När Linnéa dog och nu när jag har varit sjuk så har det varit både roligt, intressant och sorgligt att se hur mina vänner har varit. En del som man trodde skulle finnas där har varit som bortblåsta och en del som man inte förväntade sig något av har varit riktiga stöttepelare. Och så många, många som jag knappt känner eller aldrig har träffat som har hört av sig på SMS och mail med jämna mellanrum.
Vilka är ens vänner? Vilka upplever man är ens vänner? Säkert finns det flera personer som upplever att de stöttat men som man själv kanske inte känner att de stöttat. Och omvänt. Men, det finns också de som inte har orkat med allt elände som har hänt vår familj. Det är ju förståeligt.
Det finns de som aldrig hör av sig men som läser bloggen varje dag. Det betyder alltså att de känner sig involverad i det som händer i mitt liv, men jag vet inte ens om det.
Det finns också de som hör av sig med jämna mellanrum både i nöd och i lust. Det vill säga, inte bara när det är något extremt som händer, utan hela tiden. Och så finns det de som alltid är där. Tack alla fina vänner av olika slag och på olika nivåer!
Jag inser att jag har svårt att vända mig till mina vänner när det känns svårt. Jag känner inte att det finns någon som jag faktiskt kan ringa till när jag känner mig låg. Jag VET att det finns många jag skulle kunna ringa, men jag känner inte att jag KAN. Och det är ju mitt eget fel. Det känns som att jag ska klara saker och ting själv. Jag är ju den folk frågar och ber om hjälp.
Det är verkligen en svaghet hos mig att jag har svårt att be om hjälp själv.
Jag ska bli bättre på det.
I helgen har jag haft besök av en långväga vän. Det är en mycket framgångsrik man inom simvärlden. Vi har lärt känna varandra på konferenser där han har föreläst och jag har lärt mig mycket av honom. Och när jag har föreläst och han lyssnat. Eller bara när vi mötts ändå i simsammanhang. Nu när jag var sjuk så bestämde han sig för att komma och hälsa på. Vi har haft en fantastiskt rolig helg. Det är häftigt att se att man själv och ens livskamrat kan bli busiga som tonåringar igen fast man är så gammal som jag 🙂
Det betyder mycket när en person som nu blev en riktig vän anstränger sig så mycket för att finnas där. Den här personen förvandlades från att vara en affärsbekant till att bli en vän i och med den här handlingen och det känns väldigt fint.
Läs även andra bloggares åsikter om simskola, carlile swimming, vänner, vänskap
