då har du antagligen ett behov av att komma i kontakt med andra som varit med om samma sak. Självmord ger upphov till så mycket mer än sorg och saknad. Frågorna ”Varför?” och ”Kunde jag ha gjort något för att förhindra det?” är mycket svåra att lämna bakom sig. Det faktum att det fortfarande är […]

Svårt att förstå

27 januari, 2009 (14:25) | barn, död, döden, Linnéa, psykiatri, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Idag har jag otroligt svårt att acceptera att Linnéa är död. Och så har jag svårt att acceptera att jag inte vill acceptera… Jag vet ju att det är det som är nyckeln till att gå vidare. Acceptans. Hur kan hon vara död? Min dotter? Min livsglada, entusiastiska, glada, omtänksamma, vackra, fina Linnéa. Varför? Jag […]

Många besökare…

25 januari, 2009 (12:55) | allmänt, blogg, Linnéa, psykiatri, självmord | av: Ludmilla

I torsdags trodde jag att det var något fel på min mätare. Det var 3266 unika besökare inne på bloggen det dygnet. Som mest 111 personer samtidigt. Med över 16 000 sidvisningar. Det var Singelpappans artikel i Aftonbladet som då hade en länk till mig som gjorde detta. Normalt är det ca 600 unika besökare […]

Ni undrar… om skuld, sorg och skilsmässa

20 januari, 2009 (19:59) | barn, död, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad, tonåringar, tröst&hopp | av: Ludmilla

Jag har fått ett par frågor från er som jag tänkte svara på här: Hej Ludmilla! Vart befinner du dig i din sorg! Jag måste också fråga om du har skuldkänslor gentemot Linnea? Kram Louise. Ja, du Louise. Jag tror att jag befinner mig någonstans på väg ur bearbetning och in i nyorientering. Jag märker […]

Sorgens faser

19 januari, 2009 (22:03) | acceptans, sjukvård, sorg&saknad | av: Ludmilla

Min egen erfarenhet är att sorgens faser inte kommer i en logisk ordning bara. Men till viss del. Men ibland har man alla faser samtidigt. Ibland ramlar man tillbaka. Men i stora förenklade drag är det ändå en bra indelning tycker jag. Chockfasen. Minuter-dygn då patienten inte till fullo förstår vad som hänt. Infor-mationen till […]

Tungt besked

15 januari, 2009 (20:35) | acceptans, allmänt, livet, sjukvård | av: Ludmilla

Jag var hos en läkare idag. Jag hade hoppats att jag skulle bli glad. Istället fick jag ett besked som är mycket, mycket tungt. Definitivt. Svårt. Ytterligare något att förhålla sig till. Vad vill livet med mig egentligen? Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sorg, svårt, tungt, läkare, läkarbesök, besked, definitivt