Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Mitt 2008

31 december 2008 (10:34) | allmänt, babysim, barn, blogg, död, Linnéa, livet, psykiatri, självmord, sjukvård, sorg&saknad, tonåringar, tröst&hopp | av: Ludmilla

Så här på självaste nyårsafton ska man ju tänka tillbaka på året som gått och sedan blicka framåt.
Det är många som runt om på bloggarna gjort krönikor av sina liv. På TV och i tidningar är det också det som dominerar.

Som jag skrev igår så har vi också den rutinen på vår traditionella nyårsfest med våra fina vänner. Så jag måste i vilket fall tänka till.

Januari: Det var lite instabilitet i bemanningen på kontoret och ett behov av nya instruktörer i företaget. Det innebar att jag själv stod en hel del i vattnet samt jobbade mycket överhuvudtaget.

Februari: När sportlovet kom var jag nära att gå in i väggen. En vecka i Åre gjorde mig dock återhämtad. Linnéa började gå till en psykolog egentligen av en ”slump”. Hon hade då börjat få sina ångestattacker. Jag höll flera utbildningar.

Mars: Linnéa blev sämre. Jobbmässigt blev saker och ting mer stabilt. Jag började arbeta en dag i veckan som läkare på vårdcentralen igen efter att ha fokuserat bara på företaget under några månader. Emelie blir sämre i sin mage.

April: Linnéa blir sämre. Emelie blir sämre. Linnéa gör PRAO i lumpen. Efter den veckan är hon i mycket dåligt skick. Hon äter inte, låser in sig i sitt rum och berättar att hon vill dö. ”Helvetets dag” den 13 april. Hon läggs in på barn- och ungdomspsyk på kvällen. Emelie läggs in dagen efter för undersökning av hennes tarm. Emelie får sen diagnosen Crohns sjukdom, en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom. Hon får börja medicinera men blir inte bättre och får många biverkningar. Linnéa gör två självmordsförsök under inläggningen denna månad.

Maj: Emelie opererar bort 20 cm av sin tarm. Har fruktansvärda smärtor. Linnéa gör ytterligare ett allvarligt självmordsförsök. Börjar gå i skolan 2 timmar om dagen. Den 30 maj läggs Emelie in akut efter att ha varit hemma några dagar. Det visar sig att hon fått en varböl i lilla bäckenet som en komplikation till sin operation. På kvällen tar Linnéa sitt liv.

Här stannar tiden.
Samtidigt så har den fortsatt.
Tidsuppfattningen är helt ur led…

Juni: Jag får se min döda dotter. Två minnesstunder. Linnéas begravning 16 juni. En massa praktiska saker. Så många, många människor delger sin sorg, bestörtning och saknad över Linnéas död. Vi är i chock. Det är en varm vacker sommar, men vi sitter mest inne och försöker förstå. Vi åker till våra vänner på midsommar trots det som hänt nyss. Jag börjar blogga den 22 juni.

Juli: Vi åker till vårt sommarhus och försöker att tillföra livet nya saker. Linnéa kremeras. Obduktionsprotokollet kommer. Jag fyller 40 år. Vi åker iväg på semester till Västkusten och Legoland som tidigare var bestämt.

Aug: Skolan börjar igen och allt ska vara som vanligt. Detta var den jobbigaste tiden. För mig började det nu… Jag började gå hos min psykolog för krisbearbetning, en dag i veckan. Arrangerade ett sim-seminarium med Johnny Johnson från USA. Linnéa urnsattes den 25 aug. Emelie flyttar till en annan stad.

Sep: Började jobba 50%. En dag i veckan på vårdcentralen och resten på företaget. Höll i en utbildning. Kontoret flyttar.

Okt: Släktfest i Tyskland.

Nov: En utbildning. Resa till Egypten. Gravstenen kom.

Dec: En utbildning. Börjar arbeta 75%. Jullov. Artiklar i tidningar om Linnéa.

Sammanfattning: Inte ett jättebra år… Fruktansvärt. Skräck. Djup, djup ångest. Hopplöshet. Vanmakt.
Det värsta som kan hända har hänt. Jag har förändrats. Jag har blivit mindre rädd och orolig. Det värsta har redan hänt.

Nästa år måste ju bli bättre. Det kan ju inte bli sämre..? Jag ser fram emot 2009. Att lägga 2008 bakom mig. Livet har ju så mycket att erbjuda. Det är bara att ta för sig, eller hur?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Emilia
31 december, 2008 kl 31 december 2008 (11:06)

Hej!
Jag ville bara önska dig och din familj ett riktigt gott nytt år! Jag håller tummarna för att 2009 blir ett litet ljusare år för er, det verkar ni verkligen behöva.
Allt gott! Kram Emilia Gardell (Bjarne i Åhus dotter)

Emilias senaste blogginlägg..Årets näst sista dag

Kommentar från Åsa
31 december, 2008 kl 31 december 2008 (11:07)

Fint av dig att dela med dig.

Önskar dig och din familj en så fin nyårsafton som ni bara kan få. Och att 2009 blir ett bra år med många ljusa timmar.

Åsas senaste blogginlägg..Sveriges mäktigaste

Kommentar från Eva
1 januari, 2009 kl 1 januari 2009 (8:31)

Jag hoppas, önskar och tror att ditt 2009 blir ett bättre år.
Det gör jag verkligen.

Evas senaste blogginlägg..Nu är det slut …..

Kommentar från Chissra
1 januari, 2009 kl 1 januari 2009 (16:12)

Ja ditt 2008 har varit jobbigt. Men 2009 blir bättre. Jag tycker att du är en stark kvinna osm delar med dig om din dotter. Så hemskt. Så himla vacker och livfull.
Jag önskar dig en god fortsättning.
kram

Chissras senaste blogginlägg..Dagens tanke

Kommentar från Ronja
1 januari, 2009 kl 1 januari 2009 (16:55)

Gott nytt år önskar jag dig och familjen.

Ja, detta år blir nog bättre. Jag hoppas och tror det.
Jag läser din blogg och tänker tillbaka på en tid i mitt liv då allting vändes upp och ned (utan någon direkt anledning). Mörker tog över, och det enda som hindrade mig från att ta mitt liv var dödsångesten.
Jag övertalade mig själv att familjen skulle komma över det. Att de skulle sörja ett tag, men sedan må bättre. Att jag gjorde dem en tjänst om jag vågade ta mitt liv.
Men jag vågade inte. Och det gör ont i mig att veta att det finns människor som passerar den där tröskeln och gör allvar av sin önskan att slippa leva…
Jag VET att det går att må bra igen, och jag är jättejätteledsen att Linnea inte fick leva längre och inse det.
kram Ronja

Kommentar från Helen
2 januari, 2009 kl 2 januari 2009 (23:21)

Hej. Kikade in på din blogg och vill då gärna lämna en kommentar till dig. Men jag erkänner att jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Blir så ledsen när jag läser hur svårt du har haft det. Du är stark som orkar dela med dig av det som har hänt, och du skriver väldigt fint. Och jag önskar dig och din familj ett riktigt gott nytt år . Kram

Helens senaste blogginlägg..Hjälp

Kommentar från Egypten
25 augusti, 2011 kl 25 augusti 2011 (12:07)

Saknar Egypten :/

Skriv någonting