Ludmillas Blogg

De moderna uppfostringsteorierna uppmuntrar positiv förstärkning istället för negativ förstärkning.
Det är väldigt lätt att man använder negativ förstärkning i sin uppfostran eftersom det är det oönskade beteendet man reagerar på.

Negativ förstärkning är t ex att man säger till argt eller på något annat sätt uppmärksammar beteendet på ett negativt sätt. Syftet är då att barnet (chefen, maken, hunden… eller vem det nu är) ska låta bli att fortsätta med det beteendet. Ett problem med negativ förstärkning är att det kan leda till ett undvikandebeteende istället för att man slutar med beteendet. T ex om du får ilskna blickar eller en utskällning av din mamma för att du röker kommer du kanske inte sluta röka utan istället göra det när hon inte ser.

Positiv förstärkning är motsatsen att man får uppmuntran för det beteendet som man vill se mer av. Det gäller alltså att passa på att berömma barnet när det beter sig på det önskade sättet. T ex om barnet inte smaskar med munnen öppen under måltiden ska man alltså skynda sig att säga: ”Vad bra att du äter med stängd mun.” eller liknande. Chefen passar på att berömma sin anställd när arbetsuppgifterna sköts på rätt sätt. Partnern passar på att säga: ”Vad glad jag blir när du plockar upp dina smutsiga kalsonger från golvet…” eller vad det nu kan vara!

Den vetenskapliga förklaringen till varför det fungerar så här finns i en ny amerikansk hjärnstudie. Det är samarbetet mellan pannloben, som bland annat hjälper oss lösa svåra problem, och de basala ganglierna (samlingar av grå hjärnsubstans) som tros spela en nyckelroll för inlärning och minnesfunktion.

Glöm inte: Det beteendet man får uppmärksamhet för är det man gör mer av.

Testa så får du se!

Läs även andra bloggares åsikter om inlärningspsykologi, positiv förstärkning, negativ förstärkning, uppmärksamhetsprincipen

Vecka 25

Du är på dag 170 av 280. (60,7%).
Du är i vecka 25.
Du har gått 24 fulla veckor och 1 full dag (v24+1).
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Beräknat förlossningsdatum Mån 16 nov 2009
Du har 110 dagar kvar till beräknad förlossning.

Jag blir bara tjockare och tjockare. Men det är väl som det ska.
Jag har svårt att sova på nätterna. Jag har fem kuddar som jag pallar upp min valformade kropp med!
Jag går upp och kissar ett antal gånger och varje gång vaknar den lilla flickan och tycker att det ska dansas runt ett tag. Hon är pigg och glad och sparkar åt alla håll!

Jag har också fått problem med mina händer. De domnar bort och värker på natten. Det är ju karpaltunnelsyndrom. Inklämning av en nerv (N Medianus) pga av hormoniella förändringar och vätskeansamling. Jag har köpt handledsstöd på apoteket och det hjälper en del.

Till på köpet så kan jag nästan inte gå eftersom jag trampat bort fettkuddarna under hälarna under vår fjällvandring. Mycket orutinerat! Jag var hos en fotterapeut häromdagen för att jag fått en behandling i födelsedagspresent. Helt fantastiskt! I två timmar satt jag hos Anna Öhman på Ny Hälsa i Täby. Hon masserade, peelade, inpackade, filade och jag vet inte allt. Jag fick ett par nya fötter med mig hem. Målade naglar och allt! Hon tipsade dessutom om ett par inlägg i skorna. Så det börjar bli lite bättre faktiskt.

Målade naglar... för första gången på 20 år?

Spännade med graviditetsbesvär va?!

Annars har solen lyst på oss idag. Härligt! Jag har läst att det har varit den regnigaste juli på 50 år. Men SÅ dåligt har det väl inte varit?? Jag är i alla fall jättebrun och känner att jag fått mycket sol.

Hur har du haft det med vädret i sommar?

Läs även andra bloggares åsikter om graviditet, vecka 25, 25e graviditetsveckan, graviditetsbesvär, karpaltunnelsyndrom, nervinklämning, svullen, fotvård, medicinsk fotvård, fettkuddar, handledsstöd, fosterrörelser, Ny Hälsa, sol

Allmänläkare missar att ställa rätt diagnos för varannan patient med depression, enligt en ny forskningssammanställning i den välrenommerade tidningen Lancet, publicerad online den 28 juli 2009
Forskarna från University of Leicester i Storbritannien har gjort en genomgång av 41 internationella studier som omfattar 50 000 patienter. Resultaten, som publiceras i tidskriften Lancet, visar att allmänläkare generellt sett är dåliga på att diagnostisera depression.

Dels så missar allmänläkaren en hel del av patienterna med depression och dels så får vissa patienter som inte är deprimerade fel diagnos.

Jag har själv jobbat som allmänläkare och vet hur svårt det är. Oftast så söker patienten inte för depression utan för trötthet, huvudvärk, ont i ryggen eller något helt annat. Antingen för att patienten skäms över sina psykiska besvär eller för att patienten helt enkelt inte förstår själv vad det är för fel. Kroppen signalerar men man förstår inte varför.

Som allmänläkare har man till uppgift att försöka sortera bruset av alla symptom som patienten uppger. Sortera det som är viktigt för att ställa diagnos och sortera bort det som är ”normalt”. Man ska sätta ihop bitarna till en logisk förklaring och dessutom samtidigt få patienten att känna sig lyssnad på och kunna förklara sin teori på ett begripligt sätt.

Är patienten uppsatt på en akuttid så har man 15 – 20 minuter på sig att lyssna, undersöka, ta prover, ta beslut och diktera.

Om man ska diagnostisera depression behöver man gott om tid!!! Man behöver skapa förtroende så att patienten öppnar sig och man behöver ha tid att se personen som en helhet och inte bara som en kroppsdel.

Om patienten redan vid bokningen har uppgivit depressiva symptom kan denne få en utökad tid på 45-60 min istället och det är rimligare vid denna typ av problematik.

Läs även andra bloggares åsikter om depression, diagnostik, allmänläkare, distriktsläkare, vårdcentral, tidsbokning, symptom, studie, Lancet

Det är inte tungt på samma sätt som för ett år sedan.
Men det är som att dra ur proppen.
Jag är trött. Trött. Trött.
Jag förstår att det beror på att det har varit mycket med boken och bröllopet och så.
Jag förstår att mina marginaler aldrig mer kommer att vara vad de en gång var.
Jag förstår också att jag är känsligare för att jag är gravid.

Men idag är en sådan dag när jag bara känner mig trött.
Kroppen är trött.
Själen är gammal och skrynklig.
Så känns det.

Jag gråter för minsta lilla.
Orkar inte ta tag i något.
Sitter.

Lägger lite pussel med Jonas.
Blir trött.

Kollar lite mail.
Blir trött.

Linnéa var är du????
Jag har inte träffat henne på snart 14 månader. Det är lång tid att inte se sitt barn på. Hon glider liksom ifrån mig…
Kan inte få fram bilder på henne i huvudet. Bara bilder från fotografier…
Men jag kan känna hennes hud och hennes lukt fortfarande…

Jag känner mig arg. Arg på livet.
Att det blev så här.
Tårarna som rinner nedför mina kinder.

Jag gissar att det blir bättre i morgon igen.
Jag måste ”gilla läget”. Inse att jag inte är som jag varit tidigare.
Att jag nu har en sårbarhet som jag måste vara medveten om hela tiden.

Det är tungt.

Läs även andra bloggares åsikter om tungt, gråter, saknad, sorg, Linnéa, självmord, sårbarhet, trött

Nya Babysimboken

Hurra!
Boken är nu hos tryckeriet. Det känns otroligt skönt!
Detta har legat över mig under 1,5 års tid. Nu äntligen är det klart.
Boken kommer att finnas i min hand den 20 augusti, lagom till kursstarterna.

Babysimboken används av många simskolor, runt om i landet, som kursmateriel för föräldrarna som går kurser. Den skrevs första gången 2001. Andra upplagan kom 2003. 2004 kom den engelska översättningen som används runt om i världen för utbildning av Babysiminstruktörer och av intresserade föräldrar.

Den här nya utgåvan är helt omskriven och utgiven på eget förlag (Linnéas Simskola). Förutom historik, medicinska aspekter, barns utveckling m.m. har jag lagt till nya kapitel ocm hur man utvecklar övningarna och hur man lär tre-åringar att crawla. Övningskapitlet är ny helt uppbyggt kring den ”röda tråden” som innebär att lära barnet att klara sig självt om det skulle ramla i vattnet. Det ska då kunna: hålla andan, sparka sig upp till ytan och hämta luft, eller vända tillbaka direkt, eller kunna rotera över till rygg och flyta och vila – innan det roterar tillbaka till det håll som det fallit i ifrån.

Jag är väldigt nöjd med boken och hoppas att ni som kommer att läsa den också känner att ni har stor hjälp av den under utforskandet av vattnets möjligheter med ert lilla barn!

Läs även andra bloggares åsikter om Babysimboken, Nya Babysimboken, babysim, simskola, crawla, skriva bok

Nu finns det en Svettmottagning!
www.sophiahemmet.se
Alla svettas vi ibland och det är en funktion i kroppen som tjänar till att kyla ned huden när man är varm.
Men 2% av Sveriges befolkning lider av överdriven svettning, sk Hyperhidros. Dessa personer lider väldigt mycket, inte minst för att det är ett stort socialt handikapp.

Dessa personer måste hela tiden planera sin tillvaro. Tänka på vad de har på sig. Mörka eller mönstrade kläder döljer svettfläckarna bäst. En del personer klär t o m sina kläder i plastad frotté för att slippa visa sin svett. Dessa personer avstår ofta från fysiskt ansträngande aktiviteter eftersom de svettas mer då. De isolerar sig inte sällan eftersom alla sociala sammanhang är psykiskt påfrestande. Omgivningen tolkar svettningarna som nervositet och osäkerhet vilket det också kan bli sekundärt. De psykiska bieffekterna är betydande. I första hand så är dock detta en fysisk sjukdom som gör att man svettas överdrivet mycket.

Som tur är så finns det något att göra åt överdriven svettning. Dessutom är det faktiskt rätt enkelt. Man får en injektion med botulinumtoxin (samma som vid rynkbehandling, men detta är en annan funktion) i den kroppsdelen som man har besvär av. Toxinet förlamar då nerverna som ger svettningen under många månader. Sedan förnyas behandlingen.

I Stockholm öppnar till mångas glädje, en svettmottagning på Sophiahemmet i september. Här kan man utan remiss och till en vanlig patientavgift få behandling mot sina svettproblem.

Läs även andra bloggares åsikter om svett, överdriven svettning, besvärande svettning, hyperhidros, svettmottagning, Sophiahemmet

Under sommarmånaderna görs kraftiga neddragningar inom sjukvården och inte minst inom psykiatrin.

TT skriver att tolv av fjorton landsting, som svarat på en enkät gjord av Sveriges Radios Ekot, säger att personalstyrkan inom öppenvården minskas med 30, 40 eller 50 procent under högsommaren. 43 procent svarar dessutom att en eller flera slutenvårdsavdelningar är helt stängda då.

Detta i kombination med att självmordsfrekvensen är högst under sommarmånaderna är ju helt galet…

Läs även andra bloggares åsikter om sommarstängt, sommarstängda vårdavdelningarna, sjukhusneddragningar, psykiatrin, självmord

Forskningsresultat visar att babymassage inte bara är skönt och mysigt för din bebis, det främjar även barnets utveckling vad gäller viktuppgång. Massagen frigör oxytocin hos bebisen vilket bland annat stimulerar för tidigt födda barn att snabbare öka i vikt. Barn som masseras får också ett förbättrat sovmönster och är mer tillfreds kan man läsa på Growing People´s site.

Anledningen till massagens positiva effekter på bebisen sägs vara oxytocin. Det måste vara just smekande, lugna och rytmiska rörelser för att oxytocinet ska frigöras hos babyn. Hormonet ökar det allmänna välbefinnandet och ger en känsla av njutning och välbehag. Oxytocin bildas i den del av hjärnan som bland annat kontrollerar sömn, ämnesomsättning och blodtryck.

Kerstin Uvnäs-Moberg är en av de stora förespåkarna för massagens positiva effekt och har även skrivit en bok om detta. Det finns dock de som inte håller med. Flera professorer kritiserar Uvnäs-Mobergs teorier och säger att det vetenskapliga underlaget är alltför tunt.

Jag har själv inte provat på babymassage med mina barn men kommer absolut att göra det nu när den lilla babyn kommer i höst. Jag har en kollega som driver Uppsala Babycenter där hon erbjuder babymassage på ett mycket profesionellt sätt, så det känns bra och spännande!

Läs även andra bloggares åsikter om oxytocin, massage, babymassage, Uppsala Babycenter, Kerstin Uvnäs-Moberg

Den senaste veckan har jag arbetat oavbrutet med att färdigställa Babysimboken.
Det är alltså den tredje upplagan som vi kommer att ge ut på eget förlag. Det var meningen att jag skulle ha skrivit om den redan förra våren, men så blev ju Linnéa sjuk och så dog hon…

Jag har skrivit om i stort sett hela boken och det är nästan bara nya bilder. Jag fick hjälp av Ann Thulin som hjälpte mig att översätta Babysimboken till engelska 2003 och nu skulle hon hjälpa mig att sätta (lägga ut texten på sidorna) den här boken också. Hon berättade för mig att hon gått ned i vikt och inte kunde äta, hade ont i magen. Så visade sig det tyvärr att jag hade rätt i mina misstankar att hon hade en spridd tjocktarmscancer. Stackars min vän! Nu är hon inlagd och kan verkligen inte tänka på Babysimböcker. Som tur var så har hon en son, Per Thulin, som har tagit över arbetet. Han gör ett enastående jobb och det kommer att bli superfint! Jag känner mig väldigt nöjd med den här upplagan som känns väldigt mycket som ”min” eftersom jag inte haft ett förlag som ”mellanhand”.

Boken kommer att skickas till Ljungbergs tryckeri i Klippan i början av nästa vecka.
Det är bara lite småsaker kvar nu och boken kommer att finnas ny i min hand lagom till kursstarten i augusti. Hurra!!

Där har du orsaken till min relativa tystnad på bloggen.

Vi hinner att ha lite sommar under tiden också. Det är det som är bra med att vara egen företagare… man kan disponera sin tid! Man jobbar mycket – men väljer själv när!

Vi har det så härligt här och kan välja om vi ska ta en tur med kanoten eller motorbåten, ta ett dopp i poolen eller sjön… Man kan inte ha det bättre!

Efter minigolfen

Emelie och Niclas har varit här en del eftersom det nu bara är 8 dagar kvar till bröllopet och det är här på bryggan som de ska gifta sig. De har hjälpt till att röja en hel del sly för att det ska vara fint. Jag hoppas bara att vädret är snällt mot oss!

Det som varit mest oroande är om klänningen som Emelie hade beställt skulle hinna komma. Som tur var gjorde den det – och den passade! ; ) Hon är så vacker i den!!

Emelie och Oscar spelar ett spel som Oscar har konstruerat.

Ja, så har jag hunnit fylla år också. 41!! Förra sommaren fyllde jag alltså 40 år. Då hade vi min 40-årsfest som planerat, trots att Linnéa hade dött 6 veckor innan. Jag tyckte att det var skönt att ha sina vänner samlade då. Det blev lyckat.

Jag fick en blombud när jag fyllde år. Jag blev nyfiken förstås. Det var min fina vän från Norge som hade skickat dessa vackra blommor. Jag har haft kontakt med henne sedan i höstas. Hon har varit självmordsbenägen i många år och jag försöker dag för dag att hjälpa henne lite. Hon skrev tidigare om hur det var att vara självmordsbenägen på bloggen här…

Tack för de fina blommorna K!

Idag träffade jag en ny journalist som ska skriva om självmord. Det är bra. Ju fler som skriver om självmord desto bättre!

Ja, som du ser så är mitt liv inte så tokigt. Det är bara en sak som är fel… och du vet vad det är…

Läs även andra bloggares åsikter om Babysimboken, Ann Thulin, Per Thulin, Ljungbergs tryckeri, paradis, sommar, kanot, båt, pool, bröllop, blommor, självmordsbenägen, självmord

Det blev blandade reaktioner på att jag både pratade om självmord och Spotify i samma inlägg.
Det kan jag förstå. Särskilt om man inte har följt min blogg så länge och inte har sett hur och om vad jag skriver.

Den här bloggen handlar om självmord, om att förlora en nära anhörig och om hur man kämpar på med att gå vidare trots det värsta som kan hända.

Ett av huvudsyftena med min blogg är att sprida information om självmord. Någon skriver i en kommentar att det inte alls pratas för lite om självmord. Det tror jag dock inte att alla de som arbetar preventivt med självmord håller med om. Visst kan man prata om självmord och att någon annan tar sitt liv. Mycket mer än tidigare och särskilt om det är någon som inte står en så nära. Men, det finns fortfarande de som inte tycker sig kunna berätta för sina närmaste hur dödsfallet verkligen gick till. Det är tabu och skam kring självmord fortfarande. Och en enorm OKUNNIGHET!

Spotify-inviter är eftertraktade och ett mycket vanligt sökord på internet. Mitt syfte med att sprida information om självmord uppnår jag alltså bland annat genom att få fler besökare till min blogg.

Självmord är vardag för mig. Jag lever i det hela tiden. Dels att min älskade dotter ”valde” denna utväg och dels för att jag kontaktas dagligen av personer som har självmordstankar, personer som drabbats av att en anhörig tagit sitt liv och personer som arbetar med självmordsbenägna personer.

Jag vet också att en av de absolut största självmordsförebyggande faktorerna är att personen som har självmordstankar tänker på hur deras nära och kära skulle drabbas om de fullföljde sina planer. Om man väl börjar förståvvad det faktiskt skulle innebära för de närstående (och inte bara spontant tänker att de nog skulle ha det bättre utan mig) så drar man sig för att göra det. För man vill inte utsätta någon för den smärtan.

Så kort sagt, jag ber om ursäkt om min kombination av Spotify och självmord väckte anstöt hos vissa. Men det fanns en tanke med upplägget. Alla de som kommenterade inlägget med sina tankar om självmord tackar jag innerligast och de har fått en Spotify-invite skickad till sig. (En del av er hade dock redan Spotify märkte jag.)

Läs även andra bloggares åsikter om stötande, självmord, suicid, spotify