Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Sophie och Linnéa

21 oktober 2011 (11:00) | barn, Linnéa, sorg&saknad | av: Ludmilla

Vi är här och du är där. Foto: Peggy Kimmel.

Mina döttrar Sophie och Linnéa tillhör olika tidsåldrar i mitt liv.

Linnéa fram till den 30 maj 2008 och Sophie från mars 2009 när jag blev gravid med henne, och ännu mer förstås när hon kom till oss för snart 2 år sedan den 17 nov 2009.

Precis som mina andra barn, så älskar jag Sophie och Linnéa så fruktansvärt mycket. Båda två lika mycket. Men de tillhör inte samma liv. Det finns ett före och ett efter.

Sophie vet att Linnéa är ett av mina barn. Sophie är som barn ofta är, väldigt klok. Hon vet och förstår mer än vad man kanske tror. Sophie pratar ofta om Linnéa och det är nästan alltid hon som för samtalet på tal.

I bilen häromdagen hade Sophie och jag ett samtal:
-Säkrisbältet måste ha! Polisen kommer! Illas huvet. Ajajaj.
-Ja, man måste ha säkerhetsbältet på sig när man sitter i bilen.
-Illas. Kan bli död.
-Ja, man måste sitta i stolen framme och ha säkerhetsbältet.
-Nean död… Sophie ser ledsen ut.
-Ja, Linnéa är död.
-Tåget på henne.
-Ja, tåget körde på henne.
-Måste akta sig! Sönder!
-Ja, man måste akta sig för tåget och för bilarna.
-Stackars nean… doktorn laga hommlon! Sophie skiner upp, problemen är lösta!
-Nej…, doktorn kan inte laga henne. Hon är död. Hon kommer inte tillbaka.
Sophie sitter tyst en stund och kommer på en ny bra idé:
-Sen kommer hon!
-Nej…, säger jag. Linnéa kommer inte tillbaka. Inte sen heller. När man är död så kan man inte komma tillbaka.
Då tystnar Sophie igen och tittar ut genom bilrutan. Sedan skiner hon upp igen:
-Graven är hon!
-Ja Sophie. Till graven kan vi gå. Det är bra. Vi får åka dit snart. Det var länge sedan som vi var där.
Hon tänker en stund igen.
-Lessen Nea död. Alla lessen. Mormor lessen, pappa lessen, mamma lessen, Jonas lessen, Oscar lessen, Emelie lessen, Lea lessen, Sophie lessen…
-Ja alla var jätteledsna! Men Lea fanns inte då och Sophie fanns inte heller då. Men sen kom Sophie, och då blev alla väldigt glada… Men vi är ledsna för att Linnéa är död fortfarande.
-Sophie osså vällit lessen.


Ja, så är det. Vi är väldigt ledsna för att Linnéa är död.
Och väldigt lyckliga över att Sophie finns.
Samtidigt.

Det är lite svårt att greppa dessa polariserade känslor. Och det är svårt att direkt hitta hur Sophie och Linnéa relaterar till varandra.

Läs även mina tidigare inlägg om samma sak:
Här…
Här…
Här… och här…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Inkan o Ligan
21 oktober, 2011 kl 21 oktober 2011 (21:42)

Jag förstår faktiskt dom tudelade känslorna.
Men visst är dom kloka dom små.
Tazz&Kram

Kommentar från Moa
22 oktober, 2011 kl 22 oktober 2011 (22:57)

klok liten tjej, sophie…

Kommentar från Alicia
23 oktober, 2011 kl 23 oktober 2011 (13:12)

Delade känslor är en väldigt märklig känsla… Måste kännas tungt det där, ett barn kan ju aldrig ersätta ett annat, men vilken tur att sophie kom in i era liv och förde in glädje mitt i all sorg och saknad!

Kommentar från mia
25 oktober, 2011 kl 25 oktober 2011 (19:35)

Gulligt samtal av en liten förstående människa… :)) märks att ni pratar om det och varit öppna mot henne hela tiden… så liten/ung, men ändå så förstående….

Kommentar från Annette
27 oktober, 2011 kl 27 oktober 2011 (16:45)

Jag blir rörd av att läsa så fint och klokt ni kan hantera detta.

Skriv någonting