Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Idag har jag varit i en radiostudio. Det var också en spännande erfarenhet.
Journalisten var väl påläst och det kändes mycket välbalanserat och bra.
Imorgon kommer det att sändas ett inslag med mig där jag berättar om Linnéa och LevaVidare-gruppen som vi har i Uppsala.
Det blir i Radio Upplands morgonprogram mellan 7 och 8 någon gång.
Läs även andra bloggares åsikter om radio uppland, radio, levavidare, sorgbearbetning, självmord
Räddningsverket har räknat på hur kostsamt det är att personer tar sitt liv samt försöker ta sitt liv.
Ett självmord kostar samhället 1 790 000 kronor.
Ett självmordsförsök kostar samhället 475 000 kronor.
Självmord kostar samhället varje år 5,5 miljarder kronor.
Detta är 2001 års kostnadsnivå så man får räkna upp det något för att få dagens värde.
Det är lätt att tycka att det bara är att eliminera ett liv. Trycka på delete-knappen. Men så enkelt är det inte. Det ger ett enormt lidande och enorma kostnader för omgivning och samhälle.
Vi har massor med pengar och framför allt, liv, att tjäna om vi investerar i självmordsförebyggande åtgärder.
Läs även andra bloggares åsikter om kostnader för självmord, suicidkostnader, samhällskostnader, suicidförsök, självmordsförsök, räddningsverket
Ikväll träffas vi igen i Sensus lokaler för en LevaVidare grupp för oss som förlorat en nära anhörig i självmord.
Välkomna!
Läs även andra bloggares åsikter om LevaVidare, Sorgbearbetning, Sensus
Visst är det förskräckligt?
5 barn mellan 10 och 14 år.
50 ungdomar.
1300 totalt.
Självmord är den vanligaste dödsorsaken hos ungdomar.
Att dö i självmord är 3 gånger så vanligt som att dö i trafiken.
Läs även andra bloggares åsikter om självmord, dösorsaker, statistik
Diskriminering, mobbing, hot och våld är riskfaktorer för psykisk ohälsa.
Självmordstankar, självmordsförsök och självmord bland ungdomar tenderar att öka.
50 ungdomar per år tar sitt liv i Sverige.
Du som är lärare har en unik möjlighet att med rätt kunskap fånga upp elever som mår dåligt och även arbeta förebyggande med hjälp av Livskunskap och MOD (Mångfald och Dialog).
”Jag är inte som du” är ett planerat pilotprojekt som ger 5 högstadieskolor (en åk 6 och en åk 9) i Stockholmsområdet möjligheten att arbeta på detta sätt.
Bland annat ingår följande:
-Personalen på utbildas inom ”Livskunskap” och MOD.
-”Livskunskap” och ”MOD” sätts upp på schemat som ämne eller integrerat i undervisningen i omfattningen 4 – 6 timmar i veckan.
-Skolan arbetar fram en skriftlig policy om hur förebyggande arbete, interventionsarbete och efterarbete vid inträffat självmord går till.
Förtestning och eftertestning för att mäta elevernas mående och regelbunden uppföljning kommer att göras.
Bakom projektet står SPES i Stockholm, RFSL Ungdom, SPES, Ann Zacharias/AZ Film, Allmänna Barnhuset. NASP bidrar också med sin expertkunskap.
Är du intresserad av att er skola ska delta?
Anmäl ditt intresse omgående men senast den 30 mars till Ann Zacharias, eller Pirjo Stråte (SPES i Stockholm).
Relaterade inlägg:
–På vilket sätt kan jag som lärare förebygga och upptäcka barn/ungdomar som mår dåligt?
–Hur ska skolan fånga upp ungdomar som mår dåligt?
–Möte i storstaden
–Märkligt och viktigt möte
Läs även andra bloggares åsikter om Jag är inte som du, självmordsprevention, skolor, suicidprevention, skolprojekt, MOD, Livskunskap
I lördags bjöd några fina vänner ut Johan och mig på en trevlig restaurant.
Vi åt och drack gott och hade mysiga samtal.
Det är skönt att träffa vänner som har sett oss som familj, med Linnéa också. Man känner sig då trygg att det inte finns en massa konstiga tankar om att det skulle vara vi som familj som inte skulle ha fungerat…
Klockan blev ganska mycket. Åtminstone i vår tideräkning. Vi är oftast jättetrötta och lägger oss tidigt. Nu var klockan efter 24 när vi lämnade restauranten. Vi promenerade ner till Stureplan.
Nu vill jag att du ska förstå att det var LÄNGE sedan vi var ute och roade oss överhuvudtaget. Vi har ju haft småbarn och inte heller haft något sug efter att ”gå ut”. Allra helst efter att Linnéa dött har det ju överhuvudtaget inte känts aktuellt.
Men nu var vi med våra vänner som har helt andra vanor än vi! ; )
Plötsligt ser vi Björn Borg gå förbi med ett följe av vänner. Han var ganska ordentligt onykter och vinglade fram till kön utanför Sturecompagniet. Uppenbarligen var det någon som kände igen honom för han och följet kunde gå förbi kön ganska snabbt. Bredvid stod Carolina Gynning och Eva Röse.
Ja, lilla Milla i stostaden… så kändes det…
Vi gick vidare till en bar där man stog som packade sillar och inte kunde prata pga av hög musik. Därefter vandrade vi vidare till Café Opera. Vi dansade och iakttog människor. När jag och min väninna stog och pratade utan våra män vid baren kom en del män fram. Jag som inte utsatt mig för sådant de senaste 20 åren (!) blev full i skratt av alla patetiska raggningsrepliker.
En kille kom med ett par kvinnoskor och undrade om det var våra. Uppenbarligen var det ju inte våra eftersom vi hade skor på fötterna och det första stället att fråga kanske skulle vara i garderoben?
En annan kille undrade om vi hade en kamera så att han kunde ta kort på oss… osv.
Vi dansade och hade trevligt tills det stängde i alla fall. Sedan vandrade vi genom ett ganska ödsligt Stockholm till vårt hotellrum.
På söndag morgon tittade vi på varandra och log. En sådan där stund som blicken förmedlar hur mycket man älskar varandra.
Vad härligt det är att man kan känna glädje och gnista både för livet och för varandra trots att man har (hade) 4 barn med allt vad det innebär av vardagspyssel, känt varandra i 13 år och dessutom är i stor, stor sorg efter att ett barn tagit sitt liv.
Vi kände oss riktigt busiga!
Läs även andra bloggares åsikter om Sturecompagniet, kärlek, ta vara på livet, party, Café Opera, raggningsrepliker
På vilket sätt kan jag som lärare förebygga och upptäcka barn/ungdomar som mår dåligt?
… är en av frågorna som ställdes häromdagen på bloggen.
Pojkar som mår dåligt är oftast stökiga, aggressiva och utåtagerande. Flickor vänder oftast sitt ”dåligtmående” inåt och skär sig.
Det är viktigt att skilja på skära och rispa. Skär gör man djupt och i sin ensamhet, rispa kan man göra i grupp.
Det är viktigt att våga fråga rakt på. ”Hur mår du, har du själmordstankar?” Om svaret är ja att man tänkt tanken eller att livet inte känns värt att leva, fråga: Hur har du tänkt gå till väga i såfall? Om eleven har tänkt ut ett sätt och var någonstans får man inte lämna eleven för en sekund. Då måste han eller hon in direkt till psykakuten eftersom det behövs bara en liten droppe som får bägaren att rinna över och självmordet blir ett faktum.
Man måste även tala om för alla att inte lova tiga om någon anförtror sina självmordstankar och ber att inte berätta för någon. Vad skall man med en död kompis till?
Det är viktigt att man pratar med elever tillsammans med skolhälsovårdspersonal om själens växtvärk att det är inte konstigare än fysisk växtvärk eller stukad fot.
På vägen till vuxenheten är inte en stukad själ något konstigt. De vuxna och kompisar får lägga varma ”brysigom” omslag om den stukade själen och ”Hålla i handen” och tala öppet på vägen om livets strapatser.
Öppenhet, ärlighet, att man vågar fråga visar att du tål och vågar höra sanningen att du bryr dig, det öppnar dörren till att elever i förtroende vågar öppna sitt hjärta och tala om de svåra som man inte ens själv alltid förstår vad det handlar om.
Med vänliga hälsningar
Pirjo Stråte
Ordförande
SPES Stockholms Län
Läs även andra bloggares åsikter om frågor och svar, lärare, skolan, må dåligt, öppenhet, ärlighet, självmordstankar, självmord
Här kommer en kommentar med en fråga och ett utförligt svar.
Som förälder själv inser jag hur svårt det är att förlora sitt barn, men jag kan aldrig helt förstå. Det är omöjligt att tänka sig in i din situation. Jag tycker du är stark som skriver så personligt på din blogg.
Så, min fråga till dig: Vad kan jag som skolpolitiker göra för att rusta skolvärlden till att bli bättre på att se och bemöta dessa ungdomar, mest tjejer, som mår dåligt för att undvika att fler föräldrar hamnar i din situation? Vad tror du behövs?
Svar: En journalist som jag känner håller på att skriva en bok om hur man kan förebygga självmord. Eftersom den kommer att släppas under året kan jag inte avslöja allt han kommit fram till men i en storstad i USA har man fått ner självmorden till noll vissa år. Det har de gjort genom att specialutbilda kuratorer som från förskolan och genom hela skolperioden undervisar eleverna i livskunskap.
Det har två fördelar.
1. Eleverna lär sig själva att via rollspel och övningar bygga upp självförtroendet och självkänslan. De lär sig minska stress, aggressioner och liknande och de lär sig lösa sina egna problem.
2. När de har behov av att prata med en professionell vuxen vet de att det finns en som de har förtroende för och som samma dag de söker hjälp omedelbart får hjälp. Kuratorn analyserar elevens problem och sätter igång ett program för att lösa elevens problem. Vid behov kontaktas föräldrarna, om de inte är problemet, och vid ytterligare behov kontaktas specialister på stan, exempelvis professionella psykologer eller liknande.
Eleven följs upp tills problemet är löst och han bedöms vara utom fara.
Minst en specialutbildad kurator per 250-400 elever behövs.
Så vad kan du göra?
Undersök hur många kuratorer ni har i skoldistriktet. Se till så att det finns minst en per 250-400 elever.(Se till så att kuratorerna undervisar eleverna. NASP har ju till att börja med Livskompetens fast den är främst för högstadieelever men en bra start.) Och se till så att kuratorerna lär känna samtliga elever i vardagen så att det vet att de kan vända sig till honom/henne den dag de har behov.
Jag kommer själv att gå kursen ”Kärleken är den bästa kicken” som NASP anordnar 9 – 10 mars. Den vänder sig till just skolpersonal för att öka kunskapen bland skolpersonal.
Läs även andra bloggares åsikter om skolan, ungdomar som mår dåligt, självmordsbenägen, ungdomar, depressioner, nollvision, suicidprevention
Denna gång var det Gunilla som hade turen att hamna på Oscars slumpvalsgenerator.
Din invite är redan skickad.
Ha det så kul med bra musik.
Ni som har fått Spotify får gärna dela med sig av sina listor här. Jag vill gärna ha bra listor att lyssna på!
Läs även andra bloggares åsikter om spotify lista, spotify, spotify invite, tävling
Tack för alla spännande frågor ni har ställt.
Jag ska försöka besvara dem i några kommande inlägg.
Det är bara de som har ställt en fråga som har deltagit i utlottningen. Kommentarer som:
”Vilken fin sida du har gjort. Skicka gärna en licens.”
-Är ju faktiskt inte en fråga…
Till många av frågorna finns det svar att hitta på bloggen. ”Om mig” och ”Vad som hände Linnéa” är två platser man kan söka på. Annars kan man också söka i sökrutan på något ord.
Hur som helst ska jag svara på frågorna och jag börjar med att svara på några lättare:
Hur kom du på att börja skriva blogg? Kom du på det själv eller var det någon annan som kom på det åt dig?
Svar: Jag har funderat tidigare eftersom jag tycker om att skriva och tycker att det är viktigt med information – om olika saker. Jag trodde att det skulle vara mer komplicerat och jag tänkte att jag inte skulle ha tid heller. När detta med Linnéa hände skapade hennes pappa en fin minnessida. Där kunde man också skriva in sina tankar. Jag kände dock att jag hade behov av att skriva om hur jag tänkte och hur jag gjorde för att gå vidare. Jag kände också att jag ville informera om självmord eftersom jag märkte att vi/allmänheten är väldigt okunnig om självmord. Den typen av skrivande passade inte på Linnéas gamla minnessida. När jag då såg att det var så lätt att starta en blogg på Aftonbladet gjorde jag det helt enkelt. Det var den 22 juni 2208. I september hjälpte Alter Ego mig att bygga denna WordPress blogg istället.
Har funderat på vad du arbetar med?
Svar: Detta är en fråga man kan få svar på om man läser under ”Om mig”. Men här kommer ett mer utförligt svar. Jag är läkare och arbetar på en vårdcentral när jag är doktor. Jag arbetar även som KBT-terapeut. Den stora delen av min tid lägger jag på mitt företag Linnéas Simskola som jag drivit sedan 1993. Det handlar om verksamhetsutveckling, personalfrågor, bassängfrågor, utbilda babysiminstruktörer, föreläsa, skriva böcker, marknadsföring m.m.
Bor ni i lägenhet eller villa?
Svar: Villa.
Var kommer Linnéas pappa ifrån?
Svar:Linnéas pappa är ursprungligen från Iran.
Hur ser din familjesituation ut?
Svar: Jag är gift med en man som jag levt med i 13 år. Vi har 2 söner (Jonas 11 år och Oscar snart 9 år). Emelie som snart fyller 22 år flyttade hemifrån för 4 år sedan.
Fler frågor med svar kommer.
Läs även andra bloggares åsikter om Frågor och svar, blogg,
