Ludmillas Blogg

Forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap, avdelningarna för Arbets – och Miljömedicin och Socialmedicin vid Karolinska Institutet, har studerat samband mellan arbetslöshet och självmord samt betydelsen av tidigare sjukfrånvaro.

Studien omfattade personer mellan 25 – 58 års ålder boende i Stockholm under åren 1990-91, totalt 771 068 personer. Man fann ett starkt samband, för båda könen och för alla yrkeskategorier, mellan arbetslöshet och självmord och att höga nivåer av sjukfrånvaro förklarade sambandet mellan arbetslöshet och självmord.

En tidigare hög sjukfrånvaro förklarade mer än 50 % av sambandet mellan arbetslöshet och självmord hos män. Hos kvinnor var detta förhållande mindre uttalat. Socioekonomisk status hade inget inflytande över sambandet.

Resultaten antyder att den högre självmordsrisken hos arbetslösa i stor utsträckning kan vara en följd av att personer med dålig hälsa utestängs från arbetsmarknaden, skriver författarna.

Rigmor Stain, Nyhetsbrev från NASP

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, suicidrisk, arbetslöshet, dålig hälsa

Livsmedelsverkets nationella matvaneundersökning bland vuxna i Sverige visar att de med sämst matvanor är unga vuxna. Generellt sett äter vi för mycket socker och för mycket av fel sorts fett.

Resultaten från undersökningen oroar experter på Livsmedelsverket.

-För mycket socker, salt och mättat fett och för lite frukt och grönt, fisk och fullkorn är matvanor som vi vet ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och vissa cancerformer. Därför är resultaten oroväckande, säger Anna Karin Lindroos, chef för livsmedelsdataenheten.

I undersökningen deltog 1800 personer mellan 18-80 år från hela landet. Unga vuxna mellan 18-30 år äter betydligt sämre än äldre och allra sämst matvanor har unga kvinnor.

På vissa områden har våra matvanor förbättrats under de senaste tjugo åren. Vi äter mer frukt och grönt, fisk och fullkorn – men trots att konsumtionen av dessa varor ökat så äter vi inte tillräckligt bra.
—
Hur ser dina matvanor ut? Undviker du fett och eller snabba kolhydrater? Får du i dig fullkorn, vegetabiliska fetter, grönsaker och frukt varje dag?

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa, matvanor, vikt, LCHF

…har kommit in på Helena Lundbäcks konto. Men mer behövs!

Jag passar på att skriva ett inlägg nu när faktiskt bloggen är uppe…

Under tiden att min blogg legat nere så har Helena Lundbäck hunnit operera sig på UCC, dvs den privata kliniken som landstinget i Uppsala inte remitterar henne till trots att de inte själva har någon sådan verksamhet. Hon skriver på sin blogg att man tog bort 2,5 kg tumörmassa och att operationen gick bättre än väntat! Skönt!

Förutom Haile Matheme var det Ilvar Silins som opererade henne. Ilvar stötte jag på vid en av mina blodförgiftningar som mina hårda cellgiftsbehandlingar orsakade mig. Det var här i Uppsala på gyn. Han gjorde ett starkt intryck på mig för att han var så kunnig och förmedlade medmänsklighet och trygghet.

Insamlingen till Helena är idag uppe i 37 200 kr. Det är fantastiskt att så många givmilda människor engagerat sig i Helenas öde och satt in ett bidrag! (Jag känner igen känslan från när vi samlade in pengar till Linda som hade en sista önskan att få resa till NY innan hon dog. Det ordnade vi åt henne!)

Nu är det hela 500 000 kr som behöver samlas in. Det är fruktansvärt mycket pengar. Dessutom är det pengar som skattepengar egentligen skulle finansiera, men det är alltså inte så pga av att det inte finns något avtal mellan Akademiska sjukhuset och UCC. Men faktum är att det inte behövs avtal så det är ett pseudoskäl. Alla andra landsting i Sverige remitterar till UCC eftersom det är landets främsta specialister som arbetar där. Det är en speciell sorts operation för de som har cancer spridd till bukhinnan som de utför.

Vill du också stötta Helena så får du gärna sätta in ett bidrag, litet eller stort, på Nordea: 3039 22 11122.

(För de som undrar: Nej, vi känner inte Helena Lundbäck. Vi har aldrig träffat henne.)

Läs även andra bloggares åsikter om UCC, Helena Lundbäck, privatvård, cancer, sugerbakermetoden, insamling, Ilvar Silins

De senaste 2 veckorna har det varit mycket problem med min blogg. Till slut skulle man flytta min blogg till en annan server, vilket är gjort. Men trots detta låg ändå bloggen helt nere under helgen.

Normalt sett tycker jag att Surftown är mycket bra och har snabb och bra support. Men det är något som har hänt både med kvaliteten på produkten och snabbheten av supporten…

Man svarar mig:

Jag undersökt det och det var orsakat av att en eller flera kunder på servern orsakade instabilitet och detta ledde till att den gick ner. När servern sen kom upp igen så fick vissa filer och kataloger felaktiga rättigheter och därav så öppnades inte din sida som den skulle.

Vi har flera gånger påpekat att privathotellskonto många gånger orsakar denna typen av oönskade avbrott och att det tyvärr ofta drabbar flera kunder samtidigt.
Vi måste ju alltid prioritera våra företagskunder först eftersom de betalar ett mycket högre pris/månad.

Så av den anledningen låg kanske din sida nere längre tid än den gjort om du hade haft en företagslösning hos oss.
Men nu är allt åter som det ska och sidan fungerar som den ska.

Jag har uppgraderat mitt konto till ett dyrare och har ganska många (mellan 20 och 30) domäner hos Surftown. Många av dem på ett företagskonto. Men, jag verkar inte vara tillräckligt viktig kund ändå… Grrr…

Läs även andra bloggares åsikter om Surftown, domän, blogg,

Nu behövs verkligen alla kronor för att Helena ska få hjälp med operationskostnaderna. Operationen kostar 500 000 kr. Vill du också stötta Helena så får du gärna sätta in ett bidrag, litet eller stort, på Nordea: 3039 22 11122.

Jag blir alldeles rörd av att märka att så många saknat min blogg den senaste veckan när den legat nere.
Det har varit tvunget att ske en flytt till en ny server hos Surftown för att det är så hög belastning på bloggen så att den har blivit trög.

I överföringen har det varit vissa tekniska bitar som inte fungerat, men nu är allt som det ska igen!

Tack för att du följer min blogg!

Det värmer!

Nu har Helena Lundbäck bestämt sig för att opereras i Sverige istället för det som skulle kosta mer och innebära en längre konvalescens med operation i Frankrike.
Operationen kommer att ske redan nästa vecka och den ska bekostas själv eftersom Landstinget inte har tänkt att remittera henne till Uppsala Cancer Clinic där vårt lands främsta expert på sugerbakermetoden finns.

Nu behövs verkligen alla kronor för att Helena ska få hjälp med operationskostnaderna. Operationen kostar 500 000 kr. Vill du också stötta Helena så får du gärna sätta in ett bidrag, litet eller stort, på Nordea: 3039 22 11122.

Läs mer på Helenas blogg här…

Efter det jag varit med om så har jag framför allt två stora rädslor:

1. Barnen
2. Hälsan

Vad gäller hälsan är det väl någon slags cancerfobi. Jag har för det mesta ingen rädsla alls. Jag vet att risken för återfall är minimal. Att jag fått extremt bra behandling och att jag dessutom tog bort livmodern efteråt. Jag är i bättre skick fysiskt än vad jag varit sedan riktigt länge. Jag tränar 2 – 3 ggr i veckan, äter hälsosamt och är noga med regelbundenhet vad gäller sömn och mat. Men, så tillkommer något. Det kan vara vad som helst. Som för några veckor sedan när jag fick blåsor i munnen. Första gången noterade jag det bara, men andra gången så blev det riktigt besvärligt. Flera, stora blåsor längs tungranden som gjorde det omöjligt att äta på en vecka. När jag var hos tandläkaren tyckte hon det var mycket märkligt. Själv kunde jag inte heller hitta någon logisk förklaring till dessa. Jag vet att jag har en ökad risk för blodcancer efter cellgiftsbehandlingen. Då drar den oron igång. Nu går jag inte och oroar mig så länge i taget utan jag tar alltid tag i saken. Ska kolla blodvärdena så att jag vet.

Vad gäller barnen finns det tusen olika varianter på oro. Jag är extremt rädd att det ska hända dem något. Jag vet ju att det KAN hända något. Jag vill ha koll på vad de gör och inte att de ska cykla i trafiken osv. Jag skjutsar dem gärna till och från skolan trots att pojkarna är 14 och 12. Det har de oftast inte något emot förstås. Jag tycker det dessutom är trevligt att få lite tid tillsammans i bilen.

Om någon blir sen eller jag inte får svar på telefonen drar katastroftankarna iväg med mig direkt. Jag låter inte detta gå ut över min omgivning men inom mig blir det kaos.

Jag är väldigt känslig för om någon av barnen blir sur och arg. Jag märker att jag drar mig undan direkt och har blivit konflikträdd. Tänk om jag gör fel. Tänk om någon anklagar mig för att ha gjort fel och orsakat dem vad det nu kan vara… Om någon av killarna drar sig undan på sitt rum, drar oron igång för hur de mår och om det pågår något som jag inte har koll på. Jag trodde ju att jag hade en bra och nära kontakt med Linnéa. Jag trodde ju att jag visste vad som hände och hur hon mådde. Eftersom hon tydligen kunde dölja så mycket för mig vet jag inte alls vad jag kan lita på längre. Om någon av barnen blir arg på mig känner jag att jag helst bara vill trycka på en försvinnaknapp.

Nu när Sophie varit sjuk några dagar och inte varit i skolan är det lite trögare att lämna henne. Hon har från att ha accepterat och tyckt om att gå till skolan börjat bli ledsen igen. Det är ju inte något konstigt i sig. Men, när Sophie är ledsen när jag ska lämna henne skriker hela min kropp att det är fel att ”överge” henne. Jag känner mig som en väldigt dålig mamma och allt som jag normalt sett har fått ordning på vad gäller skuldkänslor och tankar på vad jag borde gjort med Linnéa kommer fram som en orkan. Jag kan inte överge mitt barn. Hon får inte lämna mig. Nu ”överger” jag henne bara i 4,5 timmar. Jag hämtar henne tidigt. Och hon lämnar ju inte mig. Hon har det jättebra på skolan och hon tycker det är jättekul. Hon är väldigt balanserad och glad när jag hämtar henne.

Miljöskadad är jag. Och det vore väl konstigt annars?

Men för det mesta fungerar allt smärtfritt, och det är väl det som är konstigt.

Läs även andra bloggares åsikter om oro, rädslor, ångest

I Aftonbladet kan man läsa:

Snart kommer de nya nordiska kostråden.
– Vi behöver inte vara så rädda för fett och kolhydrater, men mycket kvalitetsmedvetna, säger professor Mai-Lis Hellenius.
Nästa år inför Livsmedelsverket nya nordiska kostråd. På onsdag presenteras en sammanfattning av dem vid en presskonferens på Hjärt-Lungfonden.
Mai-Lis Hellenius är en av hundra nordiska forskare som på uppdrag av Nordiska ministerrådet gått igenom all ny forskning kring kost och utarbetat de nya råden.
Fokus på kvalitet
– I de nya kostråden sätter man större fokus på kvaliteten på fettet och kolhydraterna. Vi behöver inte vara så rädda för fett och kolhydrater, men vara mycket kvalitetsmedvetna. Många får i sig för lite fleromättat fett och nyttiga kolhydrater. Det ska vi inte ta bort, säger Mai-Lis Hellenius, professor på Karolinska institutet och överläkare på livsstilsmottagningen på hjärtkliniken vid Karolinska universitetssjukhuset.
Det vi ska undvika är mättade fetter och transfetter samt snabba skräpkolhydrater som socker. Dra ner på mejerifetter – fast fett som smör – och animaliska fetter från nötkreatur som innehåller onyttiga mättade fetter och transfetter.
Välj i stället nyttigt fett som finns i vegetabiliska oljor – olivolja, rapsolja, solrosolja – samt mandel, avokado och fet fisk som strömming, lax och makrill. Ät nyttiga kolhydrater, som ärtor, bönor, linser, frukt, bär och grönsaker.
Bröd är okej
Du kan äta bröd – men det ska var fullkornsbröd med hela korn och rågbröd – samt müsli med mycket fibrer och låg sockerhalt.
Nyttiga kolhydrater innehåller B-vitamin, massor av vitaminer, antioxidanter och gelbildande fibrer.
Pasta, ris och potatis har ju blivit utskåpat av LCHF- och GI-anhängare. Kan vi äta det?
– Pasta har kommit i onödigt dålig dager – fullkornspasta och högproteinpasta är bra, problemet är att vi äter för stora portioner. Det finns plats för pasta, potatis och ris om man inte äter jättestora portioner. Och med lite olja och nötter så sjunker glykemiskt index för hela måltiden.

Detta är vad min man Johan kom fram till i sin analys när vi funderade på kosten i samband med att jag hade höga blodfetter i höstas. Vi äter mycket grönsaker och frukt, men inte socker, bröd, ris, potatis. Vi äter fett, men väljer vegetabiliska fetter före animaliska.

När det gäller viktnedgång är kosten 80% av insatsen. Motionen enbart 20%. Men, när det gäller att hålla blodfetterna i schack så är det motionen som är det viktigaste.

Läs även andra bloggares åsikter om vikt, viktnedgång, lchf, GI, kostråd, blodfetter