Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Tagg: sorg&saknad

Mina tomtar…

13 december, 2008 (18:32) | acceptans, allmänt, barn, Linnéa, livet, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Imorse vaknade vi av att två små tomtar kom in med sina lyktor sjungandes söta julsånger med små ljuvliga röster. De hade planerat och samordnat programmet! Det värmer ett modershjärta så! Jag har haft förmånen att under så många, så många år haft Luciatåg i sovrummet på Luciamorgonen. I år var jag lite osäker på […]

Dagarna går…

9 december, 2008 (7:48) | acceptans, allmänt, barn, Linnéa, livet, sorg&saknad, tonåringar, tröst&hopp | av: Ludmilla

…på något märkligt sätt. Jag tänker på hur det var för ett år sedan. Linnéa var inte med vid julbaket då. Hon ville inte. Hon kändes avståndstagande och lite oengagerad. Jag tänkte att det nog berodde på att hon faktiskt var tonåring. Jag minns själv hur det kändes att vara 14. Det var svårt. Jag […]

Utbildning igen…

5 december, 2008 (10:26) | acceptans, babysim, barn, död, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Det är nu tredje instruktörsutbildningen som jag håller sedan Linnéa dog. I september kände jag mig oerhört svag och hade svårt att orka hålla mig uppe i tre dagar i sträck och dessutom förmedla glädje och inspiration till de som kommit från olika delar av landet för att lyssna på mig. I november var jag […]

Hur man mår när ens tonårsbarn tagit sitt liv

3 december, 2008 (22:38) | barn, psykiatri, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Jag har läst en studie i BMC Psychiatry 2008, 8:26 In the aftermath of teenage suicide: A qualitative study of the psychosocial consequences for surviving family members där man har tittat på hur efterlevande vid tonårssuicid mår. Jag känner igen väldigt mycket. Här kommer en sammanfattning (fritt översatt) på svenska: Att en tonåring tar sitt […]

6 mån sedan min dotter tog sitt liv

30 november, 2008 (10:53) | barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tonåringar, tröst&hopp | av: Ludmilla

Hur är det möjligt? Återigen. Hur är det möjligt att tiden går? Ett halvt år utan Linnéa! Helt absurt! Det betyder att det var 8 månader sedan som hon blev inlagd. För ett år sedan kan jag med facit i hand veta att Linnéa redan var sjuk. Men det kom och gick. Hon var mer […]

Mötet i Röda Havet

29 november, 2008 (16:34) | allmänt, barn, Linnéa, Mindfulness, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Snorkelutflykt. Fantastiska koraller och fiskar. Jag har varit på så många ställen i världen, men detta är absolut ett av de bästa snorkelställena. En brant och hög vägg av koraller. Dykare längst där nere och vi som snorklar här uppe. Färgerna. Formerna. Tystnad. Rytmen av vågorna som sköljer långsamt fram och tillbaka. Lugn. Harmoni. Jag […]

Julen

24 november, 2008 (20:23) | acceptans, allmänt, barn, Linnéa, sorg&saknad | av: Ludmilla

Om 1 månad är det julafton. Då ska vi fira den första julaftonen utan Linnéa. Hur gör man då? Jag har ingen större lust att fira något överhuvudtaget förstås. Samtidigt ska man ju ta vara på det man har och de stunderna man kan fira, eller hur? Emelie har redan bestämt sig för att inte […]

Nu borde det väl kännas bättre?

21 november, 2008 (20:39) | acceptans, allmänt, barn, död, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

… och du har ju ändå tre barn kvar… Ja, så kan det låta ibland. Jag anklagar inte folk för att de är så okunniga, men de som inte är mer inkännande än så hamnar inte så högt på listan av vänner man vill umgås med. Jag är ju mitt i det. Och det har […]

Svaghet

16 november, 2008 (22:01) | acceptans, livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag känner en enorm svaghet i hela min kropp. Jag är liksom slut. Händelsen häromdagen har gjort att all den lilla energi jag hade är som bortblåst. Dränerad. Det är som om jag skulle ligga i en hög feber. Musklerna är matta och ömma. Orkar knappt höja armen. Känner mig likgiltig och uppgiven. Maktlös inför […]

Som i en dimma…

14 november, 2008 (16:46) | allmänt, barn, sjukvård, sorg&saknad | av: Ludmilla

… väcks jag på natten efter att ha packat färdigt och nyss gått och lagt mig. Tre timmar senare ska vi upp för att åka till Arlanda och en efterlängtad semester. En nära familjemedlem ringer och berättar att en annan nära familjemedlem är mycket sjuk och just då ligger i en ambulans. Skräcken slår fast […]