Ludmillas Blogg

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

(ur ”Instruktion för skalbaggar” Margareta Ekström)

Läs även andra bloggares åsikter om instruktion för skalbaggar, Margareta Ekström, att våga, om mod

Här skrivs det en bok direkt på bloggen… Det är alltså inte jag som skriver utan en annan person. Mycket bra skrivet och mycket bra tips som du kan ha med dig i din vardag!

Den innehåller följande kapitel ännu så länge:

1. Utmana din verklighet
I kapitlet går jag igenom en grundläggande modell för vårt beteende, hur det kopplar an till våra begränsningar och hur vi utmanar dem.

Övningen är att utmana din verklighet, hur du ser på världen.

2. Vanor
Detta kapitel handlar om våra vanor och ovanor. Hur vi hittar viljan att förändra oss och sluta upp med beteenden vi egentligen vet är dåliga för oss.

3. Medveten närvaro
Hur kan vi träna vår förmåga att vara genuina i våra känslor? I våra tankar? Att vara mer ärliga mot oss själva? En övning för detta samt förståelsen bakom ges i detta kapitel.

Läs mer här…

Läs även andra bloggares åsikter om medveten närvaro, mindfulness, acceptans

2011 har för mig varit året som jag kommit tillbaka till ett normalt liv. Första halvåret var jag fortfarande väldigt trött och orkade inte som vanligt men andra halvåret är jag tillbaka i full kraft om än med sämre marginaler än innan Linnéa dog. Jag fortsätter att vara frisk! Den fysiska orken är bättre än på väldigt länge. Både Johan och jag har varit duktiga och tränat en del under hösten.

Jag känner livsglädje och lust igen och tacksamhet för det jag har.

Under sportlovet var vi i Åre och åkte skidor. Pojkarna har börjat bli riktigt duktiga! Nästa sportlov blir det alperna istället. Under veckan i Åre hann min äldsta dotter Emelie föda sitt första barn – jag blev mormor åt lilla Melinda.

Sommaren tillbringade vi i vårt paradis vid Vallentunasjön. Underbart vilsamt. Pojkarna gick tennisläger, seglarläger och golfläger och tog grönt kort. Mot slutet av sommaren åkte vi till Finland och träffade en australiensisk simkollega som byggt sig ett hus där. Det var en fin resa där vi tog båten, vilket pojkarna uppskattade.

Under sommaren ägnade jag några veckor till att skriva en bok: Livet är nu- om mindfulness och acceptans för barn. Den är ännu inte utgiven.

Under hösten hade vi tänkt åka till Florida och Aruba i Karibien men eftersom barnens farfar plötsligt blev sjuk avbokade vi det. Farfar dog 5 veckor efter att han insjuknade. Det visade sig vara en avancerad cancer redan vid diagnos. Oj vad fort det gick…

Successivt har jag ökat mitt yrkesmässiga engagemang så att det nu förutom simskolan innefattar terapeutarbete i egna firman KBT Ditt Liv samt läkararbete på en privat vårdcentral i Uppsala. Jag är mycket lyckligt lottad som har möjlighet att arbeta med flera saker som jag brinner för. Jag känner mig dessutom mycket uppskattad i alla rollerna. Jag försöker vara noga med att balansen med privatlivet inte rubbas.

Jag lever i nuet mer än någonsin och är så lycklig för mina barn – och barnbarn!

2012 känns spännande! Livet bara väntar på att levas och upplevas med alla sinnen.

Jag önskar alla mina fina bloggläsare en riktigt fin nyårsafton och ett gott nytt 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om året som gått 2011

De här klippen handlar om Ben Breedlove som föddes samma år som Linnéa (1993), med en hjärtsjukdom som fått honom att nästan dö 3 gånger. Han berättar om det här och vad han upplevde. 2 veckor efter det sista klippet dog han.

Det är så många som beskriver samma sak. Hoppas att man snart får veta mer om vad som händer efter döden.

Vad tror du?

Läs även andra bloggares åsikter om hypertrofisk kardiomyopati, ben breedlove, döden, livet efter detta

Då var julhelgen över och jag tittar igenom julkorten. Jag har fått 27 julkort på posten. Jag har skickat 81 st.

Vad betyder då detta?
-Att jag inte har några vänner som bryr sig om mig?
-Att ingen har tid att skriva julkort?
-Att jag slösar med jordens resurser och pengar?

Jag kan konstatera att det finns olika sorters julkort:

-De enkla med förtryckt God Jul och Gott Nytt År och handskriven hälsning under.
-Egenutskrivna fotojulkort på hemskrivaren.
-Helt hemgjorda, klippta och klistrade (inte ett enda sådant i år)
-Beställda på vistaprint.se eller liknande med foto, förtrycka hälsningar
-En ny variant är de där man laddar upp ett foto och en adressfil på internet och posten ordnar resten. Sannolikt en variant på uppgång!
-Julbrev med ett A4 med personlig text som berättar om vad som hänt under året.
-Kollage med bilder på ett A4, text på baksidan (förtryckt)
-CD-skiva med julsånger
-Om julkorten ligger i kuvert finns det de som är handskrivna eller med förtryckta etiketter (kopplad utskrift).

Sedan har jag fått några på mailen också, men inte så många. De flesta jag fått där är inte personer som jag känner särskilt väl utan att jag råkar stå med i deras mailregister.

Ett par som mailat har uttryckligen skrivit att de övergått till mail för att spara resurser och att den summan som portot skulle ha kostat har de satt in på ett konto för en hjälporganisation.

Vilken variant gjorde du?
Tycker du att man ska sluta skicka julkort?

Läs även andra bloggares åsikter om julkort, julhälsningar,

Jag vill önska alla mina bloggläsare en God Jul.
Jag är så glad och stolt över att så många av er har följt min resa. En resa från fullständig kaotisk sorg efter Linnéas självmord, egen depression, ofrivillig barnlöshet, graviditet pga av akupunktur, förlossning, en ny dotter – Sophie, cancerbehandling, sjukskrivning och terapi. Och nu är jag tillbaka. Tillbaka till kropp och själ.

Självklart är jag ”märkt” av det som har hänt. Särskilt så här års så märks det. Men jag har kommit ut på ”andra sidan”. Och det är bra.

Jag vet att jag för det mesta inte längre är så personlig i mina inlägg. Detta helt medvetet.
Har man levt så fullständigt öppenhjärtligt under flera år har det känts nödvändigt att stänga till mer. Samtidigt har mina pojkar blivit äldre (Jonas fyller 14 och Oscar 12) och fått än mer integritet och jag själv har kommit ut i arbetslivet igen som läkare och terapeut. Jag kan helt enkelt inte blotta mig lika mycket längre. Jag vet att många som fått hjälp av mig utan att de vetat om vad jag gått igenom, senare har skämts över att de låtit mig hjälpa dem när de fått veta hur jag haft det. Så vill jag inte att det ska vara. För mig är det inte svårt att hålla isär mitt egna och de jag hjälper. Men det blir komplicerat när man har en roll av att hjälpa och hur personlig man ska bli.

Jag hoppas dock att den här bloggen kommer att fortsätta att läsas av de som mår dåligt, av de som har en anhörig som mår dåligt, av de som möter personer som mår dåligt i arbetet, av de som förlorat barn och av de som förlorat någon i självmord. Även de som vill söka information om psykisk ohälsa och intresserade av självmord, sorg och att förlora ett barn – i allmänhet.

Bloggen innehåller mycket fakta om just det. Och mycket av en persons personliga upplevelser.

Jag kommer att fortsätta skriva som jag gör nu. Ibland mer personligt. Ibland mer fakta.

Nu när alla julklappar är inslagna och rimmen är rimmade och sängen väntar vill jag önska dig som läser detta en riktigt God Jul! Jag hoppas att julen inte kommer att kännas för kravfylld och att relationerna inte heller kommer att kännas för ansträngande. Försök att ta det som det kommer. Det blir som det blir. Det måste inte vara på något speciellt sätt. Alla har olika sätt och inget är rätt eller fel. Du kan också göra annorlunda jämfört med tidigare år.

Tack för att du finns.

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, självmord, psykisk ohälsa, ta sitt liv, fira jul

Jag har ju berättat om 23andme.com där jag gjort ett gentest.
Jag kan verkligen rekommendera det. Man får hela tiden del av uppdateringar också.

Klicka här för att ta del av ett rabatterbjudande jag fick mailat till mig…

Det gäller t o m den 27 dec.

Läs även andra bloggares åsikter om gentest, 23andme.com

Linnéas halsduk

Morgonbestyr.
Tid att passa.
Det är kallare och Sophie behöver en halsduk.
Jag letar i byrån och hittar vantar, mössor och… en halsduk…
En svart… lång… mjuk…
En halsduk som med ens ger mig en bild av en dotter som inte finns längre.
Som det var 3,5 år sedan jag träffade.
Linnéa står i sin röda kappa och har den svarta halsduken lindad flera varv runt halsen.
Hon skrattar, och slänger med sitt hår. Det glittrar till i ögonen på henne.
Full av livslust.

Saknaden hugger till i magen.
Tårarna tränger fram.
Instinktivt tar jag halsduken mot ansiktet för att känna den mot min hud.
Linnéas lukt sitter kvar.
Känslorna slår över mig som en våg och jag tappar fotfästet för ett ögonblick.
Jag sugs med i vågen… älskade… hur kunde du..?

Jag tvingar mig tillbaka till verkligheten. Till det som är mitt liv.
Ett liv som jag tycker om.
Sophie behöver en halsduk och jag letar fram det som behövs.
Vardagen rullar vidare och jag är tillbaka på banan igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Linnéa, sorg&saknad, självmord

Jag har varit Buzzador sedan 2007. Det innebär att man regelbundet får erbjudanden om att testa olika produkter från olika företag. Man testar och tycker sedan till – helt ärligt – om hur man upplevde produkten. Vad man tycker förmedlar man till så många som möjligt och man rapporterar även till Buzzador.

Det är smidigt för man behöver inte komma ihåg det själv. Man får påminnelsemail om vad man ska göra så att man inte glömmer bort det. Vill man inte vara med och testa en produkt behöver man inte göra något alls. Vill man testa det så säger man att man vill och sedan väljs man ut om man har tur.

Det kostar inget att vara Buzzador. I några få fall så erbjuds man att köpa en produkt för ett kraftigt reducerat pris. Det gjorde jag med t ex dagsljuslampan från Philips. Det är ju också helt frivilligt förstås. Men i stort sett alltid så är erbjudandena som man får välja, helt gratis.

Just nu behöver man nya Buzzadorer som har småbarn eller tonåringar. Om du vill bli Buzzador klickar du här…

Vill du läsa om mina testningar kan du bara använda sökrutan här på bloggen och skriva Buzzador.

Lycka till!

Läs även andra bloggares åsikter om Buzzador, rekrytering