Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Det var alldeles för länge sedan jag lottade ut några Spotify-invites. Jag har många kvar!
Spotify är en helt laglig musiktjänst där man i realtid lyssnar på den musik man vill. Man laddar inte ner musiken på sin dator utan det är, kan man säga, en typ av webradio fast man själv väljer vad man vill lyssna på.
För att vara med i utlottningen vill jag att du berättar på bloggen om du har haft självmordstankar någon gång och hur du har hanterat dem. Undersökningar visar nämligen att det mycket vanligt att man har tankar på självmord någon gång i livet.
När man bedömer ”farlighetsgraden” i sådana tankar tittar man på den som en stege:
1. Tankar på döden. (T ex Undrar hur det känns att vara död. Gör det ont att dö. Nyfikna tankar.)
2. Tankar om att man önskar man vore död men inte så att man själv skulle kunna ta sitt liv. (T ex Jag önskar att jag kunde gå in i ett rum och försvinna eller somna och aldrig vakna upp igen).
3. Tankar på att ta sitt liv. (Tänk om man skulle ta sitt liv. Vad händer då. Jag orkar inte leva längre.)
4. Tankar på hur man ska ta sitt liv. (Funderar ut vilken metod man ska använda sig av).
5. Tankar på när man ska ta sitt liv. (Aktiv planering för att kunna sätta sin plan i verket).
Men så länge tankar bara är tankar är de inte farliga, eller hur… Det är om man gör handling av tankarna som det blir farligt.
Så utmaningen idag blir alltså att beskriva om du har eller inte har haft någon typ av självmordstankar.
Uppdatering: Läs gärna även inlägget efter detta innan du upprörs över detta inlägg.
Du är på dag 151 av 280. (53,9%).
Du är i vecka 22.
Du har gått 21 fulla veckor och 3 fulla dagar (v21+3).
Du är i 6:e graviditetsmånaden.
Beräknat förlossningsdatum Mån 16 nov 2009
Du har 129 dagar kvar till beräknad förlossning.
Den lilla flickan inom mig gör mer och mer väsen ifrån sig. Hon är aktiv ofta och liksom säger ”Mamma, var inte orolig. Jag finns här.” Igår kunde Jonas känna hennes sparkar och imorse även Johan.
Det är en otrolig känsla att bära ett liv inom sig. Tänk, en människa som växer inne i min kropp! En människa som får all energi, syre och värme från mig. Ett nytt litet liv!
Vi är alla spända av förväntan vad som kommer att bli om fyra månader. Ibland tittar Johan och jag på varandra och undrar vad vi har givit oss in i. Nu när våra yngsta barn är 9 och 11 och vi inte behöver tänka på att passa dem på samma sätt, när de kan klä på sig, borsta tänderna och sysselsätta sig själva i stor utsträckning… När jag för första gången i mitt vuxna liv (jag fick Emelie när jag var 18) inte har småbarn… så börjar vi om från början.
Samtidigt är det så underbart att få den här möjligheten igen. Jag njuter på ett annat sätt nu än när jag var 18, 25, 30 och 32. (Jag fyller 41 nästa vecka.) Jag tar inget för givet och är oändligt tacksam för att kunna få ett till barn.
Väl hemma igen stog fortsatta omdaningen av Linnéas rum på listan. Jonas har väntat många månader på att få flytta in i Linnéas rum, något som ändå skulle ha skett för eller senare även om hon inte hade dött.
Vi valde ut tapeter redan för någon månad sedan. Först kom vi hem med exakt samma färg som redan satt på väggarna, blå. Sedan fick vi tänka om helt. Det var viktigt att rummet skulle upplevas som ett helt nytt rum, Jonas rum. Rummet ligger precis till höger när man kommer in i hallen så man tittar in där flera gånger om dagen. Då vill man se Jonas rum och inte Linnéas rum med Jonas i.
Nu är tapetseringen gjord och det blev ett helt nytt rum. Under tiden hittade jag ytterligare några saker bakom garderoben som var Linnéas. Ett papper om vad hon skulle spela (piano) på Luciauppvisningen i skolan. Ett litet klistermärke. En liten påse med en sten i. Men nu finns inget som är Linnéas kvar förutom några saker som Jonas tagit över. Nu är det bara att flytta ner Jonas saker och sätta upp de nysydda gardinerna. Jonas blev supernöjd!
Linnéas stereoanläggning har Jonas kvar i rummet och han satte nu på Maroon 5 som Linnéa lyssnade en del på. Det var en märklig känsla när samma musik strömmade ut ur samma rum… som om hon vore kvar.
Samtidigt ska man påminna sig om att hon inte finns längre. Jag kan inte få in det i mitt huvud!
Nu finns bara ett par lådor kvar av Linnéas saker. Foton. Och minnen. Det är allt vad som finns kvar av mitt barn.
Smärtsamt. Otroligt smärtsamt att göra detta. Samtidigt skönt att det är gjort. Det blir en markering även för pojkarna att vi ser framåt. Vi MÅSTE ju det!
Tanken är nu att även göra om Oscar rum och sedan Jonas gamla rum till lillasysters.
Nu är vi hemma efter en vecka i Abisko.
Det var en ny upplevelse för oss att fjällvandra. Vi åkte från värmeböljan till frisk och klar luft och midnattssol.
Vi tog nattåget. Tåget åkte förbi platsen där Linnéa hoppade. Vi stog alla och tittade noga när vi åkte förbi. Samma sak idag när vi åkte tillbaka och alltså åkte åt samma håll som det tåg som Linnéa hoppade framför. Tåget for fortfarande fram i en väldig fart då. Ofattbart!
Abisko
Tåget åkte ända fram till Abisko turiststation. Mitt i fjällvärlden. Fjälltoppar åt alla håll och Torneträsk emellan. Vi hade utrustat oss med riktiga vandringsskor och ryggsäckar och kunde ta dagsturer på ett härligt sätt. Däremellan bodde i vi i en stuga.
Snö mitt i sommaren!
Det var förstås spännande med snö mitt i sommaren…
Oscar dricker från ett litet vattenfall
…och smältvattnet gav upphov till underbart klart och friskt vatten att dricka!
Narvik
Vi hann förkovra oss i allt vad malmtåg hette och även ta en tur till Narvik. Linnéablommor fanns både i Narvik och i Abisko, överallt! Den söta lilla blomman som jag döpte min dotter efter.
Så var vi hemma igen. Verkligheten gör sig påmind.
Linnéas rum. Linnéas saker.
Linnéa.
Den ofattbara känslan av att min Linnéa inte finns längre kryper in under huden. Det kan inte vara sant?! Hur är det möjligt?
Ni som är nya på bloggen hälsar jag hjärtligt välkommen. Man kan läsa mer om vad som hände Linnéa här…
Dessutom mer detaljerat från den 13 april – 30 maj i år där jag går igenom allt igen.
Det kommer ständigt nya studier gällande självmord och som jag sagt tidigare så finns så mycket kunskap som man tyvärr inte använder sig av.
Här kommer ett utdrag ur det senaste utskicket från Pirjo Stråte-Hiltunen, (SPES) i samarbete med Danuta Wasserman, Nationell prevention av suicid och prevention av psykisk ohälsa (NASP).
Flytta och självmordI tillägg till de psykiatriska diagnoserna depression, ångest, psykos och personlighetsstörning, som är aktuella vid suicidalitet, finns yttre stressfaktorer som i samband med sjukdomstillstånden kan utlösa självmordsförsök eller fullbordat självmord. En av dessa yttre stressfaktorer är att flytta och en dansk forskargrupp har studerat hur att flytta ofta har påverkat risken för suicidförsök och självmord hos barn och ungdomar mellan 11 och 17 år. Man kartlade flyttningsfrekvensen hos de 4160 barn och ungdomar som vårdats för självmordsförsök mellan 1995 och 2006. Som jämförelsematerial användes 124 800 slumpvis utvalda köns – och åldersmatchade ungdomar som aldrig utfört något självmordsförsök. De barn och ungdomar som gjort självmordförsök hade flyttat oftare än kontrollgruppen: 55,2 % av de suicidala ungdomarna hade flyttat mer än 3 gånger jämfört med 32,0 % av kontrollgruppen och 7,4 % av de suicidala ungdomarna hade flyttat mer än 10 ggr jämfört med 1,9 % av kontrollerna. Författarna skriver att det tycks finnas en ”dos-response” d v s ju fler flyttar desto högre är den relativa risken för självmordsförsök och självmord. Artikeln har bifogats för dig som vill ta del av undersökningen mer i detalj (Quin et al 2009, bifogad).
Tidigare trauma
Om inte individen finner en bemästringsstrategi kan stress, traumatiska händelser och negativa livsupplevelser leda till självmordsförsök och självmord. Karolina Krysinska vid Centrum för suicidpreventiva studier hos unga människor i Queensland, Australien, har tillsammans med kollegor sammanställt en litteraturstudie över hur trauma i olika former kan bidra till ökad självmordsrisk. DSM-IV (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) definierar trauma som ”En händelse eller händelser som involverar död, dödshot eller allvarlig skada eller hotar den personliga integriteten för individen själv eller andra, och personens gensvar är intensiv fruktan, hjälplöshet eller skräck”. Man skriver bland annat om den ökade självmordsrisken för dem som utsatts för fysisk våld, kriminalitet, bevittnat eller utsatts för en olyckshändelse, eller dem som traumatiserats genom att komma kontakt med traumatiserade personer, exempelvis familjemedlemmar, vårdpersonal och socialarbetare (Krysinska et al 2009, bifogad).
Kroppsuppfattning och självmord
Hos unga människor, i synnerhet flickor och unga kvinnor är övervikt, ätstörningar och en dålig kroppsuppfattning riksfaktorer för självmordstankar, självmordsförsök och självmord. Brausch och Gutierrez finner i sin studie av 392 skolelever (medelålder 15 år), med hjälp av olika skattningsinstrument för ätstörning, kroppsuppfattning, depression samt suicidtankar (The Suicide Ideation Questionnnaire, SIQ), att ätstörning men inte kroppsuppfattning signifikant påverkade graden av självmordstankar. Som väntat fann man ett signifikant samband mellan ätstörningar och kroppsuppfattning. Man fann en signifikant koppling mellan såväl ätstörningar som kroppsuppfattning och depression. I motsats till uppställd hypotes fann man inget direkt samband mellan dålig kroppsuppfattning (att vara missnöjd med sin kropp) och ökad suicidalitet utan endast ett indirekt samband genom depressionsvariabeln (Brausch & Gutierrez 2009).
Vi är hemma igen efter en vecka på vårt paradis. Nu är det uthyrt och det är bara att bita ihop. Vi har dock andra saker inplanerade.
När vi kom hem slog verkligheten åter emot mig. Linnéas rum som håller på att göras om. Hennes foton och saker. Linnéa är inte här. Hur kan hon vara borta så länge? Jag tittar på hennes foto och kan inte förstå hur denna vackra, underbara människa några månader senare kan cykla ut till tågspåret och ställa sig framför ett tåg.
Hur kunde detta ske?
Hur kunde hon?
Hur kunde det hända oss?
När verkligheten gör sig påmind slår det emot mig sådan kraft och liksom drar mig nedåt mot avgrunden. Så många olika känslor väller upp i mig. Det är ilskan gentemot henne och saknaden efter efter henne som är de starkaste…
Pojkarna verkar ändå ha ”landat” i sin sorg. De är glada och positiva och i stort sett varje dag säger de någonting som har med Linnéa att göra. ”Den här glassen var Neans bästa”. ”Jag tar en sådan här för det hade Nean”.
Emelie är mitt uppe i sina bröllopsplaner och det känns så skönt att hon är glad och lycklig. Det kommer att bli ett fantastiskt bröllop tror jag ute vid vårt paradis. Igår träffade vi vigselförättaren och han verkar mycket bra, seriös och välplanerad.
Magen växer och den lilla flickan där inne verkar trivas. Hon sparkar och rör på sig som bara den och det känns fantastiskt spännande och samtidigt overkligt att vi snart ska vara fler i familjen. En liten bebis blir en stor omställning för oss men mycket välkommet. Pojkarna är så uppspelta kring det hela och är så goa och mysiga med magen och pysslar om mig också.
Livet är härligt, smärtsamt, märkligt, spännande, förvirrande och fantastiskt på en och samma gång.
Hela historien om Michael Jackson är så tragisk. Jag har många gånger funderat kring hans mycket intressanta person och tänkt ”undra vad som kommer att komma fram när han är dör”.
När Emelie hade Michael Jackson som sin stora idol var det skriverierna om att han hade förgripit sig på småpojkar som var i ropet. Emelie var övertygad om att han var oskyldig.
Även Linnéa var fascinerad över Michael Jackson som person. Så sent som ett par månader innan hon dog gjorde hon ett specialarbete om honom i skolan.
Jackson var ju ett geni, det kan ju ingen säga något om. Hans musik, hans röst och hans dans var unik. Bakom hans enorma framgångar fanns dock en mycket olycklig själ som jag kan förstå det. Övergrepp i barndomen, en mycket auktoritär pappa och press på en mycket tidig karriär har nog varit hinder i vägen för att utvecklas till en harmonisk person.
Hans enorma förmögenhet försvann och när han dog hade han stora skulder. Tanken var ju att de planerade turnéerna skulle kunna hjälpa honom att täppa igen de stora hålen. Det är tragiskt i sig att det ska sluta så för en sådan framgångsrik person.
Läser man på nätet idag kan man se många olika reaktioner på Michael Jacksons död. En del personer hyllar honom högt och många av artiklarna helgonförklarar honom. Detta har i sin tur retat andra som tycker att Michael Jackson var osmaklig och vissa kommentarer skriver även att han var ett monster.
Michael Jackson verkar ha haft många personer i sin omgivning som har skyddat honom på olika sätt. Köpta eller inte, men det är ju inte mycket som har bekräftats av alla de konstigheter som varit kring honom.
Hade han vitiligo eller hade han blekt huden?
Hur många skönhetsoperationer har han egentligen gjort?
Hur kommer det sig att hans barn är vita?
Vem får vårdnaden om hans barn nu?
Gifte han sig av kärlek eller var det ”skenäktenskap”? Han var gift knappa två år med Lisa Marie Presley och knappa tre år med Debbie Rowe.
Hur var det med syrgastältet?
Har han utsatt pojkar för övergrepp eller har han bara varit väldigt barnkär? Han frikändes ju.
Många påståenden är obekräftade och det ska bli intressant att se om hans död kommer att bringa klarhet i alla frågor som varit eller om det fortfarande kommer att tystas ned.
Säga vad man vill om Michael Jackson, men spår har han lämnat efter sig på många olika sätt.
Dansa i din himmel och få ro i din oroliga själ!
Den här veckan har jag faktiskt varit väldigt effektiv!
Vi har varit på vårt paradis vid Vallentunasjön och njutit av sol och värme. Barnen har haft en kompis här och de har badat i poolen, fiskat, läst böcker, spelat spel och njutit av sommarlovet!
Jag själv har suttit fokuserat och slutfört arbetet med den Nya Babysimboken som ska tryckas i sommar. Den förra versionen har varit slut sedan förra sommaren och tanken har varit att jag skulle skriva en ny helt omarbetad upplaga, men detta med Linnéa har kommit emellan. Jag har varit fruktansvärt ineffektiv och inte alls känt igen mig. Men nu så…
Jag har verkligen kunnat arbeta om texten väldigt mycket och fått med mycket av de nya tankegångar jag har och det som vi använder i Linnéas simskola. Jag känner mig väldigt nöjd.
Nu är det bara lite korrekturläsningsarbete kvar och sedan kommer Ann Thulin att hjälpa mig med att sätta bokens layout innan vi skickar den till tryckeriet.
Idag den 22 juni är det precis ett år sedan jag började blogga. Då var det drygt 3 veckor sedan Linnéa dog och en vecka sedan begravninge.
Anledningen till att jag började blogga var för att jag hade ett stort behov av att vara öppen om det som hade hänt. Jag märkte hur mycket hysch, hysch det var kring självmord och hur ovana personer i min omgivning var att hantera frågorna både kring självmord och kring att ett barn dog.
Det väcker så otroligt mycket känslor och tankar hos de allra flesta som kommer i kontakt med någon som ”drabbats”.
-Tänk om det skulle hända mig…
-Det måste ha varit något fel i familjen…
-Vad ska man säga? Tänk om man säger fel…
-Hur kan man ta sitt liv?
-Jag har också velat ta mitt liv…
Osv…
Bloggen har varit en stor hjälp för mig på många olika sätt:
-Jag har känt att jag har spridit kunskap om självmord och sorg
-Många har kontaktat mig och berättat att min blogg hjälper dem att inte ta sitt eget liv eftersom bloggen visar hur självmord drabbar anhöriga
-Många har kontaktat mig och berättat hur min blogg har hjälpt dem att ta sig genom sin egen sorg
-Jag har fått se mina tankar på pränt vilket har hjälpt mig att sortera och bearbeta
-Jag har fått kontakt med andra som varit med om liknande saker
-Jag har fått kontakt med självmordsbenägna som hjälpt mig att förstå processen
-Jag har fått direktrespons på mina tankar genom de många kommentarer jag får
Tack för att du följer min blogg. Det betyder mycket för mig!
