Ludmillas Blogg

Du som följde mig under sjukdomstiden kanske kommer ihåg att jag förvånansvärt nog fick väldigt fina naglar då! Jag har alltid haft fula naglar som skivar sig. Under cellgiftsbehandlingen hade jag starka och långa naglar!

Nu när det gått mer än två månader efter att jag slutat med behandlingen så har jag åter väldigt fula och sköra naglar.

Ordningen är återställd!

Läs även andra bloggares åsikter om naglar, cellgiftsbehandling

Som jag skrivit tidigare så är det viktiga att man gör något litet varje dag. Det handlar ju om att förändra vanorna.
En liten promenad varje dag gör den stora skillnaden!

Dessutom kan man lägga in 10 sit-ups varje dag innan man går och lägger sig. 10 st… det kan man faktiskt se till att göra, eller hur?

Det gäller att lägga saker och ting på rätt nivå för att förändra sitt beteende. När beteendet väl är förändrat och den nya vanan är etablerad kan man öka svårighetsgraden t ex genom att öka till 15 sit-ups osv.

För problemet är många gånger att man tänker att man måste förändra så mycket och så kanske det blir för stor tröskel att ta sig över att man inte orkar på lång sikt.

Igår vägde jag mig igen. Jag hade gått ned nästan ett kilo sedan förra veckan.
Det går långsammare än jag räknat med, men det går åt rätt håll och det är ju det som räknas. Sannolikt är min kropp lite ”skadad” efter cellgifterna och kortisonbehandlingen.

Nu börjar jag må riktigt bra i kroppen så jag ska öka på motionen. Där har jag slarvat (inte likt mig). Det är inte lätt att hinna med allt man ska hinna med när man har en liten bebis!

Jag har köpt en barnstol till min cykel så att jag ska kunna bli lite mer rörlig med Sophie. Hon har föresten börjat härma! Hon har sagt flera klockrena ”mamma”

Igår hade vi släkt här och då bjöd vi bland annat på en efterrätt. Det var en passionsfrukts och hallonpannacotta som var sötad med sötningsmedel. Den var väldigt tjusig med ett ljust lager (passionsfrukt) längst ned i ett högt glas och så hallonlagret högst upp som rödrosa. Högst upp ett hallon.

Det var dock inte alls så gott när det inte var sötningsmedel. För oss som inte äter kolhydrater var det helt ok, men att bjuda på till folk som förväntar sig något sött var det lite för lite sött helt enkelt.

Vädret fortsätter att vara underbart och varmt! Perfekt när man både har tillgång till pool och strand!

Läs även andra bloggares åsikter om viktnedgång, GI-metoden

Sophie sitter på sin systers grav. Hon suger på en ängel.
De har aldrig träffats.
Hade aldrig tänkt att leva i samma tid. Ändå är de del av samma liv.

Jag har de senaste dagarna känt mig ledsen.
Jag som har det så bra.
Jag som är frisk.
Borde jag inte bara dansa omkring?

Förnuftet säger mig att jag har all rätt i världen att känna mig ledsen och vara trött.
Trött i kroppen.
Trött i själen.
Under så kort tid som 2 år har allt hänt.

Det tar kraft.

Linnéas död är fortfarande så väldigt smärtsam.
Ibland går det liksom upp för mig.
Igen och igen och igen.

Hur kunde hon?
Ilskan växer sig så stark.
Besvikelse.
Varför sa hon inget?
Varför berättade hon inte som det var?

Och så kommer förnuftet i fatt mig igen och berättar för mig igen och igen och igen.
Hon var sjuk.
Hon hade levt vidare än hon kunde bära.
Hon var bara 14 år.
Hon var bara ett barn.

Ett barn som tvingat sig att bli vuxen, alldeles för tidigt.

Läs även andra bloggares åsikter om Linnéa, självmord, sorg&saknad,

Igår fyllde jag år och då bjöd vi släkten på middag. Det var en GI-anpassad meny.
Vi började med champagne vid poolen och endivesalladsblad med olika röror till.

Tomatröra (philadelphiaost, soltorkade tomater i olja, basilika)
Örtröra (ruccola, basilika, kesella, vitlök)
Ädeloströra (creme fraiche, ädelost)
Romröra (kesella, rom, gräslök och garnera med räkor)

Allt med salt och peppar. Garnera med vallmofrön eller rostade sesamfrön.

Vi grillade sedan fläskfilé, aubergine och kyckling. Till det hade vi yoghurt (med limeskal och vitlök) och en quinoasallad (quinoa, grillade konserverade paprikor, soltorkade tomater, ruccola, svarta oliver, parmesanost, kvisttomater och persilja). Vi drack rött vin till.

Efterrätten var inte GI-mässig. Det var vaniljglass och hallon.

Det var en jättegod middag. Vi fuskade alltså igår. Både med efterrätten och alkoholen. Så ska man vara helt krass så får vi nu börja lite från början. Det tar 1 – 2 dagar innan levern har slutat vara upptagen med att bryta ned alkoholen och kan fortsätta fettförbränningen. Dessutom måste vi nu åter vänta på att kroppen ställer om från kolhydrater till fettförbränning.

Det var ett medvetet val. Vi kommer nu att återgå till den strikta lågkolhydratdieten!

Läs även andra bloggares åsikter om GI, vikt, viktnedgång

Idag är det 8 månader sedan lillasyster Sophie föddes. Swisch, swisch!
Tiden har gått väldigt snabbt. Kanske ännu snabbare än vanligt eftersom jag samtidigt varit sjuk.

Men nu är jag frisk och kan vara mamma. Det känns väldigt bra!

Sophie kryper nu på knän och händer. Hon sätter sig lätt upp och fortsätter att krypa. Hon ställer sig upp mot allt hela tiden. Hon går längs med möbler. Hon kan vinka. Hon börjar förstå lite vad man säger. Om man frågar ”var är vovvarna” försöker hon härma hundskall och letar i boken efter hundbilden. Samma saker med katterna.

Sophie äter fortfarande smakportioner. Huvuddelen av maten består av modersmjölksersättning och mild välling (50-50).

Hon sover mellan ca 20.30 och 7.00. Ofta utan att vakna. På dagarna sover hon i korta pass om ca 30-45 min 2 – 3 gånger. All vaken tid är hon oerhört energisk och har stor upptäckarlusta.

Hon är en bestämd ung dam, men är nästan alltid glad!

Läs även andra bloggares åsikter om Sophie 8 mån, barns utveckling, 8-månadersbaby

Ja, det är vad det är.
Livet alltså.

Livet är märkligt..

Jag är tacksam för hur mycket livet ger.
Jag känner skuldkänslor för att jag inte varit tillräckligt tacksam tidigare.

Jag har många gånger inte tyckt att livet har varit tillräckligt bra.
Jag har FÖR många gånger varit irriterad för att jag inte fått tillräckligt mycket av livet.
Frustrerad.
Saker har inte gått min väg.
Personer har inte gjort det de skulle.

Det är lätt att skylla på något annat eller någon annan för att man inte har det perfekta livet.

Eller hur?
Jag vet att du håller med mig…

Men, om du fokuserade på allt det som faktiskt fungerar som det ska eller de relationer som du faktiskt är nöjd med… så skulle livet kännas mycket lättare för dig.

Tänk på det.

För livet är bra märkligt.
Mycket, mycket märkligt.

Nu har det gått 4 veckor sedan jag opererades. Det innebär att jag både får bada OCH bära mitt barn! Hurra!!
Sophie ÄLSKAR att bada! Vilken tur!!!

Nu börjar jag kunna leva som vanligt igen. Jag känner mig mycket piggare och starkare än på väldigt länge. Infektionen i naveln gav med sig till slut, även om det var segt. Jag fick ”operera” bort två stygn under resans gång. Det var de som spökade.

Nu är det bara mina hälsenor kvar som är problemet. Ont gör det! Förhoppningsvis så får jag komma till någon ortoped snart. Det är väl kombinationen av cellgifter, kortison, stillasittande och övervikt som är orsaken gissar jag.

Det är SÅ lyxigt att kunna bära sitt barn! Det innebär också att jag äntligen kan avlasta Johan från nattmålen så att han får sova hela nätter. Han har ju tagit detta under senaste halvåret!

Nu mår jag så pass bra att sjukdomsperioden börjar kännas långt borta. Men, det räcker förstås att se mig själv i spegeln för att påminnas. Och så kan jag känna på port-a-cathen om jag skulle behöva bli påmind! Nästa vecka börjar jag jobba igen (25%).

Läs även andra bloggares åsikter om babysim, cancer, rehabilitering, hälsenetendinos

Igår var det alltså vägning. Jag blev besviken!
Jag har följt programmet helt utan att fuska och så hade jag bara gått ned ett halvt kilo. Jag hade räknat med 2 kg för så var det förra gången.

Men så har jag funderat lite och inser att kroppen nog är rädd om sig nu efter allt vad den varit med om. Cellgifter och kortison påverkar ju ämnesomsättningen. Dessutom har jag inte motionerat så mycket som jag skulle både pga av restriktioner efter operationen och pga av hettan. Nu kan jag börja motionera lite mer så det är bara att fortsätta enligt programmet. Jag vet ju att det fungerar.

Igår åt vi fläskotletter till middag. Till det en coleslaw sallad (vitkål, majonäs, creme fraiche, senap, rödlök) och en roquefort-nöt-röra (persilja, basilika, vitlök, valnötter, olivolja som mixas och sedan blandas roquefortost och parmesanost ned) till. Mums!

Ikväll ska vi ha gäster till middag!

Läs även andra bloggares åsikter om GI, GI-metoden, viktnedgång