Ludmillas Blogg

Sophie sitter på sin systers grav. Hon suger på en ängel.
De har aldrig träffats.
Hade aldrig tänkt att leva i samma tid. Ändå är de del av samma liv.

Jag har de senaste dagarna känt mig ledsen.
Jag som har det så bra.
Jag som är frisk.
Borde jag inte bara dansa omkring?

Förnuftet säger mig att jag har all rätt i världen att känna mig ledsen och vara trött.
Trött i kroppen.
Trött i själen.
Under så kort tid som 2 år har allt hänt.

Det tar kraft.

Linnéas död är fortfarande så väldigt smärtsam.
Ibland går det liksom upp för mig.
Igen och igen och igen.

Hur kunde hon?
Ilskan växer sig så stark.
Besvikelse.
Varför sa hon inget?
Varför berättade hon inte som det var?

Och så kommer förnuftet i fatt mig igen och berättar för mig igen och igen och igen.
Hon var sjuk.
Hon hade levt vidare än hon kunde bära.
Hon var bara 14 år.
Hon var bara ett barn.

Ett barn som tvingat sig att bli vuxen, alldeles för tidigt.

Läs även andra bloggares åsikter om Linnéa, självmord, sorg&saknad,

Igår fyllde jag år och då bjöd vi släkten på middag. Det var en GI-anpassad meny.
Vi började med champagne vid poolen och endivesalladsblad med olika röror till.

Tomatröra (philadelphiaost, soltorkade tomater i olja, basilika)
Örtröra (ruccola, basilika, kesella, vitlök)
Ädeloströra (creme fraiche, ädelost)
Romröra (kesella, rom, gräslök och garnera med räkor)

Allt med salt och peppar. Garnera med vallmofrön eller rostade sesamfrön.

Vi grillade sedan fläskfilé, aubergine och kyckling. Till det hade vi yoghurt (med limeskal och vitlök) och en quinoasallad (quinoa, grillade konserverade paprikor, soltorkade tomater, ruccola, svarta oliver, parmesanost, kvisttomater och persilja). Vi drack rött vin till.

Efterrätten var inte GI-mässig. Det var vaniljglass och hallon.

Det var en jättegod middag. Vi fuskade alltså igår. Både med efterrätten och alkoholen. Så ska man vara helt krass så får vi nu börja lite från början. Det tar 1 – 2 dagar innan levern har slutat vara upptagen med att bryta ned alkoholen och kan fortsätta fettförbränningen. Dessutom måste vi nu åter vänta på att kroppen ställer om från kolhydrater till fettförbränning.

Det var ett medvetet val. Vi kommer nu att återgå till den strikta lågkolhydratdieten!

Läs även andra bloggares åsikter om GI, vikt, viktnedgång

Idag är det 8 månader sedan lillasyster Sophie föddes. Swisch, swisch!
Tiden har gått väldigt snabbt. Kanske ännu snabbare än vanligt eftersom jag samtidigt varit sjuk.

Men nu är jag frisk och kan vara mamma. Det känns väldigt bra!

Sophie kryper nu på knän och händer. Hon sätter sig lätt upp och fortsätter att krypa. Hon ställer sig upp mot allt hela tiden. Hon går längs med möbler. Hon kan vinka. Hon börjar förstå lite vad man säger. Om man frågar ”var är vovvarna” försöker hon härma hundskall och letar i boken efter hundbilden. Samma saker med katterna.

Sophie äter fortfarande smakportioner. Huvuddelen av maten består av modersmjölksersättning och mild välling (50-50).

Hon sover mellan ca 20.30 och 7.00. Ofta utan att vakna. På dagarna sover hon i korta pass om ca 30-45 min 2 – 3 gånger. All vaken tid är hon oerhört energisk och har stor upptäckarlusta.

Hon är en bestämd ung dam, men är nästan alltid glad!

Läs även andra bloggares åsikter om Sophie 8 mån, barns utveckling, 8-månadersbaby

Ja, det är vad det är.
Livet alltså.

Livet är märkligt..

Jag är tacksam för hur mycket livet ger.
Jag känner skuldkänslor för att jag inte varit tillräckligt tacksam tidigare.

Jag har många gånger inte tyckt att livet har varit tillräckligt bra.
Jag har FÖR många gånger varit irriterad för att jag inte fått tillräckligt mycket av livet.
Frustrerad.
Saker har inte gått min väg.
Personer har inte gjort det de skulle.

Det är lätt att skylla på något annat eller någon annan för att man inte har det perfekta livet.

Eller hur?
Jag vet att du håller med mig…

Men, om du fokuserade på allt det som faktiskt fungerar som det ska eller de relationer som du faktiskt är nöjd med… så skulle livet kännas mycket lättare för dig.

Tänk på det.

För livet är bra märkligt.
Mycket, mycket märkligt.

Nu har det gått 4 veckor sedan jag opererades. Det innebär att jag både får bada OCH bära mitt barn! Hurra!!
Sophie ÄLSKAR att bada! Vilken tur!!!

Nu börjar jag kunna leva som vanligt igen. Jag känner mig mycket piggare och starkare än på väldigt länge. Infektionen i naveln gav med sig till slut, även om det var segt. Jag fick ”operera” bort två stygn under resans gång. Det var de som spökade.

Nu är det bara mina hälsenor kvar som är problemet. Ont gör det! Förhoppningsvis så får jag komma till någon ortoped snart. Det är väl kombinationen av cellgifter, kortison, stillasittande och övervikt som är orsaken gissar jag.

Det är SÅ lyxigt att kunna bära sitt barn! Det innebär också att jag äntligen kan avlasta Johan från nattmålen så att han får sova hela nätter. Han har ju tagit detta under senaste halvåret!

Nu mår jag så pass bra att sjukdomsperioden börjar kännas långt borta. Men, det räcker förstås att se mig själv i spegeln för att påminnas. Och så kan jag känna på port-a-cathen om jag skulle behöva bli påmind! Nästa vecka börjar jag jobba igen (25%).

Läs även andra bloggares åsikter om babysim, cancer, rehabilitering, hälsenetendinos

Igår var det alltså vägning. Jag blev besviken!
Jag har följt programmet helt utan att fuska och så hade jag bara gått ned ett halvt kilo. Jag hade räknat med 2 kg för så var det förra gången.

Men så har jag funderat lite och inser att kroppen nog är rädd om sig nu efter allt vad den varit med om. Cellgifter och kortison påverkar ju ämnesomsättningen. Dessutom har jag inte motionerat så mycket som jag skulle både pga av restriktioner efter operationen och pga av hettan. Nu kan jag börja motionera lite mer så det är bara att fortsätta enligt programmet. Jag vet ju att det fungerar.

Igår åt vi fläskotletter till middag. Till det en coleslaw sallad (vitkål, majonäs, creme fraiche, senap, rödlök) och en roquefort-nöt-röra (persilja, basilika, vitlök, valnötter, olivolja som mixas och sedan blandas roquefortost och parmesanost ned) till. Mums!

Ikväll ska vi ha gäster till middag!

Läs även andra bloggares åsikter om GI, GI-metoden, viktnedgång

Jag har tidigare skrivit om boken ”14 år till Salu” som Caroline Engvall skrivit. Igår hade rapport ett inslag om just fenomenet nätsex och om hur lätt det är för unga att dras med i något som de inte kan styra över själv till slut.

Caroline Engvall är med i detta inslag. Hon var också med i TV4 morgonsoffa och pratade om samma ämne. Det är en typ av självskadebeteende som inte sällan börjar med att man blivit våldtagen.

Titta på det här! Det är en väldigt viktig fråga!

Läs även andra bloggares åsikter om nätsex, Caroline Engvall, våldtäkt, prostitution på nätet

Sophie och Emelie. Systrar med 22,5 år mellan.
Äldst och yngst.
Det värmer mitt modershjärta att se dem tillsammans.
Cirkeln sluts.
Cirkeln plåstrar om våra djupa sår.
Saknaden efter Linnéa som är så otroligt smärtsam.

Mina fina döttrar.

Läs även andra bloggares åsikter om sorg och saknad, syskon, systrar

Ännu en varm dag! Det är inte bara jag som tycker det är svårt att röra sig i den här värmen. Det är nog klokt att inte anstränga sig för mycket när det är så varmt. Kombinationen minimalt med kolhydrater och hetta gör nog att man ska ligga lågt med för mycket motion! Jag hoppade faktiskt över promenaden idag.

Lunch: Ceasarsallad med stekt kycklingfile stekt och skuren i skivor. Romansallad. Stekt bacon i små bitar. Färdig ceasarsalladdressing (obs – ej någon smalvariant).

Mellanmål: En näve cashewnötter, Brieost, Taleggio och Gorgonzola (Tack Håkan och Sara!)

Middag: Fläskytterfilé fylld med soltorkade tomater, basilika och vitlök (hackade). Parmaskinka lindad runt om. Helstekt i stekpanna och sedan färdigstekt i ugn. Till detta en grönsakslåda: lök, vitlök, purjolök fräst i smör. Tillsätt krossade tomater. Koka ihop. Blanda ägg och en smakrik ost och häll över röran. Ställ in i ugn så att den stelnar.

Imorgon blir det vägning. Då har det gått en hel vecka! 🙂

Hur har det gått för dig idag?

Läs även andra bloggares åsikter om vikt, GI, Gi-metoden