Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Schackfyran spelades i Uppsala igår med 20 skolor inblandade.
Gluntens Montessoriskola kom 2a och var därigenom en av de två lag från Uppsala som tagit sig till Globen. Riksfinalen spelas i maj.
Jonas är jättenöjd.
Läs även andra bloggares åsikter om schack, schackfyran, Globen
href=”http://bloggar.se/om/Gluntens Montessoriskola” rel=”tag”>Gluntens Montessoriskola
Jag fick påfyllning av mina Spotifyinvites! Hurra!
Är du sugen på Spotify?
Det är en tjänst som erbjuder musik på nätet lagligt!
Du kan få det gratis av mig genom att skriva en fråga till mig.
Du kan fråga vad som helst om mig!
Uppdatering: Detta var en utlottning som skedde i början på mars 2009 och är avslutad. För att vara med i en ny utlottning håll utkik för det sker med jämna mellanrum!
Läs även andra bloggares åsikter om invites, spotify, tävling
Idag ska Jonas tävla i distriktsfinalen i Schackfyran.
Schack är en av de saker som Jonas tycker är jättekul och är väldigt duktig på så det kommer nog gå jättebra.
Schackfyran är dock inte en individuell tävling utan en klasstävling. Alla matcher som spelas ger poäng.
Om man går vidare kommer man till riksfinalen i Globen. Där var Jonas förra året för han hoppade in redan som tredjeklassare.
Jonas har övat på mig idag. Det är ju liksom ingen konst. Jag blir fullständigt brädad.
Håll tummarna för Jonas och hans klass idag!
Läs även andra bloggares åsikter om schack, schackfyran, barn
”Tappad tand, ej diskmaskin.”
Oscar tappade en tand igår. Han var noga med att skriva en lapp och lägga på vattenglaset så att inte någon skulle råka hälla ut innehållet och ställa in i diskmaskinen.
På bilden har tandfen redan varit där som du ser…
Läs även andra bloggares åsikter om tandfe, tappa tand, barn
Sara är en underbar kvinna. Hon är generös, öppen, omtänksam och intelligent.
Hon har varit envis om tiden.
Vi ska träffas i bassängen.
De är 34 grader varmt.
Vi är ensamna där.
Hon tar mig i sina armar.
Jag flyter.
Jag slappnar av.
Jag blundar.
Jag har en näsklämma på.
Hon för mig långsamt fram och tillbaka i vattnet.
Varje rörelse förstoras i vattnet. Jag känner virvlarna kring kroppen.
Jag hör musikens trummor.
Jag är här och nu.
Varje liten förändring i läget känns tydligt samtidigt som jag inte vet vad som är fram och bak.
Jag vet inte vad som är upp och ned.
Jag är helt i hennes händer.
Jag är bara här och nu.
Trygg.
Lugn.
Tillfreds.
Så plötsligt när jag andats in vänder hon mig ned under vattnet.
Bara kort.
Tyngdlöshet.
Jag hinner knappt märka att jag varit under innan jag är uppe igen.
Jag flyter igen.
Hör musikens trummor ge mig hjärtslag.
Olika rörelser.
Fram och tillbaka.
Upp och ned.
Plötsligt är jag under vattnet igen.
Jag har tydligen hållit andan.
Jag förs fram och tillbaka.
Gör jag en volt?
Tillbaka till ytan. Varför då?
Ned igen.
Jag är lugn.
Allt är bra.
Inget är fel.
Upp till ytan. Varför då?
Jag kan stanna därunder.
Alltid.
Efter en timme är det slut.
Plöstligt är jag satt upp mot kanten.
Motvilligt inser jag att det är slut.
Resten av dagen är jag hög.
Jag är pigg och glad.
Jag lever.
Läs även andra bloggares åsikter om livet, floating, Molarin Kompetens, Sara Molarin, Vatten,
I torsdags åkte jag till Stockholm för att träffa Ann Zacharias igen. Denna gång hemma hos henne tillsammans med ytterligare tre personer.
Det handlar om att bilda en projektgrupp för projektet ”Jag är inte som du”.
Det väckte många olika tankar och känslor…
1. Att åka tåg.
Jag ska åka tåg till Stockholm. Borde jag vägra? Borde jag tycka att det inte är ok? Borde jag tycka illa om SJ? Jag känner inget. Jag känner inte att detta med att jag åker tåg har med Linnéa att göra. Jag tycker att det känns skönt att åka tåg och få tid att reflektera. Undrar hur jag skulle reagera om tåget skulle bli stillastående pga av ”hinder på spåret”.
2. Att vara i storstaden.
Det var ett tag sedan jag var i Stockholm. Kan man köpa tunnelbanebiljetten i luckan?
-Nej.
Ok. I Pressbyrån. Står i kö länge. Tiden går. Kommer fram till kassan. Hon tuggar tuggummi.
-Jag ska åka till Fridhemsplan.
-Jaha? Tuggar tuggummi. Bara det?
-Ja.
-Ok. Här.
(Tänker: Skulle inte ha anställt henne)
Lyckas ta mig till rätt ställe.
3. Mötet
Ann Möter mig. Varm och generös. Världens utsikt från lägenheten. Härligt! Men tänker direkt hur många som har tagit sitt liv genom att hoppa här…
En journalist är redan på plats. Han har lösningen på självmordsfrågan. Det finns en lösning. Politikerna behöver bara få upp ögonen.
Snart kommer en lärare som undervisar i livskunskap. Sedan kommer Pirjo Stråte som är ordförande i SPES Stockholm. En varm, empatisk kvinna som förlorade sin son för 11 år sedan.
Hon iakttar mig.
Hon vill att jag ska komma till mötena i Stockholm.
-Jag vet ju vad du har framför dig…
Jag känner spontant att jag överhuvudtaget inte vill veta vad jag har framför mig. Jag vill veta att jag har det värsta bakom mig…
-De första 1,5- 2 åren är värst, säger hon.
Jag tänker att jag har hört att det är de 2 – 3 – 5 åren som är värst.
Jag vill höra att jag har det värsta bakom mig! Inte vad jag har kvar… Samtidigt är jag realistisk och förstår. Pirjo vill mig så väl!
Journalisten har gjort ett massivt arbete med att ta reda på ett koncept som finnns i Miami. Det fungerar för att sänka självmordstalen. Jag fattar inte att vi accepterar att 4 personer tar sitt liv per dygn i Sverige… Det finns ju en beprövad modell för att sänka självmordstalen. Varför gör man inte det?
Varför lyssnar inte politikerna?
Är inte ”psykiskt sjuka” personer värda att satsas på?
Jag tycker att det är helt otroligt…
Senare möter jag min vän som jag äter middag med. Härligt!
Återigen: Livet är märkligt!
Läs även andra bloggares åsikter om Ann Zacharias, Pirjo Stråte, Självmord, suicidprevention, SPES, psykiatri, livskunskap, sorg
Det är intressant att Socialstyrelsen nu rekommenderar KBT till lindriga depressioner. Jag tycker att KBT är utmärkt och tycker att det kan användas i många olika sammanhang med mycket gott resultat.
Jag är själv utbildad ”steg-1”-terapeut inom KBT och har arbetat både som terapeut och som läkare med KBT-förhållningsätt. Jag välkomnar verkligen att man vill satsa mer på det förhållningssättet. Men problemet är ju att det redan innan finns för få KBT-terapeuter!
Det krävs en rejäl satsning på utbildningsplatser på psykologutbildningar men även resurser till vårdcentraler, öppenvårdsmottagningar mfl så att sjuksköterskor, läkare, kuratorer, sjukgymnaster får tillägget av KBT-utbildning. Och det kommer att ta tid. Det är ju redan nu alldeles för svårt att få KBT-terapi även om man anses behöva det.
Jag blir orolig att många som verkligen behöver någon behandling för sin depression nu avstår för att de misstolkar budskapet.
Det är ju extremt viktigt att man nu inte tror att man ska avstå från att behandla patienter med antidepressiva. Det är ju faktiskt i många fall som medicinen är livsuppehållande. Alternativet är ju inte att inte behandla alls. Det är ju inte så att man tror att medicinen är farlig utan att det faktiskt många gånger är en mer långsiktig behandling om man får KBT.
Depression är i många fall en ärftlig sjukdom där man har en sårbarhet som sedan utlöser sjukdomen vid vissa tillfällen. Det är då förhållningssättet till problemet som gör att man går ned i en negativ spiral av nedativa tankar om sig själv, om omgivningen och om framtiden. (Becks negativa triad). Om man får hjälp att ifrågasätta sina tankar och prova nya beteenden kan detta leda till ett mycket bättre mående även på sikt.
Studier som har gjorts har visat just att KBT-behandling av lindriga till måttliga depressioner är mer långsiktigt verksamhet än medicin.
Observera att medicin får måttliga till djupa depressioner är nödvändigt och i många fall livsuppehållande. Det är då bra om man får både medicin och KBT för bästa effekt på sikt. I vissa fall kan man behöva en kombination av mediciner och även ECT (elbehandling) för att få tillräcklig effekt.
Läs även andra bloggares åsikter om kbt, depression, ångest, riktlinjer, kognitiv beteende terapi
2009-03-04 Pressmeddelande
Depression och ångest bör behandlas med KBT
Vid depression och ångest bör hälso- och sjukvården i många fall ge psykologisk behandling och framförallt kognitiv beteendeterapi (KBT). Det framgår av Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom.
KBT ger lika bra resultat som läkemedel både när det gäller individens symtom och möjligheterna att fungera på samma sätt som innan personen blev sjuk. Till skillnad mot läkemedelsbehandling ger KBT-behandling inte heller några biverkningar.
Även om det ser olika ut i landet finns idag inte tillräckligt med KBT-utbildad personal inom primärvården och psykiatrin. För att kunna följa riktlinjerna behövs det därför en stor och långsiktig satsning inom regioner och landsting för att patienterna ska kunna erbjudas de behandlingar som Socialstyrelsen rekommenderar.
– Nu måste varje landsting och region analysera nuläget för att ta ställning till i vilken takt det är möjligt att genomföra det vi rekommenderar om KBT-behandling, säger Lena Weilandt som är enhetschef för Enheten för Nationella riktlinjer på Socialstyrelsen.
Effektivt omhändertagande god grund för fortsatt behandling
Att utveckla ett effektivt omhändertagande hos dem som har den direkta kontakten med patienter som söker vård för depression eller ångest är en annan viktig del för att kunna förbättra vården och behandlingen för de här patienterna. Även här har man kommit olika långt i landet.
Ett effektivt omhändertagande innebär bland annat att hälso- och sjukvården snabbt gör en första bedömning, aktivt följer upp aktuella symtom hos barn och ungdomar samt har en god kontinuitet i patientens vårdkontakter under hela vårdtiden.
– En primärvård med god tillgänglighet är grunden för att både den första bedömningen och behandlingen av en person med misstänkt depression eller ångest ska bli effektiv, säger Gunilla Nyrén, Socialstyrelsen, som lett projektet med att ta fram riktlinjerna.
Uppföljning av psykiatrisk vård och behandling
Uppföljning av den psykiatriska vårdens kvalitet och processer är eftersatt idag och Socialstyrelsen föreslår därför flera olika typer av indikatorer för att mäta kvaliteten.. Bland annat måste behandling och läkemedelsförskrivning kunna följas för att vårdens kvalitet ska bli bättre.
Preliminär version av riktlinjerna
Den version av riktlinjerna som Socialstyrelsen publicerar idag är preliminär. Nu har de sex sjukvårdsregionerna möjlighet att utifrån sina förhållanden analysera vilka ekonomiska och organisatoriska konsekvenser riktlinjerna får för dem.
Därefter arbetar Socialstyrelsen vidare med riktlinjerna utifrån regionernas analyser och kommentarer för att i oktober 2009 publicera den slutliga versionen.
Mer information
Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom
Läs mer om riktlinjearbetet
Socialstyrelsens övriga arbete om psykisk hälsa
Kontakt
Gunilla Nyrén
075-247 39 54
David Svärd
075-247 38 34
Läs även andra bloggares åsikter om depression, ångest, riktlinjer, socialstyrelsen, kbt
