Ludmillas Blogg

Frågan som funnits på sidan är besvarad av 1291 personer. Så här svarade ni:

32% råkade bara hamna här
16% har tankar på självmord
16% mår psykiskt dåligt
11% har förlorat en anhörig i självmord
8% annat
8% har en anhörig som mår dåligt
7% arbetar inom vården
2% känner Ludmilla och vill se hur hon har det

En ny fråga är utlagd nu.

I mitt nya liv: livet efter Linnéa, livet efter cancern och livet med Sophie har jag också ett nytt upplägg på arbetslivet.

Jag har ju de senaste åren arbetat väldigt mycket med min simskola (Linnéas Simskola). Jag började från grunden när jag startade företaget och jag skötte allt själv från början. Jag ledde alla grupper, svarade i telefonen, klistrade kuvert osv. Successivt under åren har andra människor kunnat ta över arbetsuppgifterna.

Jag har varit sjukskriven i två omgångar: först efter att Linnéa dog (helt först och sedan upptrappande till heltid 1 år efter hennes självmord) och sedan ett år (också upptrappande) under sjukdomen och rehabiliteringen. Att vara egen företagare när man blir sjuk är mycket riskfyllt. Som tur var hade jag (motvilligt) tecknat försäkringar – jag trodde ju aldrig att jag skulle kunna bli sjuk eller bli sjukskriven.

Men ingen ont som inte för något gott md sig… Det som var bra med att jag var sjukskriven var att jag tvingades att släppa kontrollen över mitt företag. Jag tvingades att delegera och tvingades att lita på de personer som skötte allt medan jag var borta. Självklart var jag inte helt borta – nuförtiden kan man ju sköta mycket remote och tid hade jag ju på sjukhuset till exempel. Men jag tvingades ändå att släppa kontrollen. Jag kunde t ex inte rekrytera nya instruktörer från sjukhuset. Jag var mycket infektionskänslig och fick inte träffa någon utanför familjen. Jag anställde då en personalansvarig som tog över de och många andra arbetsuppgifter.

När jag kom tillbaka så har min uppgift i mitt egna företag varit mer av övergripande natur. Utvecklings, kvalitets och effektivitetsfrågor – typiska chefsuppgifter med andra ord. Som chef för ett företag ska man ha en helhetsbild och kunna stötta och informera när det behövs. Det handlar också om att samla in information som behövs för att skapa helhetsbilden.

1 – 2 dagar i veckan arbetar jag åter som läkare på en privat vårdcentral, Aros Läkarmottagning i Uppsala. Här är jag anställd på timbasis. Jag tar då emot patienter med alla möjliga krämpor. Allt från ont i tån, långdragna förkylningar, eksem till depressioner, knöl i bröstet eller hjärtproblem. Stort som smått och i alla åldrar. Min roll blir då att skaffa mig en bild av patientens besvär genom att lyssna och att ställa frågor. Undersöka patienten för att bekräfta eller dementera de teorier jag får. Sedan ska jag ta ett beslut om vad det är som patienten lider av och hur jag kan hjälpa patienten att må bättre. Sedan ska jag förmedla det på ett sätt som gör att patienten känner sig nöjd med detta. På en vårdcentral har man inte alltid så gott om tid som man skulle önska…

1 – 2 dagar i veckan arbetar jag som KBT-terapeut i mitt egna företag KBT Ditt Liv. Jag tar då emot patienter/klienter med depressioner, relationsproblem, social fobi, panikångest, självmordstankar, ätstörningar, självskadebeteende m.m. Här skapas en djupare relation med patienten än när jag är läkare. Man träffas en timme i veckan under 10-20 veckors tid. Man går på djupet med problematiken och skapar sig efter ca tre träffar en modell över hur patientens besvär har uppkommit i en sk beteendeanalys som man presenterar för patienten. Man har tydliga mål som man hela tiden jobbar emot.

De som söker mig som terapeut vet att jag är läkare också. De tycker det känns tryggt och mindre ”flummigt”. De väljer dock att komma till en terapeut för att de vill jobba med sina svårigheter och lära sig nya sätt att hantera dem på. Ofta är man skeptisk till medicinering.

De som söker mig som läkare vet inte att jag är terapeut också. Deras förväntningar är att jag ska fokusera på den kroppsdel som de söker för. Men eftersom jag har möjligheten att se hela människan och ha nytta av mina terapeutkunskaper även här blir patienterna ofta positivt överraskade. Ofta får jag höra att de är positivt överraskade, att mötet blev något helt annat än de förväntat sig osv.

Det är här mina funderingar tar sitt ursprung. Förväntar vi inte oss att en läkare ska se hela mig med kropp och själ? Nej, inom den medicinska världen är det fortfarande väldigt uppdelat mellan kropp och själ. ”Då är det bara psykiskt…” får man höra. Men, även de psykiska diagnoserna ska tas på största allvar och behandlas med samma respekt och ges samma möjligheter till lindring och bot, detta inte nödvändigtvis med mediciner även om det också behövs ibland. Kropp och själ hänger ihop och påverkar varandra. Det är väl ganska självklart och inget vi behöver skämmas för?

Hur som helst känner jag mig väldigt lyckligt lottat som har möjligheten att jobba med dessa tre olika områden i en balans som är optimal, där jag känner att jag har mycket att ge och ger mig mycket som människa!

Läs även andra bloggares åsikter om kbt ditt liv, aros läkarmottagning, Linnéas Simskola, sjukskrivning, kbt, terapeut, läkare

Under hösten 2009 bildades en samverkansgrupp i Stockholms län med representanter från SOS Alarm, Stor-Stockholms Brandförsvar (SSBF), Ambulanssjukvården, Stockholms Läns Landsting, Hälso- och Sjukvårdsförvaltningen och NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa) för att ta reda på hur självmordshandlingar skulle kunna förebyggas och förhindras i länet. Projektet utökades efter hand med representanter från SPES (Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandes Stöd), kriminalvården och kommunerna. Samverkansgruppen har nu utkommit med flera delrapporter där man redovisar hur projektet har framskridit. Sju delprojektsgrupper har bildats, vilka har arbetat med skilda uppgifter bland annat med hur larmkedjan bör utformas och vilka blåljusorganisationer som skall samverka. Det har lett fram till ett gemensamt beslut för optimal samverkan mellan Polisen, Räddningstjänsten, Ambulanssjukvården och SOS-Alarm vid hot om självmord och utformandet av SPIS-larm.

SPIS-larm innebär bl a tyst framkörning och att den som är först på plats försöker att ta kontakt med den självmordsnära personen. Polisen har avsatt en tjänst och SSBF två 50 % tjänster för arbetet med SPIS-projektet. Kostnaderna tas ut befintlig budget för respektive organisation. En uppstart av SPIS-Larm sker den 18 april 2012. I ett delprojekt har man undersökt hur man kan samordna landstingets mobila psykteam. I ett annat har man prövat nyttan av ett uttryckningsteam bestående av polis och sjuksköterska i radiobil vid larm om psykiatrisk problematik i kombination med behov av polisiär närvaro. Ett annat projekt har varit att kartlägga självmordstäta platser i länet och i vilken utsträckning dessa kan byggas bort. Möjligheterna att skapa en SPIS-databas med data från blåljusorganisationerna har undersökts. SOS-Alarm, Räddningstjänsten och Ambulanssjukvården använder samma ärendenummer så här är ett sammanförande av data till en SPIS-databas relativt enkelt, men olyckligtvis har polisen andra registreringsrutiner. Nu undersöks möjligheterna för hur polisens registreringar av självmordshandlingar kan synkroniseras med övriga organisationers registreringar. Ett delgruppsprojekt för information och utbildning har utarbetat ett förslag till utbildning i Akut omhändertagande av suicidnära person för samtlig personal i de olika organisationerna som involveras i SPIS-projektet.

Nyheter inom suicidområdet sammanställs av Rigmor Stain, NASP

Den kognitiva förmågan minskar redan i medelåldern, skriver Läkartidningen enligt en studie i BMJ (Singh-Manoux A, et al. BMJ. 2012;344:d7622.
doi: 10.1136/bmj.d7622). En tidigare systematisk översikt kom nyligen fram till att den kognitiva förmågan minskar först från 60 års ålder. Men nu har en brittisk studie visat att detta förmodligen sker betydligt tidigare.

Kognitiv förmåga är förmågan att minnas, orientera sig i tid och rum, problemlösningsförmåga, numerisk förmåga, språklig förmåga med mera.

Studien om att den kognitiva förmågan minskar mycket tidigare än man trott är intressant inte minst eftersom den äldre befolkningen ökar och diskussionerna om pensionsåldern.

Jämfört med för hundra år sedan lever vi väldigt mycket längre och befolkningen innehållet då en större andel äldre.

Försök att se allting omkring dig – bordet du äter frukost vid, affären du handlar i, träd, buskar, hus, människor – som om du ser det för första gången och aldrig har sett något liknande.

Tänk dig att du kommer från en annan planet, där allt är nytt och förunderligt, och låt tanken nyfiket undersöka färg, form och funktion.

Www.livanda.se

Visste du att det finns utbildade språkkonsulter? Tänk vad många spännande yrken det finns! 🙂

Språkkonsulter arbetar ofta som textexperter på företag, myndigheter och organisationer. De är anställda som språkvårdare, kommunikatörer, informatörer, teknikdokumentatörer, översättare etc. Många språkkonsulter arbetar just som konsulter och utför kortare och längre uppdrag hos myndigheter och företag.

Allt fler företag och myndigheter använder sig av språkkonsulter. Texter som är skrivna på ett vårdat och begripligt sätt vinner i förtroende och gör att verksamheten både effektivare och mer lönsam.

Mitt företag, Linnéas Simskola, har anlitat språkkonsulter i vårt arbete med att ta fram en ny hemsida och kundsystem (som inte är klara rent tekniskt ännu). Man blir lätt hemmablind när man suttit med texter och tycker att det är så självklart det man håller på med att man många gånger inte kan läsa texterna som kunderna läser dem.

Klarspråkskollen hette företaget som jag anlitade. De var verkligen både trevliga, tillmötesgående, hade egna bra idéer och gjorde ett mycket bra arbete. Jag kan verkligen rekommendera dem om du behöver professionell hjälp med dina texter och vill att ditt budskap förmedlas på ett tydligt, vårdat och begripligt sätt.

Läs mer på deras hemsida…

Läs även andra bloggares åsikter om klarspråk. språkkonsult, linneas simskola, klarspråkskollen,

Barninternetprojektet (BIP) är ett projekt som drivs av Barn- och ungdomspsykiatrin inom Stockholms Läns Landstings i samarbete med Karolinska Institutet, Internetpsykiatrienheten på Psykiatri Sydväst och Linköpings Universitet. Syftet med projektet är att öka tillgängligheten av evidensbaserad psykologisk behandling för barn och ungdomar med ångeststörningar.

De söker barn i åldern 8-12 som lider av stark rädsla, mycket oro, ångest eller panik. För att delta i studien behöver barnet uppfylla kriterierna för någon av de störningar som finns beskrivna på den här sidan. Huruvida barnet uppfyller kriterierna eller inte kommer vi att ta ställning till under bedömningsprocessen. För att anmäla intresse för att delta räcker det med att ni känner igen er i någon av beskrivningarna.

Generaliserad oro – överdriven och svårkontrollerad oro för olika områden, t ex egen och andras hälsa

Paniksyndrom – plötsliga panikattacker, stark rädsla som kommer som från en blixt från klar himmel

Separationsångest – rädsla att vara ifrån sina föräldrar, t ex att sova över hos kompisar eller vara ensam hemma

Social fobi – rädsla i sociala situationer, t ex att tala inför klassen eller prata i telefon

Specifik fobi – överdriven rädsla för specifika saker eller situationer, t ex spindlar eller hissar

Läs mer här…

Läs även andra bloggares åsikter om ångest, barn med ångest, panikångest, social fobi, generaliserad ångest, oro, separationsångest

Förra veckan blev jag kontaktad av en kvinna som går KY utbildning i Uppsala för att bli begravningsentreprenör (läs mer om utbildningen här…). Det är SENSUS som håller i utbildningen. Jag vet at tjag sett detta tidigare men inte funderat så mycket på det. Jo, jag har tänkt: ”Vem i hela fridens namn vill bli begravningsentreprenör?”

För några veckor sedan såg jag en japansk film på TV som hette ”Avsked”. Den fascinerade mig på många sätt och belyste ämnet skam/okunnighet/död/sorg på ett annorlunda sätt.

Egentligen är det ju inte konstigare än att vilja bli läkare. Eller terapeut. Man hjälper människor i svåra situationer och förhoppningsvis skapar man en så bra situation som det går under omständigheterna. Tänk vilken skillnad en bra begravningsentreprenör kan göra!

Nu kontaktade de i alla fall mig för att höra om jag kunde berätta lite om självmord då de hade ett grupparbete som skulle beröra detta. Egentligen hade jag inte alls tid, men det var ett behjärtansvärt ändamål tänker jag.

Jag mötte tre unga pigga tjejer. De skiljde sig helt från den stereotypa bilden man har av begravningsentreprenörer som allvarliga män i mörka kostymer…

Vi pratade i nästan 2,5 h om vad som hände oss och hur vi hanterade de olika situationer som uppstod samt bemötandet vi fick. Jag berättade om det ”fina” dödsbeskedet, bristen på samordning av hjälp, att välja kista, att se Linnéa på rättsmedicin, att se Linnéa i kistan, hur vi hanterade pojkarnas sorg och delaktighet, begravningen, att vi var med på kremationen, urnsatte henne själva, gravstenen osv.

Det var ett fint samtal och jag är glad över att få dela med mig.

Att vara begravningsentreprenör är ett väldigt viktigt yrke. Alla kommer vi att dö. Alla kommer vi att drabbas av sorg.

Vi har mycket kvar att lära oss om hur vi borde hantera döden. Vi borde lära oss om sorg redan i skolan. Vi gör bara våra barn en otjänst om vi försöker ”skydda dem” mot det som är livet.

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, begravning, begravningsentreprenör, föreläsning

Minns du Yasmine med psykossjukdomsom gästbloggade här… för en tid sedan? Jag skrev även om henne här…

Nu finns en artikel om henne på aftonbladet…

Aftonbladet har startat en nyhetsblogg om varför unga tjejer mår dåligt. Kolla in här…

Det finns flickor som skär sig. Svälter. Klarar skoldagen med en burk värktabletter.
Nu larmar Bris om tillståndet bland svenska tonårstjejer.
Förra året fick hjälporganisationen 4 545 larm från barn som mår psykiskt dåligt.
1 500 handlade om självmordstankar. Nästan lika många berättade hur de skadar sig själva.
Nio av tio som larmade var flickor.
Brislarmet är bara ett av flera: rapporter från Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet visar på samma utveckling.
Nu sätter vi tonårstjejerna i blixtbelysning i den här bloggen.

Det är ett mycket bra initiativ. Frågan måste lyftas, belysas och sparkas ut ur garderoben.

Kristina Edblom som är journalist engagerar sig i frågan och skriver:

Vill du berätta? Mejla mig!
Är det sjukt jobbigt att vara tjej i Sverige i dag? Varför? Skriv till mig och berätta! Har du egna erfarenheter av att må dåligt? Eller är du förälder och har du sökt hjälp för ditt tonårsbarn?
Jobbar du inom vård, skola eller socialtjänst och möter de unga tjejerna?

Mejla till kristina.edblom@aftonbladet.se och berätta.
Den här bloggen handlar om er.

Lämna gärna ett telefonnummer så att jag lätt når dig.

Läs även andra bloggares åsikter om psykos, sjukt jobbigt, kristina edblom, psykisk ohälsa hos tonåringar, psykiskt sjuka barn, aftonbladet blogg, fallen ängel, yasmine

Minns ni Linda som dog i en aggressiv bröstcancer i mars 2011? Hon och jag blev sjuka ungefär samtidigt. Vi födde barn ungefär samtidigt och genomgick våra första behandlingar ungefär samtidigt. Vi hittade varandras bloggar och stöttade varandra i den extrema situationen vi var i. Unga i cancer och med en bebis.

Sen blev jag frisk. Och Linda blev sämre. Linda gav uttryck för att hon ville åka till NY och jag startade en insamling här på bloggen som möjliggjorde att hon och hennes man Lars fick åka till USA. Helt otroligt var det!

Linda och jag sågs en gång IRL när hon skulle till Stockholm för att ta emot årets hjältemamapris 2010. Vi höll kontakten ända till två dagar innan hon dog.

Kvar blev Lars och Lindas 2 små barn, Lindas son och Lars son. Kvar blev Lars med en hop med guldklimpar. Jag har inte haft kontakt med dem efteråt och har sökt efter eventuell blogg som Lars kanske skriver efteråt utan att hitta det.

Men igår var det ett program på kanal 5, Den hemlige Miljonären, med Anna Benson. Hon levde en vecka under cover i Jönköping och träffade bland annat Lars. I slutet av programmet fick han 20 000 kr för att åka iväg och ladda batterierna. Härligt!

Hon var en väldigt fin människa. Linda Vi saknar dig!

Se programmet här:

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Benson, Linda Carlgren, Lars Carlgren, Småbarnsmamma med cancer, Den hemlige miljonären, bröstcancer, inflammatorisk bröstcancer