Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Häromdagen visade Sophie prov på sin starka vilja igen. Det är helt otroligt hur hon övertygar sin omgivning (läs mig, i det här fallet) att få sin vilja igenom! Tur att man är lite luttrad…
I alla fall så var det så att Sophie skulle gå och lägga sig. Hon hade pyjamasen på sig. Vi läste en bok som vanligt. Sophie älskar att läsa böcker. Plötsligt ville hon att jag skulle ta ned hennes bok som jag gjort, med fotona på familjemedlemmarna. (läs mer här...)
Hon bläddrade fram bilden på ”momo”. Sophie ÄÄÄÄLSKAR momo! Nu började Sophie ropa på mormor och gick med boken i handen. Hon blev mer och mer upprörd och jag tänkte vi kunde ringa mormor. När Sophie fick prata med mormor blev hon ännu mer upprörd. Hon var inte alls nöjd.
Sophie hade fortfarande boken i handen med mormorsbilden uppslagen och gick fram till trappan till nedervåningen (som har en låst grind).
Jag tänkte att hon kanske trodde att mormor var där nere och gick till slut ned med henne. Med boken fortfarande i handen gick hon nu fram till en hylla vi har vid ytterdörren. Hon sträckte upp handen och gav ifrån sig mycket bestämda ljud som fick mig att lyfta upp henne dit. Hon tog nu bilnyckeln som låg där med sin lediga hand och sträckte sig mot dörren. Jag satte ned henne på golvet, varvid hon direkt gick och öppnade ytterdörren.
Sophie 1 år med pyjamas på sig, nappen i munnen, boken i ena handen och bilnyckeln i andra spatserade nu iväg mot bilen och ropade ”MOMO!!!!” med en mycket bestämd och uppfordrande röst.
Det var bara att sätta sig i bilen och åka de 5 min som det tar att åka till mormor. Sophie blev överlycklig! (Och mormor med!) Efter ett kort besök gick Sophie utan större problem med på att åka hem igen. Och så kunde hon somna.
En del av er funderar nu på detta med gränssättning och att hon minsann inte borde få sin vilja igenom hur som helst och vad kommer hon att styra och ställa med nästa gång… 🙂
Jag förstår de tankarna. Men efter 5 barn och det vi gått igenom tror jag att jag vet var och när det är viktigt att sätta gränser. I det här fallet var det enligt mig och den situation som var bara fantastiskt mysigt att Sophie så tydligt kunde säga vad hon ville. Och så är det ju jättemysigt att hon tycker så mycket om sin mormor!
Har du nyss bytt till IPhone och saknar att kunna göra glada och ledsna gubbar i sms?
Det går alldeles utmärkt. Gör så här:
-Gå in i App store och ladda ned appen SMS Smileys. Den kostar 7 kr.
-Gå in i appen och tryck på ON-knappen. Här får du också vidare instruktioner.
-Gå till Inställningar i din IPhone (på förstasidan).
-Gå vidare till ”Allmänt”
-Tangentbord.
-Lägg till nytt tangentbord
-Emoji
Stäng ned.
Börja skriv ett nytt meddelande. Nu har du som en jordglob på en av tangenterna. Med den kan du byta tangentbord till dina symboler. Du har nu mängder med alternativ med gubbar och symboler. De finns under flera kategorier och flera sidor under varje kategori.
För oss som äter enligt GI så kan det ibland vara lite klurigt med luncherna på jobbet. Enklast är ju att ta med matlåda med rester från middagen dagen före. Eller så brukar jag ta med avokado, lite mozzarella och kanske ett kokt ägg.
Nu finns GI-boxen. Det är Ola Lauritzson som också har skrivit de här kokböckerna som jag lottat ut, som startat detta.
Man får köpa ett antal boxar som man får hemskickat. De har ett pris från början och sedan när man gått igenom programmet så kan man köpa lådorna till ett betydligt mycket billigare pris (39 kr styck) därefter.
Vi har provat under en period och tyckte framför allt att det fyllde en funktion som matlåda till jobbet. Men, de garanterar en viktnedgång! Så för dig som vill gå ned i vikt kan detta vara ett jättebra sätt att börja. Du får även coach-mail varje dag.
Du köper då 18 lådor som ska räcka till lunch+middag i 2 veckor.
Gi-boxen finns idag på följande orter:
Storstockholm
Göteborg
Malmö
Helsingborg
Västerås
Enköping
Uppsala
17 februari 2011 (21:59) | sorg&saknad | av: Ludmilla
Hagen Göller 1991, några månader innan han dog
Grattis på födelsedagen pappa!
Det var länge sedan vi pratades vid. Jag tyckte om att prata med dig. Du sa alltid vad du tyckte och dina åsikter var väldigt vettiga. Nu har jag fått klara mig utan dina råd i drygt 19 år…
Du dog lite plötsligt. Har du tänkt på det?
Vi hade pratats vid dagen innan och då var du som vanligt. Sen hade du gått och jobbat på ögonmottagningen på Ackis dagen efter och på kvällen den där måndagen mådde du lite illa. När du gick in i badrummet så föll du och var bara död. Sarah som då var 11 år ringde mig och berättade att ambulansen hade varit och hämtat dig och att hon trodde att du var död.
För mig var det fullständigt omöjligt att du skulle dö. Du var ju min pappa och du var ju bara 46 år. Det är ju liksom ingen ålder.
Det var på den tiden som jag trodde att allt bara skulle vara som man tänkte sig att det skulle vara. Innan jag insåg att allting kunde hända. Att man inte vet någonting om någonting alls egentligen. Det enda man vet är det vi har NU!
Ja så var det i alla fall. Du dog. Det var fruktansvärt. Hemskt.
Vi levde ju inte ihop sedan du och mamma skiljt er men vi hade ju tät kontakt. Vi pratades vid flera gånger i veckan och sågs emellanåt.
Vet du pappa. Det har hänt jättemycket sedan vi hördes av sist.
Först så gifte jag mig. Det visste du ju om att jag skulle. Jag vet att du inte trodde på den relationen och jag får väl erkänna att du hade rätt. Vi var gifta i 5 år. Vi fick en dotter, Linnéa. Sedan träffade jag Johan och gifte om mig. Ni har faktiskt träffats, men det kanske du inte kommer ihåg. Det var när Johan gick läkarutbildningen och ögonkursen. Du undervisade honom då. Johan och jag fick två söner. För snart 3 år sedan dog Linnéa. Hon tog sitt liv precis innan hon fyllde 15 år. Kanske träffas ni nu? Kan du hälsa henne från mig och ge henne en stor, stor kram från mig. Säg att jag saknar henne så oändligt. Att jag nog på ett sätt förstår men att det känns så synd att hon inte vågade berätta…
Emelie träffade du ju senast hon var 4 år. Nu väntar hon sitt första barn så du ska bli gammelmorfar!
Jag har fått en dotter till. Sophie heter hon. Hon lyser upp vårt liv på ett fantastiskt sätt. Sen fick jag en släng av cancer också, men det är ju redan historia.
Ja du pappa. Det blir nog bra tills det blir färdigt som du brukar säga. Det var roligt att prata lite med dig. Ha en härlig födelsedag idag!
Jag har ju fött fem barn och har tre olika pappor till barnen. Men de tre yngsta barnen har Johan som pappa.
Det är rätt naturligt att fundera över likheter mellan syskon och att försöka hitta vem av föräldrarna som barnen är lika. Det är inte alltid helt lätt att säga. Jag har aldrig tyckt att Emelie varit lik mig t ex men ändå så är Emelie och Jonas inte helt olika och de har olika pappor så då måste det ju finnas något från mig. Linnéa är den som jag har tyckt varit mest lik mig.
Sophie då? Vem av sina syskon är hon mest lik? Sophie är 15 månader nu och hon ser ut så här:
Och så här såg hennes syskon ut vid motsvarande ålder:
Vid en diagnostisk genomgång framkom att de patienter med schizofreni som även uppfyllde DSM-IV-kriterierna för affektiv sjukdom (eg depression) hade en tre gånger förhöjd suicidrisk. Detta tyder på att diagnostisering och behandling av affektiv sjukdom är av stor vikt även för patienter med schizofreni.