Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Kategori: självmord

Hur man mår när ens tonårsbarn tagit sitt liv

3 december, 2008 (22:38) | barn, psykiatri, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Jag har läst en studie i BMC Psychiatry 2008, 8:26 In the aftermath of teenage suicide: A qualitative study of the psychosocial consequences for surviving family members där man har tittat på hur efterlevande vid tonårssuicid mår. Jag känner igen väldigt mycket. Här kommer en sammanfattning (fritt översatt) på svenska: Att en tonåring tar sitt […]

Det är så tomt…

30 november, 2008 (21:29) | barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Vi har varit i vårt fritidshus i helgen. Det är väldigt vilsamt där. Där har vi adventspysslat och bakat. Väl hemma ska man ju adventspyssla lite till… In i förrådet och leta fram adventsstakarna. Så går tankarna igång igen… Förra året vid den här tiden… Jag bestämmer mig för att efersom det är 6 månader […]

6 mån sedan min dotter tog sitt liv

30 november, 2008 (10:53) | barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tonåringar, tröst&hopp | av: Ludmilla

Hur är det möjligt? Återigen. Hur är det möjligt att tiden går? Ett halvt år utan Linnéa! Helt absurt! Det betyder att det var 8 månader sedan som hon blev inlagd. För ett år sedan kan jag med facit i hand veta att Linnéa redan var sjuk. Men det kom och gick. Hon var mer […]

Mötet i Röda Havet

29 november, 2008 (16:34) | allmänt, barn, Linnéa, Mindfulness, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Snorkelutflykt. Fantastiska koraller och fiskar. Jag har varit på så många ställen i världen, men detta är absolut ett av de bästa snorkelställena. En brant och hög vägg av koraller. Dykare längst där nere och vi som snorklar här uppe. Färgerna. Formerna. Tystnad. Rytmen av vågorna som sköljer långsamt fram och tillbaka. Lugn. Harmoni. Jag […]

Energi

27 november, 2008 (14:19) | acceptans, barn, död, Linnéa, livet, Mindfulness, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Solen lyser intensivt på min vinterbleka hud. In genom ögonlocken. Jag låter energin sugas in i min kropp och förvandlas, omvandlas till det jag behöver. Lugn. Det första som händer när jag stannar upp är att jag får många obehagliga minnesbilder. Linnéa är sjuk. Linnéa vill dö. Linnéa är inte ärlig mot mig. Linnéa blir […]

Är du deprimerad?

26 november, 2008 (14:07) | allmänt, depression, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Det är lätt att prata om att man är ”deppig”. Men vad menar vi då? Alla har ju dagar som är tyngre ibland. En del av oss märker tydligt när hormonerna är i gungning också. Men deprimerad? Hur är man då? Diagnoser är ju en konstruktion. Inte egentligen något facit. Om en mängd symptom är […]

Nu borde det väl kännas bättre?

21 november, 2008 (20:39) | acceptans, allmänt, barn, död, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

… och du har ju ändå tre barn kvar… Ja, så kan det låta ibland. Jag anklagar inte folk för att de är så okunniga, men de som inte är mer inkännande än så hamnar inte så högt på listan av vänner man vill umgås med. Jag är ju mitt i det. Och det har […]

Ett vackert möte

16 november, 2008 (22:11) | död, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag går till graven. Det är kallt idag. Snöblandat regn. Man ser stenen på lång håll. Jag ser ditt ansikte på långt håll. Jag går fram till stenen och tittar in i dina ögon. Dina vackra ögon. Jag smeker din kind. Känner över ditt hår. Ser ditt vackra, fina leende. Jag ler. Mot ditt leende. […]

Svaghet

16 november, 2008 (22:01) | acceptans, livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag känner en enorm svaghet i hela min kropp. Jag är liksom slut. Händelsen häromdagen har gjort att all den lilla energi jag hade är som bortblåst. Dränerad. Det är som om jag skulle ligga i en hög feber. Musklerna är matta och ömma. Orkar knappt höja armen. Känner mig likgiltig och uppgiven. Maktlös inför […]

Jag drömde…

11 november, 2008 (0:23) | acceptans, barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag har hela tiden sedan Linnéa dog kunnat sova på nätterna. Det är ju märkligt i sig. Jag har inte heller haft några mardrömmar. Jag vet annars att det är vanligt att man har det. Jag vet också att det är vanligt att man möter sin döda anhörig i en dröm och kan prata om […]